Har ni summerat säsongen?
– Vi ska göra det i helgen, det kommer dessutom vara högt i tak vilket jag tycker är bra.
Kan du tackla negativ kritik?
– Absolut – jag vill bara höra om någon tyckt jag varit dålig. Bara man har på benen när man kritiserar så är det inga problem. Jag har också en sådan inställning att jag själv vill kunna säga till någon i truppen om den varit dålig i en match. Men tyvärr har det varit "tryck inte på knappen"-mentalitet den här säsongen. Men jag ser det inte som att jag vill reta upp, jag vill snarare väcka spelaren för ingen annan än killen själv tycker synd om honom.
Ni hade ingen chans mot Alingsås i tre raka semifinalsmatcher, vad gick snett?
– De var bättre än vi, svårare än så är det inte. I Guif som klubb gick däremot snacket att vi varit si och så i den första matchen, Alingsås haft tur i den andra och att vi haft domarna mot oss i tredje. Det är bland det värsta jag vet när man skyller ifrån sig. Jag sa att det varken beror på det ena eller andra, Alingsås var bara bättre och varför kunde vi alla inte bara erkänna det? Om du Alingsås inte varit bättre, hur kom det sig då att de körde över oss i tre raka?
När vi journalister intervjuar förlorande lag är det väldigt vanligt med ursäkter ...
– Ja, det är typiskt Sverige. Man skyller hellre ifrån sig än erkänner att det andra laget varit bättre. Jag gillar den amerikanska mentaliteten som genomsyrar hela nationen och inte bara deras idrottare, "förlora är inget alternativ"-inställningen. Du vet, i USA kan ett lag ligga under med tio mål eller vad det nu handlar om men inställningen är ändå att man ska vinna. Det kan jag sakna i Guif, här kan det ibland vara lite deppigt om vi ligger under med fem med tre minuter kvar. Jag menar, vad spelar det för roll?
Har du någon förebild?
– Målvakten Tomas Svensson (från Eskilstuna) har jag alltid sett upp till. Hans inställning kan jag inte annat än älska. Tomas är en extrem tävlingsmänniska som vägrar förlora – och förlorar Tomas ska nästa match vinnas med dubbelt så många bollar som man torskade den förra med. Jag spelade med honom i spanska Valladolid och Tomas var då en bit över 40 men ändå den bäst tränade i klubben. Tomas är en otrolig människa som jag har en del kontakt med även i dag.
Guif har mer eller mindre sagt att man ska ta guld sedan 2009, när lyckas ni?
– Vi hade truppen för att ta guld inför den gångna säsongen och jag vet att vi har det inför den kommande. I våras hade vi i gruppen guld som målsättning men vad klubbens ledning ville, och vill, kanske var och är en annan? Jag menar, i andra klubbar jag spelat för i Sverige har jag verkligen kunnat känna hur det luktat guld i hela föreningen. Den känslan har jag inte i Guif. Ska man lyckas måste hela föreningen ha samma målsättning. Spelarna kan inte vilja vinna guld om styrelsen bara vill ha fem matcher i en kvartsfinal för att få in så mycket pengar som möjligt.
Vad är skillnaden på Guif och svenske mästaren Kristianstad som du tidigare spelat i?
– Kristianstad, hur ska jag förklara ... Säger de en sak inför säsongen jobbar alla, verkligen alla i föreningen, utifrån vad man kommit överens om. Kristianstad är en väldigt professionell klubb, det är bara att åka till stan och kolla hur de fyller sin hall med 5000 åskådare match efter match oavsett motstånd.
Hur var det när du spelade i Kristianstad?
– När jag kom dit var det någon som sa till mig att man hade 5000 personer på sina matcher. Jag trodde personen skojade och sa att det finns ingen handbollsförening i Sverige som drar så många. I min tredje match för Kristianstad mötte vi Aranäs som låg sist i tabellen – med 4800 på läktaren ... Kristianstad vet hur de jobbar och hur man engagerar en hel stad. Jag minns när man skulle namnge tigern man har som maskot. Då bjöd man in hela stan till en tävling med priser i potten. Klart sådant uppmuntrar och gör att folk känner sig delaktiga. Det är inte Eskilstuna fel att vi tappar publik, det är Guifs fel eftersom vi inte aktiverar invånarna bättre.
– Men förstå mig rätt nu, Guif vill absolut vara en professionell förening. Man saknar däremot mallar för hur man ska göra.
Vad gör truppen nu?
– Vi hade ledigt en vecka efter semifinalsuttåget men det passar absolut inte mig att vara träningsfri. Jag kan inte fungera normalt om jag inte tränar någonting varje dag. Visst, på måndagen var jag väl ändå lite glad över vara ledig men jag tränade i alla fall och så där höll det på fram till torsdagen när jag verkligen tog ledigt från all träning till söndagen. Det var nog den värsta perioden på länge i mitt liv. Jag gick runt som en zombie på mitt extrajobb på banken.
Men skönt komma bort från grabbarna?
– Haha, vad tror du? Tänk dig själv, du träffar samma grabbar två gånger om dagen mellan juli och maj. Sedan träffar du ändå fem-sex av killarna på ledig tid. Du delar rum med dem, åker buss med dem ... Klart det är skönt att slippa se alla på ett tag, haha.
Du är 28 år men har väl minst tio år kvar på topp, men vad kommer du sakna mest med handboll när du lägger av?
– Jargongen i omklädningsrummet, historierna och skämten man berättar och drar för varandra. Gemenskapen vi handbollsspelare har är fantastisk.
Som heltidsproffs i Guif, vad är det dyraste du köpt?
– En skinnjacka för sju tusen kronor. Jag har nog aldrig använt den men någon sa att den skulle passa mig och jag köpte den på rejäl impuls kan man säga. Nu hänger den bara i garderoben.
Avslutningsvis, vilket är ditt favoritgift?
– Audi-bilar. De är lyx för mig och jag letar för fullt efter en som passar mig, men det måste vara den rätta.