"Det var som en drog, hungern och när det började pirra i kroppen för att man varit utan mat så länge gav mig kontroll och belöning."
"Det tog mig ungefär 20 år att våga skriva om det här."
Med de orden börjar Emelie Brolin sin bloggtext. Den så självsäkra personen och drivna ryttaren och egenföretagaren har länge haft en mask framför ansiktet. En som få kände till. En som dolde all den där osäkerheten, som slutade i anorexi och så småningom bulimi.
– Det tog ett tag innan jag kunde samla ihop mina tankar. Jag visste inte hur jag skulle formulera texten så att den kan hjälpa och inte skicka ut fel signaler, säger hon till tidningen.
Reaktionerna efter bloggtexten har varit många. Världsstjärnor och amatörryttare har hört av sig. Speciellt ett meddelande från en förälder hittade hem: "Jag tror faktiskt att du har räddat ett liv."
– Det är starka ord från en mamma. Den feedbacken trodde jag inte att jag skulle få, säger Emelie Brolin.
I sin blogg berättar hon om smeknamnet "Sparris".
"För att jag var lång och smal, utan former. Det här ändrades när jag blev femton. Det här var också den åldern när jag började bli lite väl lång för mina ponnys och för första gången började jag känna mig stor."
Stor har hon känt sig sedan dess. Inte konstigt kanske när man mäter 175 centimeter i strumplästen. Förebilderna däremot var smala, några extremt smala.
Emelie Brolin var en duktig ponnyryttare, SM-gulden ramlade in. Vid övergången till stor häst började självförtroendet svikta.
"Mina förebilder var numera med på samma träningar och tävlingar och jag var inne på helt ny mark" skriver hon.
Under en av dessa träningar hörde hon en diskussion mellan två av sina förebilder, om hur den ena hade varit tvungen att byta ridbyxstorlek från 34 till 36. Själv kom hon knappt i storlek 38.
"Under mitt egna ridpass såg jag mig själv i spegeln på ett helt annat sätt för första gången. Jag vet att det var exakt där och då i det ridhuset min ätstörning tog fart. Från den dagen tog min kropp och maten upp hela min värld och gör det till viss del fortfarande idag. Det sägs att det är som att vara en nykter alkoholist, ord, situationer och ett dåligt mående kan trigga direkt och så är man där igen…"
Strävan att bli som sina förebilder hade startat.
"Jag slutade äta, blev expert på att röra runt maten så att man trodde jag ätit. Jag hittade utvägar genom att bli vegetarian och välja specialkost. Det var som en drog; hungern och när det började pirra i kroppen för att man varit utan mat så länge gav mig kontroll och belöning."
Hur orkade du? Hur lyckades du hålla ihop?
– Många gånger satt jag i boxen på kvällen med Contact och bara grät. Jag var i dåligt skick när jag red honom och gjorde inte honom rättvisa. Jag var på jävligt dåligt humör också under den här perioden och det är inte så konstigt när jag inte åt något.
En morot i stallet blev Emelies lunch och middag, kilona rasade och hon fick beröm. När hon även lyckades på tävlingsbanan så tyckte hon att allt måste var okej.
"På NM i Norge med Contact så hade jag hoppat över så många måltider att jag var svimfärdig före start. Jag hade till och med glömt att knoppa innan finalen och jag bröt ihop, precis innan jag satt upp. Ändå vann jag."
– Vi ser hästen som atlet, men vi är idrottare också. Det är viktigt att man lyfter det ämnet och vikten att man är frisk och i bra form för att tävla.
Samtalsterapi och stöd från familjen gjorde att Emelie Brolin kunde gå vidare efter livet med först anorexia och sedan bulimi.
När Emelie inte kunde svälta sig längre övergick anorexian till bulimi. Det var då familjen listade ut hur det var fatt. Lillebror Christian var först att ingripa och Emelie tackar sin familj i bloggen.
"Tack för min älskade familj som där och då drog i världens handbroms, stoppade allt och såg till att jag fick bästa hjälpen."
Två år med samtalsterapi har fått Emelie på rätt köl igen, men kampen för att älska sin kropp fortsätter varje dag.
"Det är fortfarande svårt i vissa stunder när jag mår dåligt men jag tar mig alltid ur det nu. Träningen hjälper mig på många sätt men det finns såklart en liten jävel som ibland påminner mig om att jag ska ut och springa för att bli smal. Den rösten kommer också när det dukas upp fetare mat eller sötsaker men jag låter den ta så lite plats som möjligt."
Vad händer nu?
– Det känns som om jag lyft på locket nu och man skulle vilja skriva mer. Jag blev så glad när folk skrev att jag var en förebild och det tar jag på stort allvar. Om jag som förebild kan fortsätta prata så vill jag gärna göra det, men sedan får det här inte ta för mycket fokus. Det var bara något från hjärtat jag ville dela med mig av.
Om du eller någon anhörig har drabbats av ätstörning finns hjälp att få från Riksföreningen mot ätstörningar, Kunskapscentrum för ätstörningar och den regionfinansierade sajten Umo.