Smederna fortsätter att övertyga i Bauhaus-ligan.
Och Daniel Bewley fortsätter att övertyga i smeddressen.
I segermötet med Masarna blev han Smedernas bästa poängplockare med sina 12+1 poäng (på fem heat) framför fullpoängaren Robert Lambert (11+1 på fyra körda heat).
– Det var riktigt bra, det var lite svåra omständigheter med tanke på banan, men alla körde verkligen bra. Banan var inte så dålig som den kanske såg ut, i inledningen var den väldigt blött men i slutet var den bra, säger Daniel Bewley.
Och kanske försökte han även flörta med både publik och lagkamrater i det sista heatet.
På väg mot sin fjärde heatseger för kvällen slog han av (?) på takten precis innan mållinjen. I stället fick smedkaptenen Michael Jepsen Jensen passera precis innan mållinjen och köra in heatsegern i stället, framför Bewley.
Efteråt ville dock Bewley inte helt erkänna att han släppte förbi sin lagkamrat.
– Kanske ..., säger Bewley, med det största av leenden, och fortsätter:
– Han är kapten, han bestämmer... Eller så är han bara en väldigt fin kille. Nej, men han körde om mig. Han är ju min lagkamrat.
Bewleys leende avslöjade dock det mesta.
Men varför engelsmannen lät sin danske lagkapten passera ville han dock inte avslöja.
– Jag tror inte att vi behöver förbättra lagsammanhållningen eller så. Det är redan otroligt bra, så vi ska bara fortsätta med det vi har gjort. Vi har kul ihop, säger Bewley.
Michael Jepsen Jensen var inte heller han helt säker på varför Bewley släppte förbi honom.
– Jag vet inte om det var med meningen, men jag var faktiskt orolig över att jag fick en trasig eker i framhjulet, så det lät som att det var något fel på motorn, men det gick som tur var bra, säger Michael Jepsen Jensen.
Jepsen Jensen, som varit nere på reservplats och vänt efter en något tyngre säsongsinledning, kunde dock glädjas över att han, i och med Bewleys gåva, tog tvåsiffrigt för första gången för säsongen i smedvästen.
– Jag hade lite annorlunda inställningar på cykeln nu jämfört med andra tävlingar på slutet. Och helt plötsligt kändes det som att jag hade fart och styrka i cykeln, vilket så klart gjorde mig lugn och något jag letat efter på slutet. Jag har verkligen fått kämpa för poängen och det har inte känts hundra i år.