Daniel Henderson är tillbaka i Vargkläder igen. Efter den svåra kraschen i Mariestad ifjol testar han sig fram just nu. Går det att få igång karriären igen eller inte.
Det är på något sätt ironiskt. Han var inne på slutet av sin bästa säsong i karriären, hade varit en av Vargarnas viktigaste förare i återkomsten i Bauhausligan och burit ansvaret som kapten för Sveriges mest klassiska speedwayklubb.
Då kom olyckan.
I en match i Allsvenskan, där hans andra klubb Örnarna mötte Gislaved, fick Daniel Henderson ett kast ut ur en sväng och studsade mot luftstaketet och tillbaka ut i banan. Där kom de övriga förarna i heatet i full fart bakifrån och lagkamraten Gino Manzares hade inte en chans att undvika honom. Påkörningen blev våldsam och hans bror Robert Henderson, som var först framme, berättade direkt efteråt:
– Gino körde på Daniel och använde honom nästan som en ramp och flög ett 20-tal meter. Det var bland de konstigaste och vidrigaste krascher som man sett.
Svåra skadorna
Det har gått nästan exakt nio månader när vi sitter på besiktningsrampen på Boardic arena (Kråkvilan). Vinden sveper tag i det mesta och ett sittunderlag flyger iväg genom luften. Daniel Henderson är så återställd som han kan bli efter en tuff vinter med rehab och många tankar. Han har precis kört sina första varv i år på sin hemmabana i Norrköping även om han inte är inskriven i Vargarnas lag.
Åtminstone inte än.
– Kroppen är så bra som den kan vara, säger han tillbakalutad mot träpanelen bakom ryggen.
Det var en rejäl krasch?
– Det blev tyvärr det. Jag fick en fraktur i ryggen och en muskel gick av i låret. Två muskelfästen är näst intill av. Det är benet som har varit det stora dilemmat under rehaben. Ryggen har läkt som andra frakturer så det har inte varit några konstigheter. Det jobbiga har varit benet, muskeln är av och kommer inte att läka igen. Fästena håller på att läka men det tar tid.
Till skillnad från hans första vådliga krasch, 2021, där han också fick frakturer på ryggen, behövde han ingen operation den här gången. Och efter ett par veckor, bland annat på Skövde lasarett, kunde han så sakta börja resan tillbaka. Men den har tagit tid och komplikationerna i benet har gjort processen långdragen.
– Andra muskler måste kompensera och det har varit det svåra under vintern, att få till det. Men jag har spelat ishockey sedan årsskiftet, åkt enduro flitigt sedan början på februari och jag lever helt normalt nu, även om det är vissa förslitningar på kroppen, säger Daniel Henderson.
Berätta om komplikationerna.
– Man såg inte det här i benet förrän jag gick till en privat läkare. De sa hela tiden att det bara var en lårkaka och jag har hävdat motsatsen. Det fick jag rätt i till slut. Det var ren flax att jag hade en privat försäkring som jag kunde luta mig mot där. De hjälpte mig med en magnetröntgen där de såg att muskeln verkligen var av. Frågan är om man kunde ha gjort något annorlunda direkt vid olyckstillfället? Det är svårt att säga i efterhand, men det är väl det enda jag är lite bitter över.
Sviterna
Vargarnas träningsdag, där i stort sett hela laget är samlat i Norrköping inför premiären kommande vecka, går mot sitt slut när vi pratar om vägen tillbaka. Daniel Hendersons ord kläs in av en sista varvande motor ute på banan medan mekanikerna för de som har kört klart för dagen har rullat undan motorcyklarna.
34-åringen från Eskilstuna berättar att han vaknar med ryggont varje dag. Det är sviterna från de tuffa skadorna med tanke på att karriären innehållit två riktigt allvarliga olyckor. Båda med ryggfrakturer som följd.
I övrigt känner han sig bra förutom benet.
– Jag får jobba efter de förutsättningarna jag har och jag vill egentligen bara blicka framåt, säger han.
Du har inte tänkt driva frågan vidare om att du fick fel diagnos i benet från början?
– Det är inget som kan ändra så att jag får tillbaka muskeln även om jag kan vara jäkligt förbannad att ingen lyssnade. Men det var ett tag sedan jag drev den frågan och känner att jag är förbi det.
När något sådant här händer, blir man rädd för att köra igen eller var din tanke direkt att du ville tillbaka?
– Klart att man är kluven. Efter den första olyckan sa jag redan på sjukhuset till min sambo (Sandra) att nu får det vara nog, nu skiter jag i det här. Men det tog bara några dagar efter att jag kom hem så ville jag ha revansch och skulle tillbaka. Nu har jag väl inte slutat men jag har inte fortsatt heller. Jag vet inte i dag vad jag kan och vad jag har förutsättningar till än. Men en sak är säker, jag kommer inte att lämna min karriär i ambulans.
Det är just de där känslorna för en sport som han alltid har älskat som gör det så svårt. Som gör den där frågan, som han har undvikit ett tag, så jobbig att besvara.
Hur ser framtiden ut?
Han vet inte.
– Jag har ett jäkligt bra jobb nu, driver ett företag ihop med min bror, har två barn och en sambo. Det finns mycket att tänka på. Samtidigt är att åka motorcykel verkligen det bästa jag vet. Jag njuter av varje sekund.
I tisdags körde Daniel för Smederna i en träningsmatch. När han, i ett av sina heat, gick omkull höll publiken andan. Men Henderson reste sig snabbt och åkte vidare.
Om det bara handlade om vad du vill, hade du velat tillbaka till att köra för Vargarna i Bauhausligan då?
– Definitivt. Det är klart att jag vill. Sedan får vi se hur det blir. Det är en svår fråga. Jag har undvikit den väldigt mycket. Inte pratat om den, speciellt inte i media. Jag har hållit mig undan för att jag inte har vetat vad jag ska svara. Det vet jag egentligen inte nu heller.
De första varven på hemmabanan. Daniel Henderson har inte kört i Kråkvilan sedan han bröt en kota i ryggen och slet av lårmuskeln förra året.
Daniel Henderson har hållit sig undan medias frågor sedan olyckan. "Framför allt för att jag inte har vetat vad jag skulle säga", berättar han.
"Det har jag inte upplevt i någon annan klubb tidigare", säger Daniel Henderson om känslan att vara uppskattad i Vargarna.
Dialogen
Daniel Henderson var tolv år när han satt på en speedwaymotorcykel första gången. Familjen flyttade senare från Stockholm till Eskilstuna för att göra satsningen lättare. Det har långt från alltid varit enkelt. Inte bara för olyckorna.
Att lägga sin själ i en sport där det krävs ett extremt hårt slit för att nå drömmen är det få som klarar av fullt ut. Stödet från familjen har varit viktigt men även där finns det såklart en gräns som kryper närmare när krascher på banan vänder livet upp och ner.
Kan din sambo känna att det får vara bra efter sådana här smällar?
– Både ja och nej. Det är klart att hon vill ha hem mig hel. Hon tycker väl kanske inte att jag har en tredje chans efter sådana här olyckor. Men hon vet samtidigt hur mycket jag brinner för det och hur mycket jag har jobbat för det. Jag har gått från att koka soppa på en spik till att faktiskt få det här att gå runt. Jag har haft en tuff uppväxt inom speedwayen där jag har vridit och vänt på varenda krona. Det har gjort att jag har utvecklats senare än alla andra och nu när jag har etablerat mig skulle jag sluta ...
Daniel Henderson känner på den tanken.
– Om jag vill satsa professionellt har jag de förutsättningarna nu och det hade jag inte förut. Det är något som verkligen svider i mig, att det man har jobbat för i alla år skulle man ge upp då. Jag är inte helt klar. Men annat ska funka också. Det är inte bara att köra.
Vargarna har sagt att man håller en plats öppen för honom, att man kommer att lösa att skriva in honom i truppen den dagen han är fullt ut redo för det. Fram till dess kommer han att vara med i klubben på andra sätt.
– Jag känner mig väldigt trygg med att de stöttar mig. Vi har en bra dialog. Det är sagt att jag inte kommer vara med i truppen från start, däremot kommer jag vara en del av laget. Jag vet inte vad man ska kalla det riktigt men någon form av lagkaptensroll. Det blir lite som en länk mellan lagledarna och förarna och även banpersonalen. Jag kan se saker på andra sätt än lagledarna men även förstå deras perspektiv.
Sedan är det upp till dig att ge signalen om du vill köra?
– Det är nog så. Därefter är det upp till lagledarna att bestämma om jag passar in i laget i så fall, säger Daniel Henderson efter sina träningsvarv i Norrköping efter den långa rehabvintern.
Hur mycket har du tappat?
– Det är det som är så fantastiskt. Kroppen har ett jäkla muskelminne och vet hur man gör. Det känns jäkligt bra där ute. Sedan är det klart att man är ringrostig och behöver putsa på formen litegrann.
I ledningen
Huvudfrågan får hänga obesvarad ett tag till. Men Vargarna välkomnar i alla fall lagkaptenen tillbaka till depån – oavsett hur hans roll under året kommer att se ut och ändras.
– Om det blir något under säsongen är det upp till honom. Han kommer att vara med mig och Peter (Jansson) i lagledningen i inledningen. Jag är i alla fall jäkligt glad att han nu är helt färdig och han skulle kunna köra speedway i dag, säger lagledaren Mikael Wirebrand.
Mikael Wirebrand och Peter Jansson kommer få hjälp i lagledningen av Daniel Henderson som också ser att han kan vara en bra länk till banpersonalen under tävlingarna.
Snart drar säsongen igång igen för Vargarnas del. Daniel Henderson ser att de som följer klubben har chansen att se ett lag som kommer ta fler poäng i år.