Sanslösa återkomsten efter sju år – tog SM-silver

I fredags skrev vi om Hendersons comebackplaner och under lördagskvälen fanns han med på SM-finalen i Gävle. Efter en trög start flög Robert fram på isen och tog sig ända upp på pallen.

– Efter mitt första heat sjönk mina förväntningar lite. Det var roligt att köra i två varv (av fyra), sen blev det jobbigt.  

Men i sitt tredje, som han vann, kom vändningen.

– När jag vinner det får jag tillbaka en riktigt go känsla i kroppen. Sen åkte jag bara de sista heaten på kontroll för att samla poäng för att komma till semifinal. Och väl i semin gjorde jag mitt bästa heat i tävlingen, säger Henderson.

– I finalen försökte Jocke (Joakim Söderström) köra om men var för ivrig på gasen vilket gjorde att de släppte bak och han ramlade. När han blev utesluten hade jag bronset klart och jag har inget att fightas med mot Jimmy (Olsén) och Stefan (Svensson) så jag låg bara bakom och puttrade. 

Men en krasch strax före mållinjen mellan Olsén och Svensson gjorde att Robert gled in som tvåa inför ögonen på bland andra sin sambo, sina barn och speedwaybrorsan Daniel. Jimmy blev utesluten och Stefan svensk mästare.

– Som jag sa i går ... jag fick ett silver men körde mig till ett brons, säger Robert Henderson. 

– Det är kul att man tangerar sitt bästa resultat i SM när man är helt otränad, fortsätter han och skrattar. 

Comeback efter sju år och bara två träningar i kroppen ... hur är det möjligt att du är på pallen?

– Jag vet faktiskt inte (skratt).Man har väl ett jävlaranamma i sig och när man väl är där ute är man en annan person. Sen så har väl kanske nivån sjunkit lite på kvaliteten på isracing från när jag körde för några år sen, det är ju en bidragande orsak också. Men det är helt sjukt, det ska inte kunna gå.

Hur firade du?

– Jag åkte hem (till Hallstahammar), bytte om och sen åkte jag till Eskilstuna till några polare som var på Pitcher's. Det blev lite galej där och så mår man som man förtjänar idag. 

Med sig hem från Gävle, där tävlingen avgjordes, fick Robert en stor pokal, plakett, medalj och blodad tand.

Blir det fortsättning nu?

– Väldigt oklart. Jag har inte pratat mycket med de som hjälpt mig till det här. Det kanske dyker upp någon tävling som man blir sugen på och sen får man se till nästa år. Jag har väl egentligen inte tid men i och för sig är inte en issäsong lika lång som den var förut.