Kenni Larsen gjorde stor succé som förare i Smederna och var en av huvudfaktorerna till att klubben kom tillbaka till Elitserien efter att ha gått i konkurs 2009.
Inför säsongen 2011 tog Jimmy Jansson och Stefan Jarl, då som lagledare för Smederna i Allsvenskan, in en oprövad 23-årig dansk vid namn Kenni Larsen till klubben.
Snabbt blev Larsen en av lagets viktigaste förare, publikfavorit och direkt avgörande när Smederna året efter tog klivet upp i Elitserien, där dansken fortsatte att imponera.
Men när Smederna skulle ställa sig på startlinjen igen inför premiären mot Masarna 2016 gjorde man det utan Kenni Larsen.
Han låg på sjukhus i Odense och kämpade för sitt liv efter att ha skjutit sig själv i huvudet med ett vådaskott bara fem dagar före premiären.
– Det första året efter olyckan var väldigt tufft för mig. Jag var väldigt förvirrad under den här tiden och visste inte själv vad som skulle hända. Skulle jag ens kunna köra speedway igen?
Svaret på den retoriska frågan blev nej.
När tidningen når Kenni Larsen över telefon så är det en för dagen sjuk 34-åring som befinner sig hemma i lägenheten i Odense.
Han ursäktar sig för att hans engelska kanske är lite ringrostig. Han har inte använt den så mycket de senaste åren sedan han försvann från rampljuset.
– Mitt liv är bra mycket mer tyst och stillsamt nu än när jag körde speedway, säger han.
Den enda som faktiskt vet vad som hände den där torsdagen, den 21 april 2016, utanför föräldrarnas hem i Odense är Kenni Larsen.
Utredningar och förhör har hållits och nu återberättar Larsen också den version som fastslagits som den riktiga, även om hans eget minne sviker honom, erkänner han.
Men Kenni Larsen, då 27 år gammal, ska ha gett sig ut med ett luftgevär för att "skjuta fåglar i skogen".
Under skogsturen ska Kenni ha fallit från ett stup, ett fall på drygt tre meter, nedför en slänt och i samband med smällen i marken ska geväret, som var osäkrat, ha avlossats. Skottet träffade Kenni på höger sida av huvudet, gick rakt igenom skallen och ut på andra sidan.
Efter fallet och vådaskottet reste Kenni sig upp själv och gick hem till föräldrarnas gård. Därefter fördes han akut till sjukhus där han alltså försattes i koma i nio dagar.
– Jag ville köra bilen själv till sjukhuset. Men någonstans därefter tuppade jag av, läkarna visste inte om jag skulle överleva.
Kenni Larsens hjärta slutade även att slå vid ett tillfälle under tiden på sjukhuset, berättar han nu för första gången. Kenni var död för en kort stund innan läkare på sjukhuset lyckades återuppliva honom.
– Jag hade för mycket tryck mot hjärnan, så de fick göra små hål för att lätta på trycket och då fick jag även tillbaka hjärtrytmen igen.
Hur mår du i dag?
– Jag lider fortfarande av skadorna från olyckan. Det största är att jag blir trött väldigt snabbt, när man får en hjärnskada så är det vanligt att man blir drabbad av hjärntrötthet. Det är som att jag använder mer energi än tidigare och behöver vila mycket mer. Och om jag inte sover tillräckligt mycket så är hela dagen förstörd.
Hur är det numera att återvända till platsen där vådaskottet inträffade?
– Det har inte varit några problem. Det är som en vanlig skada i speedway för mig, så det känns inte konstigt alls. Jag har varit där flera gånger efter olyckan eftersom det är vid mina föräldrars gård.
Kenni Larsen vårdades på sjukhus i Odense och berättar nu detaljen om att han vid ett tillfälle var död, men återupplivades av läkare.
Kenni Larsen försattes i koma i nio dagar efter vådaskottet i april 2016.
Sex år har gått sedan Kenni Larsen besökte Eskilstuna senast.
Då hade det bara gått tre månader från det att han träffades av vådaskottet, men den danske stjärnan var då fortfarande helt inställd på att återuppta speedwaykarriären.
I dag är han klassad som förtidspensionär hemma i Danmark på grund av skadorna han ådrog sig i samband med olyckan. I stället gör han regelbundna besök på sjukhuset i Odense varje månad för att hålla koll på sitt tillstånd. Dagarna får han att gå genom att snickra egna trämöbler, men ser det mest som en hobby.
– Efter skadan i mitt huvud så har jag drabbats av narkolepsi. Så ena minuten kan jag vara vaken men nästa stund kan jag bara falla ihop, slå huvudet i bordet och somna.
Och det är en följd av skadorna i hjärnan efter vådaskottet?
– Ja, det är följdskador av det. Men det kan även finnas andra saker som påverkat det, under natten slutar jag att andas nästan 50 gånger per timme har jag fått veta efter alla undersökningar på sjukhus de senaste åren. Men det led jag troligen av även under min speedwaykarriär, jag var nästan alltid trött.
Under de sex åren som passerat har Kenni Larsen hunnit med att avsluta sin speedwaykarriär, gifta sig samt separera från sin partner, förlorat sin närmsta vän och mer eller mindre hata sig själv.
Kenni vill berätta om den mörka tiden som varit för att kunna hjälpa andra. För det blir bättre.
– Jag var inte glad eller lycklig en enda sekund på en dag. Det var så varje dag i två år efter olyckan, jag led av en extrem depression. Det var hemskt. Jag vet inte ens vilka ord jag ska använda för att beskriva det.
– Att jag var tvungen att lägga av med speedway var det som påverkade mig mest. Jag kunde inte acceptera det och kände att jag förlorade min identitet. Alla kände igen mig från speedway och helt plötsligt så var jag inte speedwayförare längre. Vem var jag då? Jag visste inte ens själv vem jag var och det var väldigt svårt att hämta sig ifrån. Under den perioden... Jag visste inte vad som skulle hända.
Hur illa var det?
– Det var illa. Riktigt illa.
Kenni Larsen tystnar en sekund, innan fortsätter:
– Men vid någon punkt så inser du sakta men säkert att något måste hända. Du kan inte leva så här. Och för mig blev det gradvis bättre. Det började kanske med att jag hade en bra dag och tio dåliga. Men nästa månad kanske det var två bra och nio dåliga. Det tog ett tag att bli hel igen.
Kenni Larsen berättar nu om sitt nya liv som förtidspensionär hemma i Danmark efter vådaskottet för sex år sedan.
De tre senaste åren har han mått bättre. Mycket bättre till och med, berättar han.
Men händelserna och måendet innan det har fått Kenni Larsen att distansera sig från sporten han en gång levde för.
Han säger att det är för jobbigt att följa speedway och ständigt bli påmind om det som en gång var hans liv. Kenni får med jämna mellanrum enklare resultatuppdateringar från sin egen bror, men mer än så har han inte velat veta.
– Det har varit för tufft, jag har bara sett några enstaka resultat. Men jag har inte riktigt varit redo att titta på speedway igen. Du vet, när man saknar det så mycket och har fått ett besked av läkaren att jag aldrig mer kan köra speedway... Då är det enklare att bara avstå från sporten helt. Det blir för tufft annars, när jag inte får köra själv längre. Min identitet togs ifrån mig.
Det ledde även till att han, som han själv uttrycker det, "gömde sig" i sin egen hemstad.
Han orkade inte gå ut i Odense med risken att behöva träffa folk. Att behöva gå från "speedwayföraren Kenni Larsen" till "Kenni Larsen, personen som sköt sig själv i huvudet".
– Under en lång tid ville jag inte gå ut, jag tänkte på vad alla skulle tänka och tycka. Jag gömde mig hemma, satt för mig själv för att jag inte orkade med alla frågor som jag trodde att de skulle ställa: "Vad hände egentligen?" "Kommer du någonsin kunna köra speedway igen?" Det skulle vara samma frågor om och om igen.
– Men i ärlighetens namn så var det nog bara vad jag trodde att alla skulle fråga. För alla har varit väldigt stöttande och nu är det inga som helst problem att gå ut eller träffa folk.
När Smederna den här veckan kliver in i sin femte raka SM-final, på lika många försök de sex senaste åren, så är mycket sig likt.
Jimmy Jansson och Stefan Jarl är kvar som lagledare i klubben som nu växt ut till en dominant i svensk speedway.
Men i Odense är det en sak som kommer skilja sig.
Kenni Larsen ska göra ett försök att följa speedway igen, berättar han. Han frågar vilken tv-kanal som sänder matchen och vill göra ett försök att närma sig sporten han älskar.
– Efter att du kontaktade mig så vaknade jag faktiskt här för två nätter sedan och tänkte på Smederna. Både Jimmy och Stefan har betytt otroligt mycket för mig, de hämtade mig på flygplatsen, lät mig sova över hemma hos dem. Smederna är ett av ställena jag mått som bäst på, om inte till och med bäst, under min karriär. Jag önskar så klart att jag kunde ha fortsatt köra, men nu har jag äntligen funnit en bra balans i mitt liv. Så bra som jag mår nu har jag aldrig gjort tidigare i mitt liv.