Gratulationerna ville aldrig ta slut efter att Zengota satt punkt genom att vinna sista heatet, då han tog en femetta ihop med Kacper Woryna, och skaffade sitt Smederna ett 20-poängsförsprång inför tisdagskvällens retur i Hallstavik.
"Zengi" hissades av lagkompisar och ledare innan flera ur publiken rusade fram för att krama den lycklige polacken.
– Nu blir det lite lättare i morgon men vi behöver behålla fokus. Jag är verkligen glad, säger Zengota som körde in 12+3 på sex heat och fortsätter:
– Supportrarna är fantastiska och jag vill ge dem en bra känsla som vi känner på banan.
Inledningsvis var det jämnt och efter nio heat var ställningen 27–27. Men sedan exploderade Smederna. Tre raka femettor senare ledde hemmalaget med 42–30 och Rospiggarna var knockat. Flaggviftande fans njöt i fulla drag och hyllade sitt lag med stående ovationer. Det hela avslutades med två nya femettor och fler fyrverkerier som lyste upp den kylslagna höstkvällen.
Matchen skulle egentligen ha körts förra veckan men fick skjutas upp på grund av en regnsjuk bana.
Det gjorde att Joel Andersson i sista stund blev körklar trots att han åröt nyckelbenet för två veckor sedan. Nu blev det noll poäng på tre heat.
– Jag mår bra, det är inga problem med nyckelbenet. Det är hjärnspöken, det blir lätt så när man åker efter att ha legat hemma i sjukhussängen några veckor. Jag blev avvaktande i åkningen, det blev bättre i sista men då tappade jag fotpinnen fram i stället. Det enda jag kan skylla på är skallen.
Hur svårt var det att åka?
– Hjärnspökena är värst. Smärtorna går att övervinna, men hjärnspökena är värre. Men får jag bara åka lite så kommer det att bli bättre. Jag kände att man vill krypa in på innern och säkerhetsåka, men det kommer att bli bättre i returen.
Joel åkte även ut till fel heat vid ett tillfälle och Felix Andersson, som ingår i smedledningen gjorde sitt livs sprinterlopp innan han hann fram och meddela Joel vid tejpen.
– Jag har ingen aning om vad som hände. Jag har kört hela säsongen som väst nummer sju, så då kör jag heat tio. Och när jag har kört borta så har jag också väst sju och kört heat åtta, så jag vet inte. Det gick av bara farten. "Jag ska ut efter sladd", sa jag till mitt team.
– Ingen sa något. Jag tog på mig hjälmen, alla klappade om mig liksom. Så det var ingen som trodde att jag skulle åka iväg, men när tvåminutaren gick så åkte jag ut, så då fick de springa för att hämta mig. Det är lite pinsamt när man väl rullar in, men det är inget att skämmas över. Jag ville ju åka.