Här är smedgänget som bortabesegrade Indianerna under tisdagskvällen. På bakre raden syns Stefan Jarl (lagledare), Grzegorz Zengota, Joel Andersson med sonen Levi, Dan Bewley, Michael Jepsen Jensen och Jerker Eriksson (lagledare). Främre raden: Jimmy Jansson (lagledare), Robert Lambert och Kacper Woryna.
Glädjen var stor i smedlägret efter fjärde raka segern i årets ligaupptakt. Tisdagskvällens triumf borta mot Indianerna var ett styrkebesked och frågan är om inte Joel Andersson var gladast av alla efteråt.
– Man vill alltid slå gamla klubben, den klubben man lämnar är ju prio ett att vinna över under säsongen. Man vill ju visa liksom ... det satt riktigt bra och var riktigt kul, säger Joel som vann sitt första heat för kvällen och tog en femetta ihop med Michael Jepsen Jensen mot sina tidigare lagkompisar Jonatan och Gustav Grahn.
– Vi fortsätter att bara mata på, riktigt roligt och kul att vara en del av det. Det är lätt för en annan som det gått lite tungt för i början att vara med i ett lag som det går så lätt för. Då kan jag köra med ett annat lugn och komma tillbaka. I dag fick jag ut lite och visade vad man går för. Det behövdes och var bra för självförtroendet.
Till slut blev det fyra poäng från Joel, som bor 15 minuter från banan, efter en fin insats inför ögonen på många gamla vänner och sin familj – däribland sju månader unge sonen Levi som såg sin första ligamatch.
– Han var med en gång när vi körde träningsmatch i Mariestad men det här är första gången i Elitserien. Det är kul och extra roligt när man vinner också. Jag har alltid tänkt den tanken att man skulle vinna en match och ta med honom ut när vi får blommor.
– Men man tänker egentligen inte så mycket på det eftersom han är så liten och inte förstår så mycket ännu.
Joel pratade med en hel del folk både innan och efter segermatchen.
– Jag har varit här så många år så man känner ju alla runt omkring så det blir mycket snacka när man kommer (skratt).
Hur har det tagits emot att du bytte klubb?
– Folk är ju förstående, Elitserien är ju ingen hobbyverksamhet. Jag försöker leva på det och utvecklas i min karriär. Och jag var tvungen att se till mitt bästa, det jag såg då var att lämna Indianerna.
Detta efter att klubben klargjort förutsättningarna för Andersson.
– Jag skulle inte vara prio ett i början av säsongen och då kände jag att "fan jag har fortfarande chansen att göra något av karriären". Då kan jag inte stå som en backup, det skulle kosta för mycket pengar och jag skulle lägga för mycket tid på det för att kanske få åka. Sedan pratade jag med Smederna och då kändes det väldigt bra.
Hur känns det att vara i Smederna nu?
– Väldigt bra. Det är lite komiskt ändå för man har varit en smedhatare i hela sitt liv. Våra värsta rivaler har varit Smederna i alla år som jag åkt speedway. Det var inte där man trodde att man skulle hamna men det känns riktigt bra och jag trivs riktigt bra i klubben med lagledningen, alla lagkompisar och allting annat. Det är skitkul, säger Joel Andersson.
Är det så bra sammanhållning i laget som alla sagt de senaste åren?
– Jag tycker faktiskt det. Det är ett lag liksom ... det är svårt att få ihop men de lyckas. Det är verkligen skitkul att köra med dom.
När de andra förarna lämnat depån är Joel Andersson kvar, en nysnaggad vinnare.
– Det långa håret ramlade dän, jag tröttnade på det eftersom jag haft det i många år nu. Jag har varit en periodare ... klipper av det så får det växa tillbaka, klipper av det igen och så får det växa tillbaka. Jag har velat raka av det länge och köra riktigt snagg men varit feg. Nu var tjejen med på det så då körde vi förra veckan. Man vänjer sig fortfarande, jag är kall om huvudet konstant, säger Andersson och skrattar.