– Det gick över förväntan. Det gick kanske lite långsamt i vattnet men det är allt, säger Amanda.
Vattenhindren fanns i maratonbanan och Amanda och hennes hästar var inte de enda som hade problem där.
– Eftersom det var ett naturligt vattenhinder så blev det ganska djupt i vissa lägen, speciellt när vinden låg på från vattnet utanför. Och då blev det tungt för hästarna, något som mina inte är så vana vid. Men de stannade inte och det gick lättare och lättare att gå ned i vattnet, berättar hon.
Och det var tur det med tanke på att det var tre vattenhinder totalt. Straffpoängen där gjorde dock att de missade förstaplatsen med tre poäng.
– Inte så kul, men jag är nöjd ändå, säger hon.
Dressyren däremot slutade precis som väntat med en förstaplats, men överraskningen kom i precisionskörningen mellan koner med bollar på toppen.
– Vi vann den också. Det bara flöt på. Jag hade valt att ha Melle och Rinne (Rintsje)framför vagnen, samma som jag hade i dressyren – Neo och Rinne fick gå maratonbanan – och de passade och hjälpte varandra bra.
Nu väntar en vinter med vila och senare hårdträning för efter den här säsongen satsar Amanda framåt.
– Jag hoppas kunna tävla utomlands nästa år. Kanske i Tyskland, Danmark eller varför inte Holland.