Martin Nilsson var, tillsammans med Robin Andersson, den som drog igång Guifs osannolika vändning. Och det genom att vara hundraprocentig i straffskyttet och stensäker bakåt – utan att bli utvisad.
Det är inga knorrar, krusiduller, finter eller finlir. Att Elitseriens bästa målvakt Thomas Forsberg är den som ska överlistas kvittar. Det är bara pang på ändå. Det är helt enkelt … Martin Nilsson.
Han är pådrivaren som betyder så mycket.
Oavsett om han spelar eller inte.
I går var han inte en sekund på planen förrän han drog in 15–18 på straff en bit in i andra halvlek.
Därefter var matchen Martins – och så småningom även Guifs.
Och nu måste förstås 26-åringen vara förste straffskytt resten av säsongen.
EGENTLIGEN ÄR det snudd på osannolikt.
Att bränna så många frilägen och tre straffar före paus borde inte gå mot ett lag som Sävehof.
Det brukar kosta – vilket jag var säker på att det skulle göra när underläget var fem mål en bit in i andra.
Men på något märkligt vis kom hemmalaget ikapp och förbi.
EFTER EN höst fylld av förluster är Guif på vinnarspåret igen.
Och laget har hittat dit genom att visa det hjärta som kännetecknade killarna i fjol.
Då var alla beredda att ta stryk i 60 minuter.
Att det krävs nu också har spelarna insett. I tre raka matcher har Guif krigat på precis det sätt som gjorde dem älskade av en hel stad i våras.
För även om det brändes kanonlägen hejvilt så kom hela tiden Guif till nya möjligheter.
Det är positivt. Det är enormt positivt och den dagen avsluten sitter gör Eskilstunalaget kaffeved av vilka motståndare som helst.
Robin Andersson gjorde sin bästa match för säsongen.
Supertalangen var precis så hänsynslös mot sig själv som han måste vara för att lyckas.
För är man inte så stor får man ta smällar för att komma fram.
Det gjorde Robin och det gjorde alla guifarna både framåt och bakåt.
OBEGRIPLIGAST I går var Sävehofs tränare Rustan Lundbäck.
Han gick med timeoutkortet i handen mest hela andra halvlek.
Men använde det inte trots att hans lags spel kollapsade.
Förklara den ”coachningen” – den som kan.
För Guif var den i alla fall klockren.