Stephan Eriksson har varit en trogen gäst på Guifs hemmamatcher i 15 år. Nu är han dessutom invald i styrelsen.
Som den sporttokige sörmlänning han nu är har Stephan Eriksson alltid haft koll på hur det går för Eskilstunalaget.
Kring 2010 blev han även supporter.
– Min svärson Jonas drog med mig. Jag blev såld direkt, och skaffade abonnemang. Det innebär att jag ser i stort sett varje hemmamatch.
– Handboll är en väldigt häftig idrott, tillägger Stephan Eriksson.
I våras kom frågan från valberedningen om han kunde tänka sig att ingå i Guifs styrelse.
– Jag tror det beror på att ordföranden Björn Frössevi och jag har travintresset gemensamt och han känner till mitt handbollsintresse, säger Stephan Eriksson, till vardags rektor på Europaskolan Malmköping.
På Guifs årsmöte den 24 juni presenterades han som ny styrelseledamot för de två kommande verksamhetsåren.
– Vilken roll jag får kommer att klarna framöver, vi har knappt hunnit träffas ännu. Men det verkar bli ett skönt gäng och vi inom kort ska vi ha ett digitalt möte, säger Stephan Eriksson när tidningen den 2 juli besöker honom i hemmet mellan Stallarholmen och Mariefred.
62-åringen har förstått att klubben behövde en nytändning i styrelsearbetet.
– Jag har inte engagerat mig i något liknande på länge, men tidigare gjort mina skift inom idrottsrörelsen – både i fotboll, ishockey och golf.
Till vardags är Stephan Eriksson rektor på Europaskolan Malmköping.
Fram till år 2000 dömde Stephan elithockey, och även internationellt. Som linjeman nådde han VM (Tyskland) och OS (Lillehammer).
Men när Stephan Eriksson sedan sadlade om för att bli huvuddomare gick det inte lika enkelt.
Han låg på gränsen mellan Allsvenskan och Elitserien, nuvarande SHL, utan att få det där riktiga genombrottet.
Till slut surnade Stephan Eriksson till och la pipan på hyllan.
– Ett beslut som jag ångrat många gånger. Men just då kände jag mig missgynnad.
Han kom att göra comeback fem år senare, men höll då till bara på lägre nivå i regionen.
– Det blev åtta år, min roligaste tid som domare.
Stallarholmsprofilen Stephan Eriksson, som dömt OS och VM i hockey, tar plats i handbollsklubben Guifs styrelse. Här kelar rektorn på Europaskolan Malmköping med 10-åriga Bedlingtonterriern Debbie.
I unga år höll Stephan på Södertälje SK, men supporterskapet bleknade när han avancerade i seriesystemet och behövde hålla sig neutral.
– Annars har jag knappt haft några favoritlag, förrän jag började följa Guif. Jag vet inte, till skillnad från dig, hur det är att hålla hårt på ett fotbollslag.
Har var alltså med redan under sporthallstiden och minns mellanåret i Skjulstahallen.
– Guif tappade momentum, som Leif Boork brukar säga. Det var då klubben förlorade kontakten med toppen. Dessförinnan hade ju laget nått dubbla SM-finaler.
Hur är du som supporter i hallen?
– Visst kan jag bli rejält engagerad, och skrika mig hes på slutet. Men ytterst sällan rasar jag mot domslut. För övrigt ser handboll ut att vara en sjukt svår sport att döma.
Stephan Eriksson har lätt för att smälta nederlag.
– Jag är nog en bättre förlorare än vinnare, säger han.
Hur ser du på framtiden nu när du ska vara med och påverka?
– Det är viktigt att handbollen konkurrerar om att vara en populär sport bland ungdomar. Klubben behöver komma ut i bostadsområdena. Annars vill jag lyfta fram seniorverksamheten, och jobba för att publiken hittar tillbaka. Handboll är en publikfriande sport. Att Guif inte har bättre siffror är mysterium. I Sporthallen kom det väl nästan alltid minst 2 000 åskådare. I nya arenan måste klubben locka med gratismatcher ...
En dum fråga: Ska du se lika mycket handboll i fortsättningen?
– Ja, men inte bara herrlaget utan även damer och juniorer.