David och Anne Ahrnéll bor i Malmby. Deras två barn, 7 och 9 år gamla, går på Vasaskolan och för att ta sig dit får de åka buss på morgonen. På grund av tågstationsbygget stannar dock inte bussen direkt utanför skolan, utan vid köpcentret Präntaren. För att trygga säkerheten för alla elever som kommer med buss, ska de få sällskap av en skolanställd bussvärd innan de korsar gatan och går de cirka hundra metrarna bort till skolan.
När det är dags att åka hem igen, får familjen Ahrnélls barn åka taxi. Det beror på att bussen stannar på fel sida av den hårt trafikerade 70-vägen i Malmby, och barnen anses vara för små för att korsa den ensamma. Taxin släpper i stället av dem på familjens uppfart, och chauffören försäkrar sig om att de går in.
Taxin ska plocka upp barnen precis utanför skolgården, och också här ska det finnas en vuxen med. Men enligt David och Anne Ahrnéll har det här inte fungerat så bra.
‒Vår yngsta son slutar tidigare och får vänta vid upphämtningsplatsen i 30–45 minuter innan de andra barnen som ska åka med taxin kommer. Då ska han ha sällskap av en vuxen. Men en dag i oktober ringde han och sa att han var helt ensam. Det kom aldrig någon vuxen och väntade tillsammans med honom, säger Anne Ahrnéll.
Hon och hennes man försökte få tag i skolans personal för att höra vad det var som var fel, men fick inget svar vare sig hos rektorn eller hos expeditionen. Till slut ringde de kommunens utbildningskontor, som i sin tur letade reda på biträdande rektorn Kerstin Lindström.
‒Svaret vi fick var att det var den mänskliga faktorn. Personen som brukade vänta med barnen var sjuk, och det hade inte funnits någon ersättare, säger Anne Ahrnéll.
Bara några veckor senare, i början av november, hände samma sak igen.
‒Det var samma dag som polisen gick ut med en varning för att en okänd man i en vit bil försökt få barn att följa med honom. Jag försökte ringa till skolan för att få tag i någon ur personalen men fick inget svar nu heller, säger David Ahrnéll.
Även den här gången var skolans svar att det berodde på den mänskliga faktorn. En vikarie hade inte fått information om att hen hade till uppdrag att vara buss- och taxivärd.
David Ahrnéll är missnöjd.
‒Vår son är där för att svensk lag säger att han måste gå i skolan, men det finns ingen personal som ser till att han kommer med taxin hem efteråt. Vi undrar över vem som har ansvaret om något skulle hända då, säger han.
Hämtningen vid bussen på morgonen har inte heller fungerat felfritt. I början av terminen följde föräldrarna efter bussen för att kontrollera att färden till skolan gick bra, och kunde se med egna ögon att det vid ett tillfälle inte kom någon vuxen kom till busshållplatsen. Då var förklaringen att föräldrarna helt enkelt inte sett bussvärden.
Familjen Ahrnéll har kontaktat skolan vid flera tillfällen och krävt att få se en handlingsplan för att barnen inte ska behöva vara ensamma i trafiken igen. Men än i dag har de inte fått se någon sådan.
‒Det känns otryggt. Jag önskar att vi kunde byta skola, men barnen vill vara kvar på Vasaskolan för där har de sina kompisar, säger Anne Ahrnéll.
Strengnäs Tidning började söka Vasaskolans rektor Susanne Eriksson och biträdande rektor Kerstin Lindström på onsdagen. På fredagseftermiddagen återkom Susanne Eriksson och kunde svara på hur skolans buss- och taxirutiner ser ut:
‒Olika personer har tid i sina scheman för att kunna hämta och lämna barnen. De barn som åker taxi står på skolgården och väntar tills taxi kommer och då finns även fritidspersonal ute som också kan vara behjälplig om det skulle vara något problem.
Hon vill inte kommentera enskilda fall eller situationer. Men att något barn ska ha fått stå och vänta helt ensam stämmer inte riktigt, säger hon.
‒Barnen som står och väntar på taxin är aldrig ensamma även om det inte står någon precis just vid dem. Det har aldrig hänt att något barn har blivit akterseglat.
Susanne Eriksson berättar att det inte finns någon utarbetad rutin för hur skolan ska säkerställa att barnen inte ska behöva vara ensamma om någon i personalen blir sjuk. Skolan agerar olika från fall till fall, eftersom det ibland är svårt för skolan att få tag i vikarier. Då måste någon annan hoppa in från någon annan enhet.
‒Men barnen har aldrig lämnats ensamma när de väntar på taxin. De står i ett hörn av skolgården och det finns alltid personal ute.
Vad anser du om föräldrarnas kritik, att det är svårt att få tag på er?
‒Förväntar de sig att vi ska lyfta på luren precis när de ringer? De får gärna lämna meddelanden eller skicka mejl.
Om det är akut då?
‒Ja det beror vad det är. Störst sannolikhet är det man får svar i expeditionen.