Hennes klubb Chang Hun arrangerade Tuna Tul i Gökstensskolan. Tul är detsamma som mönster och innebär att deltagarna inte slåss mot någon utan utför bestämda rörelser som domare betygsätter.
– Jag tycker att båda grenarna är lika roliga, säger Martina.
Hur kom det sig att du började med taekwondo?
– Jag tyckte det var tråkigt att följa med när brorsan tränade fotboll och innebandy för jag ville träna något själv. Sedan såg jag karate på youtube och tyckte det verkade kul. Då sa mamma att det fanns flera liknande sporter och så började jag med taekwondo.
Var det nervöst att tävla hemma?
– Nja, inte så farligt. Lite nervöst var det men inte mer än vanligt.
Martina har tränat i ungefär tre år. Första säsongen, när hon var 7, var hon för ung för tävlingar men efter det har hon hunnit vara med i många.
Den här gången blev hon trea individuellt. Det var Martina inte så nöjd med. Däremot med silvret i lag där hon tävlade ihop med några mycket äldre.
– Vi är fem som tävlar plus att det finns avbytare om någon får ont eller blir sjuk. I lag ska man göra likadana rörelser samtidigt, förklarar Martina.
– Chang Hun är en snabbt växande klubb, har gått från 30 till 100 medlemmar på kort tid och vi har inte minst satsat på ålderskategorin 5–8 år, berättar Fredrik Hyllander som var domare i Tuna Tul.
Sju klubbar deltog och 43 matcher genomfördes under lördagen. Gnesta blev bäst med fem guld och Chang Hun kom trea med tio medaljer varav två segrar, de togs av Max Andersson och Håkan Stålhane. Ett par förstaplatser blev det även för Strängnäsklubben Gripen genom Maja Hellmark och Caroline Sindemark medan Wisam Habbal säkrade Flens enda guld.