Att få ihop livspusslet när man har flera barn som idrottar, kanske flera pass i veckan. Det visar också den enkät vi lät föräldrar svara på. Vi ställde frågor kring barns idrottande. Och 30 procent säger sig ha ont om tid. Trots det är 60 procent av dem som svarade ideellt engagerade utöver det laget/klubben kräver.
De 37 procent som har mycket tid för barnens idrottande, har barn som idrottar i snitt mellan fyra och sex pass i veckan. De föräldrarna är dessutom ofta ideellt engagerade. De säger nästan aldrig nej på grund av tid, ser gärna att barnen skulle idrotta mer, skjutsar oftare med bil och tycker att föräldrar ska vara med på träningar och tävlingar i större utsträckning.
Den andra gruppen, de som säger sig ha lite tid, har barn som har fler pass i veckan, mellan fyra och åtta pass. De åker betydligt oftare till träning med buss, föräldrarna är i mindre grad engagerade utöver vad som krävs och har i upp till 60 procent tvingats nej till träning på grund av tid.
Men även pengar stoppar barns idrottande.
— Jag har ingen bil, bussen här i Eskilstuna kostar skjortan. Vissa idrotter är för dyra för oss. Såsom Let's move, som är mycket dyrare än exempelvis fotbollen. Kommunen borde se till att all idrott kostar lika mycket i medlemsavgift för att alla ska kunna idrotta på lika grunder. Medlemsavgiften är väldigt hög inom vissa sporter, ge föreningsstöd till dessa så att alla har råd att prova på, säger en förälder.
En annan säger:
— Jag vill att barnen ska kunna testa fler idrotter, men tyvärr vill alla klubbar att man redan efter första gången betalar medlemskap. Horribelt, hur kan jag efter en karateträning eller en danstimme veta om det här är det jag vill göra? Svindyrt är det också... Tusenlappar för två, tre månader om barnet väljer bort den idrotten. Det har hänt oss.
Men inte bara medlemsskapet kostar. För att lagen eller klubben ska ha råd med träningar, kläder och cuper krävs insatser utöver avgifter från föräldrar. 60 procent i enkäten uppger att det krävs arbete av dem från föreningen/klubben. Det vanligaste är kioskverksamhet. Men även försäljning av korv, lotter och kläder är vanliga. I enkäten var det få, 13 procent, som svarade att de tvingats avstå idrott på grund av för höga krav på insatser. Men bland dem som säger sig ha ont om tid är det betydligt fler. Omkring 25 procent har tvingats avstå.
— Jag har prioriterat barnen och tagit bort mina egna behov som vuxen, säger en förälder
På nästa uppslag kan du läsa mer om familjepusslet. Tre familjer berättar om hur de får ihop sin vardag och de ger också tips på hur man kan få vardagen att fungera med idrottande barn.
I kommande delar i vår serie om ungdomsidrott kommer du att få läsa om idrottsskador, ekonomi och rådande kultur inom idrotten.
God läsning!