"Isak" visar upp bilderna inifrån en vanlig kväll på svartklubben.
Det handlar inte om att tjäna pengar. Det handlar heller inte om att konkurrera med andra krogar i Eskilstuna – det handlar om att samlas.
Så beskriver arrangören, som vi kommer att kalla för "Isak" men som egentligen heter något annat, sin svartklubbsverksamhet.
Eskilstuna har under alla år haft många svartklubbar och underground-scener. I en exklusiv intervju har vi nu träffat en av arrangörerna bakom Eskilstunas mest aktiva svartklubb, som ligger strax utanför centrala Eskilstuna.
I tio år har Isak drivit svartklubb på flera olika ställen – och alltid lyckats gå under radarn.
– Det började med att vi var ett gäng som gillade techno och house, men som aldrig hittade något ställe i Eskilstuna som kunde ge oss det. Då tog vi tag i det själva och startade en förening. Vi visste att det fanns ett stort behov av den här typen av klubb, säger Isak.
Den första klubben låg i centrala Eskilstuna. I en lokal med ett rivningskontrakt, vilket gjorde att klubben kunde gömma sig där.
– Vi arrangerade även evenemang på en lokal restaurang i stan. Det blev dock för mycket business av det och vi vill inte tjäna pengar på att göra det här.
Genom att inte vilja tjäna pengar på verksamheten skapas en hel del kryphål.
Svartklubben har ett "vitt" kontrakt och betalar hyra som vilken förening som helst.
Isak drar sig dock för att kalla det för svartklubb, då det finns väldigt många fördomar kring just sådana klubbar.
– Det var någon som beskrev det så himla bra: "Det här är den coola klubben för oss som inte var coola i högstadiet". Folk söker sig till oss för att de vill ha alternativ. Det här är en stor del av kulturlivet och ger en möjlighet till att kunna samlas för människor som är likasinnade.
Det finns dock regler.
Ganska strikta regler, enligt Isak.
– Vi är väldigt restriktiva kring vilka som får komma och under vilka omständigheter man vill komma. För att komma in måste du känna någon, som känner någon och så vidare, säger Isak och fortsätter:
– Min uppfattning är att om man öppnar upp för vem som helst så kommer det oftast folk som inte kan bete sig. Människor som inte respekterar andra människors gränser och som är ganska otrevliga.
Säljer ni alkohol?
Isak vrider på sig innan han svarar:
– Vi kör självkostnadspris, vilket blir ett lagmässigt kryphål. Våra gäster får skriva upp sina personnummer på gästlistan för att bli medlemmar i föreningen. På så sätt kan vi sälja dryck till våra medlemmar.
– Vi tjänar inga pengar på det och då får man väl använda kryphålet så gott man kan. Jag tror ingen vill stänga ner oss av den anledningen.
Isak berättar även att det finns lustgas på svartklubben. Även här har man lyckats hitta kryphål.
– Det beror på lite hur lagen formas. Vi köper alltid en begränsad mängd och vi har regleringar. Vi tjänar inte pengar på det och vi köper små patroner som vi lämnar på återvinningen, säger han, och lägger till ett leende.
Cirkulerar det knark på svartklubben?
– Jag tänker att folk får göra som de vill så länge de sköter sig. Jag tror inte att det flödar mer eller mindre hos oss än vad det gör på vilken annan krog som helst i Eskilstuna. Vi bistår absolut inte med något sådant och vi har ingen idé kring att skapa en frizon kring det. Då kommer det ganska snabbt att bli problematiskt.
– Jag kan inte påstå att vi uppmuntrar kring det, inte heller att vi är naiva kring att det inte existerar. Man ser det ganska tydligt på folk, lika tydligt som man gör när man är ute på en "vanlig" krog i stan.
För att komma in måste du känna någon, som känner någon och så vidare
Isak
Svartklubben som Isak driver har en strikt 20-årsgräns.
– Vi vill inte behöva deala med fulla ungdomar och förhoppningsvis finns det en viss mognadsgrad vid den åldern.
Hur tänker ni kring säkerheten?
– Vi har aldrig haft några problem skulle jag säga, det vi tänker på och jobbar mest med är brandsäkerheten. Vi gör så gott vi kan med de medel vi har. När vi når runt 70 gäster på en kväll brukar vi stänga dörrarna, för att inte vara alldeles för många i lokalen.
– Många har nog en bild av att det är väldigt laglöst, det är det också på vissa ställen, men inte hos oss. Andra klubbar i Eskilstuna har blivit ganska kortvariga och inte lyckats med att vara diskreta.
Det är underförstått att gästerna aldrig avslöjar svartklubben. Det råder en viss sekretess kring var man varit och vilka som driver svartklubben. De har även strikta regler när det kommer till fotografering.
– Vad gör man inte för konsten? Vi är absolut inte naiva, men vi är diskreta. Vilket verkar fungera.
Svartklubben har som sagt lyckats med att överleva under flera års tid.
Eskilstuna kommun och polisen brukar samarbeta när det kommer till lokaler där det sker verksamhet som inte följer lagen.
– Vår roll i det hela är att kontrollera att de följer alkohollagen. Vi gör ibland tillsyn tillsammans med polisen och skulle man inte följa lagen så kan det resultera i ett brott gällande olovlig alkoholförsäljning, säger Robert Janeling, miljöinspektör med inriktning mot alkohol och tobak, på kommunen.
Robert Janeling menar att de ibland får in tips som de väljer att agera på.
– Det är händelsestyrt och oftast får vi åka till lokaler som ligger i olika industriområden eller lokaler lite utanför stan. Det är svårt att hålla koll på exakt var de är, säger han och fortsätter:
– Kommunens uppdrag handlar också om att det ska finnas en sund konkurrens i stan. De som driver lagligt ska inte konkurreras ut av någon som inte följer reglerna.
Eskilstuna-Kuriren har sökt polisen som säger att det är en "komplex fråga" och i dagsläget inte kan ge några kommentarer kring svartklubben i Eskilstuna.
Isak är inte heller orolig för konsekvenserna – om svartklubben någon gång skulle bli upptäckt av polisen.
– Jag vill vara så lite kriminell som möjligt. Jag kan inte komma på att något utav det vi gör som skulle vara förbjudet, det kanske skulle kunna vara att vi är för många i lokalen, säger Isak.
Jag vill vara så lite kriminell som möjligt.
Arrangören "Isak".
Varför driver du ingen "vit klubb"?
– Det handlar delvis om kostnaderna. Jag har funderat på det och jag skulle gärna se att det fanns offentligt. Men om jag skulle göra det så skulle det behövas vakter, lokalhyra och personalkostnader. Vilket skulle leda till att vi blev tvungna till att släppa in fler människor. Jag tror att det skulle bli en negativ spiral och vi vill, återigen, inte tjäna några pengar på det.