Trion i Killrådet släpper två avsnitt i veckan, ett bakom betalvägg.
Kollegorna dansade upp ur sängen. Andreas Granfors kunde knappt sova på hela natten. Av nervositet. Den påfrestande sidan av nervositet. Helst hade han velat tacka nej till intervjuförfrågan. Han är ärlig. Det här är för poddens skull.
Killrådet heter den. Tillsammans med kollegorna Anders Löf och Andreas Lillhannus ger de råd till killar, i typ en kvart av avsnittens 60 minuter.
– Ibland är vi lite seriösa också. Det är inte bara prat om pattar och bajs, säger Andreas Granfors.
Det är så de hörs nu. Förut var det via Youtube-klippen "Den som skrattar förlorar". Humorsuccén som fick miljontals visningar, men som sedan två år är nerlagd. Det här är varför vi är här.
Kontoret ligger på Östermalm i Stockholm. 13 mil från uppväxten i Mälarbaden i Eskilstuna.
– Det finns ingenting farligt i Mälarbaden. Otroligt tryggt. En kanonuppväxt.
Vad är det farligaste i Mälarbaden du kan komma på?
Det blir ett skratt först. Hjärnkontoret börjar jobba. Det som ligger närmast i minnet är inte så farligt för honom. Farligt för andra? Ja.
– Vi var fulla då och då. Det kunde bli så att vi ibland slog ut golfbollar på bondens åker som låg precis nedanför huset vilket inte alltid mottogs så jävla bra.
Att vara med i "Den som skrattar förlorar" var ingen självklarhet. Kollegorna på Newsner Niclas Norlindh och Jonatan Jonasson, som inspirerades av andra klipp på internet, kläckte idén.
Men de behövde hjälp. Frågan gick ut. Andreas Granfors höll sin hand nere. Andra drog upp den åt honom.
Skräcken fanns där. Och finns fortfarande. Att vara med på kamera.
– Det är inte roligt och jag kommer nog aldrig vänja mig vid det.
Tanken av att höras och synas gillar han. Det är sån han är. Tanken av att höras och synas på kamera är skrämmande.
Är det jobbigt att se klippen?
– Ja, det är helt fasansfullt. Ouff, nu får jag handsvett bara av att tänka på det.
Vad är det som är jobbigt?
– Det finns ett uttryck som heter radioansikte. Det tror jag beskriver mig ganska bra.
Du själv tycker att du är roligare än vad du ser bra ut?
– Ja. Det måste jag nog ändå säga till 100 procent.
Överkroppen glider sakta till höger. Sedan vänster. Höger igen. Vänster igen.
Andra på kontoret kollar in genom glasdörren. De vänder så fort de ser Andreas Granfors. Inte för att det är han. Men de inser snabbt att det pågår någonting i dartrummet som bedöms vara viktigare än den pilkastning de tänkt utmana varandra i.
Jag gissar att du tyckte det var skönt när ni bestämde er för att sluta.
– Ja, väldigt. Vi kände oss också väldigt klara. Det var lite av en befrielse.
I det som tidigare bara var ett mötesrum spelas det nu en hel del dart. Minst en turnering bland kollegorna per dag.
Gestaltningen av Andreas Granfors är inte rättvis. När kameran stängs av, inspelningen avklarad och han har fått stå och försöka spela bekväm samtidigt som andra människor på kontoret han aldrig pratat med, mer än på en (!) julfest, tittat på när han blir fotograferad, då åker axlarna ner.
Det är mera skratt. Det är högre toner. Inte lika högt som när kollegan Andreas Lillhannus förlorar en dartmatch och inte orkar lyssna på planen till dagens poddavsnitt.
Förutom att prata i en mikrofon en gång i veckan styr han en sajt åt Newsner. Matbibeln. Det vill han inte prata om. Ganska ointressant, enligt honom.
Men vänskapen med Mauri Hermundsson är inga problem att fråga om. Ni vet, Mauri Hermundsson som startade Uppdrag Mat, är programledare på TV4 och driver sitt egna bolag.
Och han som var med i kanske det mest uppskattade avsnittet av podcasten Killrådet. Just det, podden där Andreas Granfors är en av tre.
Han vet hur man gör content, det vet inte vi.
Andreas Granfors
För knappt fyra år sedan var det tvärtom. Andreas Granfors gästade Uppdrag Mat och skulle tävla i att äta köttbullar. Framför en kamera.
– Vi höll på med "Den som skrattar förlorar" då och tänkte att det var bra att synas där eftersom Mauri är väldigt mycket större och bättre än oss på att göra content. Han vet hur man gör content, det vet inte vi.
Du säger det ofta. Att andra kan, men inte du. Vad kan du?
– Helt ärligt. Inte särskilt mycket. Jag har haft otrolig tur att hamna med väldigt kreativa och briljanta människor som har gjort att jag kunnat haka på.
Det går ändå bra för dig.
– Det har varit i sällskap med väldigt bra personer. Jag tror inte det hade blivit så jäkla mycket om jag hade gjort det själv. Man ska ha lite flax och vara på rätt plats vid rätt tillfälle.
"Jag tror inte det hade blivit så jäkla mycket om jag hade gjort det själv", säger Andreas Granfors som här syns tillsammans med kollegan Andreas Lillhannus.
På stan känner folk igen honom. Alla kan inte sätta fingret på varför. För dem berättar han inte. För de andra ställer han glatt upp på bild. Även om det känns lite pinsamt.
I Stockholm händer det en gång per utekväll. I Eskilstuna, Göteborg och i småstäder betydligt fler. Nervositeten för kameror är inte alls lika stark då. Den finns knappt.
– Då har jag oftast druckit lite. Folk tycker av någon outgrundlig anledning att det är roligt och då får man ställa upp på det.
Siffror var för svåra. Bokstäver mycket lättare. Det i kombination med att bokläsning var ett intresse fick honom att bli journalist. Och såklart: kompisen som redan börjat journalistutbildningen i Kalmar.
Han var inte svårövertalad. "Kom, bror" räckte. Sedan satt Andreas Granfors tillsammans med tre kompisar från Eskilstuna i en studentlägenhet i centrala Kalmar.
– Det var en otrolig grabblya. Den såg ut som man tänker att det ska göra om fyra killar som är 23 år bor tillsammans.
Några långsiktiga planer för livet har han aldrig haft.
Men han är nöjd hur livet har blivit.
Andreas Granfors plan för nu? Det är att ta av sig den långärmade tröjan så fort vi har stängt dörren om oss.
Så här såg grabblyan i Kalmar ut.
Inspelningen pågår i 2,5 timmar.