Timo Mölldal, andra från vänster, med familj, 2023.
Den 9 november kallades polis till en skogsdunge i Vilsta efter att förbipasserande hittat kvarlevor efter en människa.
Ganska snart gick de ut med att de hittat id-handlingar på kroppen och att anhöriga till mannen hade underrättats.
De anhöriga i fråga var bland annat Tuula Mölldal, 65.
– Polisen sa att det kunde vara min bror Timo, men vid det laget visste jag redan, säger hon.
Timo Mölldal anmäldes försvunnen i Eskilstuna den 29 april. Han föddes i Eskilstuna och bodde här hela sitt liv. Han hade stor familj och vänner.
Och han var, som uttrycket heter, "känd av polisen sedan tidigare".
– Timo har ju varit en känd missbrukare i Eskilstuna. Han var ett sorgebarn, säger Tuula Mölldal.
Det hårda livet till trots gick det att skönja en ljusning på horisonten. Enligt systern mådde Timo bra, och han hade mycket att se fram emot. Han väntade på ett arv, och gladde sig åt att han inom några veckor skulle få tillgång till en egen lägenhet.
– Han levde sitt bästa liv och hade aldrig haft det så bra som då, säger Tuula Mölldal.
Ljus och blommor som Tuula Mölldal och Lena Pettersson ställt på fyndplatsen.
Sista gången han sågs vid liv, natten mot den 20 april, befann sig Timo i Vilsta industriområde. Han och flickvännen Lena Pettersson var i området och cyklade runt mellan industritomterna.
Just den här dagen besöker Tuula Mölldal och Lena Pettersson platsen där kroppen hittades ute i Vilsta. Tuula bor inte längre i Eskilstuna och det här är första gången hon är i staden sedan hon fick beskedet om att det sannolikt var brodern man hittat.
Lena Pettersson tänker tillbaka på natten 20 april och berättar att hon och Timo var i industriområdet för att "leta i containrar" vid Eskilstuna Auktionsverk, något de hade för vana att göra. Det var mitt i natten och hon frös.
– Jag sa att jag skulle åka hem och tänkte att han väl skulle komma efter. Men han kom inte, säger Lena Pettersson.
Kallt är det även denna novemberdag. Trots minusgraderna och snålblåsten vill Tuula och Lena besöka platsen för att lägga ner blommor och tända ljus.
Efter en stunds förvirring syns platsen där kroppen hittades en och halv vecka tidigare. En bit in i skogen, uppför en slänt, har någon redan lagt en blombukett.
I en grop formad som en stor människokropp.
Tuula Mölldal slår ut med händerna.
– Vad skulle han här och göra? Det finns ju ingenting här.
Hur känns det att han kan ha legat här hela tiden?
– Det är helt ofattbart. Olidligt och sorgligt.
Den lilla höjden där kroppen hittades ligger bara 377 meter fågelvägen från platsen där Timo sågs sist.
Vi anhöriga förtjänar ett svar på vad som hände honom.
Tuula Mölldal, Timos syster
Lena Pettersson blir också hon väldigt berörd när hon ser platsen.
– Varför måste han ligga här i ett halvår och bli ben? Jag tycker att det är så ovärdigt att Timo skulle behöva ligga här och ruttna.
När Timo hade varit borta lite mer än en vecka anmälde Tuula Mölldal sin bror försvunnen. Men sökinsatsen ska ha inletts först den 18 maj, efter påtryckningar från henne och andra anhöriga.
För Tuula Mölldal är det svårsmält att polisen inte började leta tidigare – och obegripligt att man inte hittade Timo när man väl sökte.
– Det konstiga är att de redan från början var övertygade om att han inte utsatts för något brott. Det förstår jag inte. Att de kunde bestämma sig från dag ett att inget brott skett, säger hon.
Även frivilligorganisationen Missing People engagerades för att leta efter Timo. Verksamhetsledaren Magnus Idebro minns fallet som svårt.
– Till en början var det mycket som tydde på att han skulle kunna hålla sig undan frivilligt. Sedan hade han en cykel med sig, och då kan man ju tro att han har cyklat därifrån en bit, säger han.
När sökningarna väl kom igång fokuserades kraften ändå på att leta i det område där Timo senast sågs vid liv. Vilsta industriområde består av industritomter och skog, mark som bitvis är ganska otillgänglig. Det organiserade sökandet ägde också rum efter lövsprickningen vilket försämrade sikten i skogen.
– Vi letade med hund. Men vi letade nog inte just där han hittades för då hade nog hunden snappat upp honom. Det är ett speciellt område. Det rör sig ju människor där, vilket definitivt försvårade arbetet för en hund också, säger Magnus Idebro.
Det är så ovärdigt att Timo skulle behöva ligga här och ruttna.
Lena Pettersson
Timos flickvän
Familjen har från början försökt få polisen att "pinga" Timos telefon, det vill säga ta reda på vilka master som telefonen senast kopplat upp sig mot, för att se när den senast var påslagen och få ett begränsat sökområde.
Magnus Idebro har inga anmärkningar på polisens arbete i ärendet, men säger att en telefonping hade underlättat sökarbetet.
– Vi har inte haft någon skallgångsinsats med allmänheten i det här ärendet, för det fanns inget tydligt område. Hade de pingat en telefon hade vi kunnat få ett område där åtminstone telefonen har befunnit sig, säger Magnus Idebro.
Enligt Tuula Mölldal har förfrågan om att pinga telefonen gång på gång nekats av polisen.
– Vi fick två skäl. Det ena är att det är integritetskränkande, det andra att det är alldeles för kostsamt. Och det behöver jag ju inte ens förklara för dig hur det känns som anhörig att få höra det som skäl.
Hon fortsätter, retoriskt:
– Vem är det som är kränkt i den här historien? Man vill ju inte dra den slutsatsen som man dessvärre är tvungen att göra, det vill säga att det beror på vem som är värd att leta efter och vem som inte är värd att leta efter.
Ett särskilt samtal med polisen i somras har dröjt sig kvar i Tuula Mölldals minne.
– Utredningschefen sa det rakt ut att: "Du måste förstå att det är så mycket grov brottslighet i Eskilstuna, att vi inte kan prioritera Timo."
Det låter krasst.
– Ja. Timo tillhörde inte eliten i samhället, men han var en älskad bror och morbror. En människa med människovärde. Vi anhöriga förtjänar ett svar på vad som hände honom.
Lena Petterson står bredvid och håller med. Till skillnad från Tuula Mölldal lindar hon inte in orden.
– Jag tror att polisen ser det som självsanering när sådana som Timo dör.
Spekulationerna om vad som hänt Timo har varit många. Inte minst från polisens håll. Det mesta har varit ologiskt, tycker Tuula Mölldal och Lena Pettersson.
– Det första de sa var att han kanske var i Thailand, eller i Finland, vilket stred mot all logik. Därefter kom de med att han tagit livet av sig, vilket är helt uteslutet, säger Tuula Mölldal.
Varför då?
– Han var inte den typen. Han mådde bra och hade absolut ingen anledning att göra sig själv illa, säger hon.
En annan hypotes har varit att Timo drabbats av någon form av skada eller sjukdom. En hjärtattack, eller en hjärnblödning.
– Men då tänker jag att det är lika ologiskt som att han skulle ha åkt till Thailand. För det första var Timo frisk. Och det minst logiska om man är sjuk är väl att man går och lägger sig i ett snår långt inne i skogen. Han var ju inte galen, och han hade tillgång till en lägenhet bara fyra minuter bort, säger Tuula Mölldal.
Hade de pingat en telefon hade vi kunnat få ett område där åtminstone telefonen har befunnit sig.
Magnus Idebro, verksamhetsledare för Missing People i Sörmland.
Men Timo var missbrukare. Kan han inte ha tagit en överdos? Nej, det inte heller det är särskilt troligt, enligt systern.
– Timo var en van missbrukare.
Nu kan kroppen ha legat på samma plats länge, kanske i nästan sju månader. De spår som eventuellt har funnits, finns inte längre. Det återstår fortfarande att se vad den rättsmedicinska obduktionen visar, om den visar något.
Eskilstuna-Kuriren har bett polisen att bemöta den kritik familjen riktar mot hur myndigheten hanterat försvinnandet, men fått till svar att det inte går att göra innan obduktionsprotokollet är klart och man har ett definitivt svar på personens identitet. Av formella skäl inleddes en mordutredning när kroppen hittades, och därför anser man sig inte kunna ge några kommentarer om det heller.
– Vi väntar tills vi vet vem vi har att göra med. I och med att det finns en öppen brottsutredning så ska vi inte svara förrän den är klar, säger utredaren Peter Gustavsson.
När tror ni att obduktionsprotokollet kommer?
– Det vet jag inte.
Protokoll eller inte. De anhöriga har redan ställt in sig på att inte få några svar.
– Vi kommer aldrig få veta vad som hände Timo. Och det gör mig tokig, säger Lena Pettersson.
