Jesper Tengroth, presschef hos Migrationsverket.
Zamir ler snett och ger ett uppgivet intryck när han talar om den snart tio år långa processen. Än är det sista beslutet inte fattat, men känslan är att Migrationsverket sedan länge har bestämt sig.
Han säger att han hade kunnat berätta i timmar, om allt som har hänt sedan den där dagen 2013. Men att han hela tiden måste förhålla sig till det faktum att han kan tvingas stiga av planet i Albanien vilken dag som helst.
– Jag är rädd, faktiskt, säger Zamir.
Tidningen har rapporterat om familjens sorg och rädsla och om hur anhöriga och andra berörda har protesterat på Fristadstorget. Ytterligare protester planeras i huvudstaden i december. Förtvivlat ifrågasätts beslutet om utvisning, som enligt familjen skulle betyda döden för pappan, och många frågeställningar har skanderats utan att mötas av några svar.
Med fullmakt från familjen Brahimi har Eskilstuna-Kuriren intervjuat Migrationsverket om det aktuella fallet. Bilden som presschefen Jesper Tengroth presenterar skiljer sig starkt från Zamir, 39, Migenas, 35, samt döttrarna Ambra, 9, och Ailas, 7.
– Ur vårt perspektiv är det ganska enkelt. Men det betyder ju såklart inte att det inte är besvärligt för familjen, säger Tengroth och förklarar:
Familjen har sökt asyl med motiveringen att det finns en hotbild från kriminella grupper i hemlandet Albanien, riktat mot pappan Zamir.
– Det här har ju prövats flera gånger, men de har inte kunnat visa att det ligger till på det sättet. De har inte kunnat "göra sannolikt" att de har behov av skydd i Sverige, säger han.
Jag är rädd, faktiskt
Zamir Brahimi
Familjen har dock svårt att förlika sig med den slutsatsen. Zamir bläddrar bland en lunta papper och tar fram en lista över de bifogade dokument som finns kopplade till familjens ansökan hos Migrationsverket.
Sida efter sida med artiklar från lokala albanska medier, som berättar om händelsen som ska ligga till grund för situationen.
I korta drag berättar han om hur han arbetade som officer inom säkerhetspolisen när han stoppade en bil, full av sprängämnen, som var på väg in mot landets regeringskansli. Händelsen uppmärksammades stort men enligt Zamir var berättelsen som förmedlades till pressen påhittad. Själv rapporterade han den verkliga versionen till myndigheterna i enlighet med sitt uppdrag, vilket senare ska ha lett till dödshot och en tillvaro där både han och Migena upplevde sig förföljda. Hon ska bland annat ha blivit uppsökt på BB.
– Ambra hade gulsot och behövde vara på lasarettet, hon var för tidigt född. Men de kom och letade efter mig där så jag vågade inte vara där med lilla bebisen. Jag ansökte själv om att få lämna sjukhuset, jag kände bara att "jag kan inte stanna här".
Zamir och Migena Brahimi.
2015 bestämde de sig för att lämna landet tillsammans med sin dotter och året därpå eskalerade situationen ytterligare.
En högt uppsatt politiker gjorde då ett utspel genom att skriva om händelsen med bilbomben och Zamir pekades ut med namn för sin inblandning. Nyheten blossade återigen upp på nyheterna och kort därefter ska personer i Zamirs närhet ha utsatts för hot och våldsdåd, enligt Zamir är det uppenbart att det var ett försök att komma åt honom.
– Tiden har gett mig rätt. Det hände efter att jag hade försökt berätta om hur det var. Det här visade att hotet finns, säger Zamir.
Efter händelserna sökte familjen asyl på nytt, med de nya uppgifterna som grund. Men fick sitt andra nej.
Zamir har förklarat för Migrationsverket att det finns en stor hotbild mot honom och hans anhöriga och att de inte kan vända sig till de inhemska myndigheterna för skydd med anledning av korruption. I utredningen listar Migrationsverket det "stöd för sin ansökan" som familjen har lämnat in. Det handlar om betyg, anställningsdokument och intyg kopplade till Zamirs karriär, men också om sjukhusjournaler samt intyg från de lokala myndigheterna. Familjen ser de sistnämnda som tydligt bevis på att Zamir inte kan räkna med att få det skydd han behöver i hemlandet.
Zamir och Migena känner sig trygga med att de har lämnat in ett tydligt underlag för att styrka hotbilden mot familjen – men har fått uppfattningen att utredarna inte har översatt dokumenten.
Vi har stannat här för att ha möjlighet att skydda våra barn"
Migena Brahimi
Lotta Jonsson är en av familjens nära vänner som har engagerat sig i fallet. Familjen bor hemma hos hennes föräldrar och de är alla förtvivlade över myndighetens beslut.
– Problemet är att de har skrivit en lista på vad han har lämnat. Men de har inte översatt och läst hela materialet, säger hon.
Med detta påstående kontaktar tidningen återigen Migrationsverkets Jesper Tengroth, som medger att allt inte är översatt.
– Det är några handlingar som är översatta.
Hur kommer det sig att man inte har översatt alla?
– Man översätter de man anser att man behöver översätta. Allt är ju naturligtvis inte översatt. Det är någon handling här och någon handling där som är översatta.
Kan du beskriva vilka som är översatta?
– Inte på rak arm. Jag har för mig att det var något intyg. Men jag har inte systemet uppe nu så jag kan se. Men det är några handlingar, de flesta är inte översatta. Där har myndigheten bedömt att det inte behövs, säger Tengroth och tillägger:
– De som jobbar med det här bedömer att man har gjort det som myndigheten behöver göra. Och sen ska vi också komma ihåg att det här är också prövat av domstol, i samband med familjens överklaganden.
Han förklarar att den som söker asyl muntligt får berätta om handlingarna som hen lämnar in, varpå Migrationsverket avgör vilka som behöver översättas och inte.
Efter att ha begärt ut den fullständiga listan från Migrationsverket visar det sig att tre av bilagor är översatta. Samtliga är myndighetsskrivelser kopplade till de händelser som drabbade familjens anhöriga 2016.
Från demonstration mot utvisningen av familjen Brahimi, den 23 oktober 2024.
När Lotta och hennes pappa Kalle Axelsson har arrangerat demonstrationer mot beslutet om utvisning är några punkter med kritik återkommande. Bland annat upplever de att Migrationsverket inte har granskat ärendet tillräckligt på individnivå, utan hänvisar till det faktum att Albanien "klassas som ett säkert land", där man utgår från att det finns fungerande myndigheter och att man kan få skydd om man behöver det. Det påståendet avfärdar dock Jesper Tengroth, presschef på Migrationsverket, bestämt:
– Det är direkt felaktigt. Det gör mig lite röd om öronen faktiskt. Det fungerar inte på det sättet utan alla prövningar är individuella, säger han och fortsätter:
– Man tittar alltid på det enskilda ärendet – och här har det inte bara prövats en gång, utan två.
Familjen behöver kunna "göra sannolikt", alltså uppvisa att det är troligt, att de är i behov av skydd – vilket Migrationsverket och Migrationsdomstolen alltså inte anser att de har lyckats göra.
När vi diskuterar frågan om vilka handlingar som har översatts och inte återkommer Tengroth till det faktum att Albanien klassas som ett "säkert land".
– Det är ju på gränsen till omöjligt att kunna få asyl ifrån ett säkert land. Ingenting är omöjligt, men ribban för att du ska anses vara asylsökande från ett säkert land är väldigt hög.
Zamir Brahimi.
Att familjen är väl integrerad och har byggt sina liv här sedan 2015 ser presschefen inte heller som några förmildrande omständigheter, och har dessutom ett annat perspektiv på argumentet.
– Den första magkänslan kan ju så klart vara "hur kan det här komma sig?" Men vi ska komma ihåg en sak; den här familjen fick sitt första beslut om utvisning 2015. I april 2016 vann det laga kraft och sedan dess har de vetat att de inte har rätt att vara i Sverige. Ändå har de valt att hålla sig kvar här.
Han är kritisk till att man, som han beskriver det, "struntar i svensk lagstiftning".
– Vi som land måste ju förvänta oss att du också följer ett negativt beslut. Och det har man ju inte gjort här. Det finns två stycken beslut om utvisning som man har valt att inte följa.
Han säger att hela systemet ju havererar om man accepterar att någon struntar i sitt utvisningsbeslut.
– Det kan vi som land aldrig acceptera. Vi har ett rättssäkert system i Sverige där vi fattar grundbeslutet, där man har möjlighet att överklaga till Migrationsdomstolen och där man sedan kan begära prövningstillstånd hos Migrationsöverdomstolen. Men sen är det ju stopp.
Känner du dig trygg med att det här fallet har utretts korrekt? Att det inte finns någon hotbild mot pappan?
– Familjen har ju inte kunnat gjort sannolikt att det finns den typen av hotbild som gör att de har rätt till skydd i Sverige.
Men för familjen var det otänkbart att lämna Sverige 2016 – då det fortfarande fanns möjlighet att överklaga. Dessutom är de övertygade om att de skulle resa mot en säker död för Zamir.
– Det är konstigt att en myndighet som Migrationsverket säger så. Vi har ju också en process, där man i Sverige har en laglig rätt att överklaga. Det är märkligt att tro att någon som söker asyl av skyddsskäl efter första beslutet ska kliva på planet och åka, säger Lotta Jonsson.
Kalle Axelsson, Zamir och Migena Brahimi samt Lotta Jonsson.
Kritiker hänvisar också till barnperspektivet när det gäller beslutet om familjen Brahimi. Flickorna har levt hela sina liv i Sverige. Men Migrationsverkets Jesper Tengroth vill vända på perspektivet.
– Här finns ett väldigt stort eget ansvar från föräldrarnas sida. Och de har ju uppenbarligen valt att inte följa myndigheternas beslut, vilket har gjort att barnen har varit i Sverige under så lång tid. Det försvårar ju också en återintegrering i det som är deras hemland allvarligt. Ju längre tid som de är ifrån Albanien, desto svårare riskerar det att bli att komma in i det albanska samhället.
När mamma Migena får höra detta kan hon inte hålla känslorna tillbaka längre. Hennes ansikte är sammanbitet och tysta tårar letar sig ner mot hakan.
– Vi har tagit föräldraansvar. Vi har stannat här för att ha möjlighet att skydda våra barn.
Johanna Bratt är advokat och delägare på Asylbyrån.
Även Johanna Bratt, advokat och delägare i Asylbyrån – och med bakgrund som handläggare på Migrationsverket – reagerar på beskrivningen av situationen.
"Enligt internationell rätt är barn självständiga rättighetsbärare. Barn ska inte behöva bära ansvaret för föräldrars beslut att kvarstanna i Sverige. De får vänner, går i skolan och formas av det svenska samhället under åren de lever här alldeles oaktat vem som pekas ut som ansvarig för att de stannat", skriver hon i en kommentar och hänvisar till att Migrationsöverdomstolen har påtalat just det i en tidigare dom (MIG 2020:24).
"Migrationsverket låter trots det ofta omständigheten att föräldrarna inte följt myndighetens beslut väga tyngre. Dessutom görs det helt utan analys kring varför föräldrarna stannat.
Även om den anförda hotbilden inte anses vara tillräcklig för att det ska berättiga internationellt skydd anser vi på Asylbyrån att en rädsla för sin och sina barns säkerhet och sitt liv är en omständighet som rimligen bör beaktas när föräldrar pekas ut som ansvariga för sina barns situation. Rent medmänskligt kan nog de flesta föräldrar hålla med om att det är ett val ingen förälder vill ställas inför".
Det är ett oerhört litet humanitärt nålsöga som finns
Jesper Tengroth
Presschef, Migrationsverket
Sedan i slutet av september är utvisningsbeslutet fruset, eller inhiberat som det heter. Det med anledning av att familjen har lämnat in en separat ansökan om asyl för lillasyster Aila som är född i Sverige. Ansökan behandlas just nu separat och om hon beviljas asyl får resten av familjen stanna på grund av anknytning.
– Just nu utreder vi om det finns några skyddsskäl för henne. Vad jag har förstått har man inte angett några individuella skyddsbehov utan det är familjens behov som smittas av på henne. Vi får se vad utredningen säger, om det är tillräckligt, säger Jesper Tengroth.
Men även om ärendet fokuserar på skyddsbehov ska Migrationsverket granska det ur fler perspektiv. Tengroth liknar processen vid en lök.
– Allra först tittar man på om man kan beviljas flyktingstatus, därefter om man är alternativt skyddsbehövande. Längst inne i löken finns sedan det som heter "synnerligen ömmande omständigheter".
Han förklarar att det sista inte har med skydd att göra, utan är en ren humanitär aspekt.
– Då kan man få uppehållstillstånd för att vi i Sverige tycker att, av någon anledning, att det är en så jäkla beklämmande situation som den här personen befinner sig i så att vi beviljar uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter.
Det är ett system som bäddar för att de som faktiskt riskerar förföljelse är chanslösa
Johanna Bratt
Advokat på Asylbyrån
Men antalet personer som beviljas uppehållstillstånd den vägen är få och har blivit färre.
– Strax före jul förra året gick man från att det ska handla om "särskilt ömmande" till "synnerligen ömmande" omständigheter också för barn. Så det är ett oerhört litet humanitärt nålsöga som finns.
Även här är asyladvokaten Johanna Bratt kritisk:
"Ur mitt perspektiv som asyladvokat är det problematiskt att ribban för att du ska anses vara asylsökande från ett säkert land är väldigt hög, samtidigt som du nekas rätten till juridiskt ombud. Det är ett system som bäddar för att de som faktiskt riskerar förföljelse är chanslösa", kommenterar hon.
Familjen fotograferad i hemmet, i samband med tidningens besök i slutet av sommaren.
Aila berättade för tidningen att hon ska ta med sig svensk luft, sand och gräs till Albanien för att minnas sitt hem.
Storasyster Ambra och lillasyster Aila.
Nu väntar familjen alltså återigen på besked. Deras hopp står till lillasysterns utredning – där sjuåringen själv har fått föra sin talan mot myndighetens utredare. Migrationsverket avslog nämligen begäran om en offentlig försvarare med förklaringen att "Albanien är ett säkert land" och att flickan därför inte behöver något biträde. Det beslutet påpekar Migrationsverket dock att familjen hade kunnat överklaga vid tidpunkten.
– Det stämmer inte, invänder föräldrarna.
Med intervjun bokad den 16 oktober i år fick de, två dagar innan, meddelat via mejl att Aila inte ansågs ha rätt till ett ombud som önskat. Det fanns dock ingen motivering eller information om möjlighet att överklaga. Två dagar efter att intervjun hade hållits landade ett brev i familjens postlåda – också daterat den 14 oktober – där avslaget presenterades tillsammans med sin motivering och information om möjlighet till överklagan. Men då var det för sent.
– Tänk dig själv, att hålla på med det här i tio år. Och att det ändå slutar med "åk tillbaka. Albanien är ett säkert land", säger Migena och tillägger:
– Okej. Vi kan åka tillbaka. Han kan dö. Jag kan skicka dödsannonsen till Migrationsverket som bevis sen om de vill.
