Göran, 72, ligger klar i sin specialsäng. Han har fått en varm röd filt över sig så han inte ska frysa i kulvertarna och vid fotänden av sängen ligger hans patientpärm, mediciner och annat livsnödvändigt som inte får komma bort under flytten.
En efter en kommer personalen in, kramar och säger adjö. De gråter, Göran gråter och hans fru Claudia Muraszombathi torkar tårar på både sig själv och maken.
– Nu ska vi till en ny plats. Sen vet vi inte mer. Vi fortsätter att leva dag för dag som vi fått göra sedan Göran blev sjuk, det är oerhört jobbigt för oss båda.
Jag har haft svår ångest inför den här dagen, det är jobbigt.
Göran Persson
– Det är förjävligt, säger Göran och förklarar att han är väldigt nervös nu.
– Jag har haft svår ångest inför den här dagen, det är jobbigt. Hur kan man göra så här mot patienter som oss, som är helt beroende av den specialiserade rehabiliteringsvården vi fått här? Jag har fortfarande inte fått några svar på varför de gör så här mot mig. River upp den viktiga trygghet jag och den fina personalen byggt upp mellan oss under flera månader.
Som tidningen berättat i flera tidigare reportage i vinter sparar regionen bort rehabavdelningen som ett led i arbetet med att vända minus till plus och ta sjukvården ur den ekonomiska krisen.
En av vinterns åtta patienter som legat här är Göran Persson som hösten 2023 drabbades av TBE och totalförlamades.
Efter specialrehab på klinik i Stockholm kom han tillbaka till Mälarsjukhuset i höstas och har sedan dess gjort små men väldigt viktiga framsteg, tack vare den specialutbildade personalen och de livsuppehållande maskiner han fortfarande är helt beroende av.
Nu flyttas han till infektionsavdelningen. Övriga patienter har spritts ut till olika sjukhusavdelningar och personalen har fått nya arbetsplatser på sjukhuset. Rehabs enhetschef Åsa Byström berättar:
– Jag tror det är två medarbetare som hamnat på samma avdelning, annars sprids vi över hela sjukhuset. Det är bara jag som fortfarande inte vet vart jag hamnar.
För personalen väntar nu gemensam avskedsfika under torsdagen, innan de sprids.
– Och de flesta av oss ska gå ut och äta tillsammans på fredag kväll. Vi vill vara tillsammans in i det sista, förklarar undersköterskan Khaleda Yacoub.
På måndag börjar hon på barn- och ungdomsavdelningen, vilket känns bra mitt i sorgearbetet. Hon har varit där och träffat sina nya kollegor.
– Men nu följer jag först med Göran. Jag stannar med honom hela kvällen så han får känna sig trygg.
Ventilatorsköterskan Lena Liljestrand finns också hon vid Görans sida hela flytten för att inget ska gå fel med hans andningshjälp.
– Det är en ren katastrof att stänga världens finaste avdelning och flytta på fantastisk personal med spetskompetens att ta hand om svårt sjuka patienter.
På infektionsavdelningen har rummen egen ingång, har Claudia just fått veta. Hon berättar för Göran innan det är dags att gå, och hon ler mellan tårarna.
– Det är ju fantastiskt Göran, då kan Kaycee få följa med till dig.
Familjens schäfertik har längtat så mycket efter husse, och han efter henne.
– Är du beredd älskling, på nya äventyr med mig? viskar Claudia när det blivit dags och sängen ska rullas ut från det rum som varit Görans hem dygnet runt i fyra månader.
Och sen vänder hon sig till personalen.
– Jag kan inte allas namn men jag vet att ni varit fantastiska och hur stora hjärtan ni har allihop. Vi är för evigt tacksamma.