"Stressen över att inte ha pengar gör att lusten att laga mat försvinner".
Rent, snyggt och nystädat. Vi slår oss ned vid köksbordet i Malins nya lägenhet – en tvårummare som ska passa plånboken bättre.
– Den är ändå på tok för dyr och jag får se hur länge det funkar, säger Malin och plockar fram en påse minimuffins som hon fått av Stadsmissionen.
Malin, som egentligen heter något annat, har gått med på att prata med Eskilstuna-Kuriren mot att hon får vara anonym.
– Jag är tacksam över att ha tak över huvudet och glad över att inte ha Kronofogden efter mig, men det är sjukt stressande att inte ha pengar.
– Det är ett stigma. Jag känner mig dålig inför mina egna barn som tycker det är pinsamt att jag plockar upp tomburkar och tar emot matpaket. Det är svårt att beskriva hur illa det känns.
Malin levde, som hon själv beskriver det, ett normalt familjeliv fram till 2017. Hon arbetade som boendestödjare inom socialpsykiatrin och trivdes med sitt jobb.
– Det var i den vevan jag blev sjukskriven och tre år senare fick jag diagnosen MS, något som hållit mig utanför arbetsmarknaden.
– Jag har varit jättedålig. 2020 satt jag i rullstol. Nu kan jag cykla igen på egen hand och jag hoppas snart kunna komma igång och arbetsträna.
"Mina barn vet att jag får hjälp med mat. De tycker att det är pinsamt och vi pratar inte längre om det"
Trebarnsmamman Malin, 48.
Hon har fortfarande kvar sin fasta tjänst, men i samband med sjukskrivningen försvann också en betydande del av inkomsten.
– Alla utgifter är kvar och mycket har blivit dyrare de senaste åren. Min sjukpenning är 15 000 kronor i månaden och lägenheten jag just lämnade kostade nästan 12 000.
– När barnen fortfarande bodde hos mig och var under 18 år täcktes en del upp av barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag. Allt det är borta nu och det märks. Jag lever en månad i taget och har hittills fått låna pengar av släktingar för att få det att gå runt.
Jag avskyr att gå omkring i en affär. Stressen över att inte ha pengar gör att lusten att laga mat försvinner
Malin, 48
För många är det otänkbart att inte köpa julklappar – den tanken gäller inte för Malin.
– Nej, nej, nej. Pengarna finns inte. Tidigare år har jag använt kreditkortet för att handla klappar till barnen, men den vägen är inte öppen längre.
Malins mat på en vecka:
Torsdag: Endast en uppvärmd fryspizza.
Fredag: Endast en uppvärmd fryspizza.
Lördag: Endast mini-muffins.
Söndag: Endast mini-muffins.
Måndag: Endast mini-muffins.
Tisdag: Blev bjuden på McDonalds.
Onsdag: Mini-muffins och burksoppa.
När Malins två yngsta barn fortfarande bodde med henne handlade hon den mesta av maten på kredit.
– Mjölk, juice, pålägg och nudlar. Nu när jag är ensam handlar jag för det mesta bara mjölk. Jag avskyr att gå omkring i en affär. Stressen över att inte ha pengar gör att lusten att laga mat försvinner.
För att få ekonomin att gå runt har Malin tvingats sälja av såväl sina smycken som delar av bohaget.
– Det bekostade hyran av flyttsläpet i helgen och i kväll hoppas jag att det kommer en person och ska köpa en badrumshylla. Det får jag förhoppningsvis in 200 kronor på.
Tuben med remouladsås har Malin köpt själv. Övriga matvaror är överblivet livsmedelssvinn som hon fått från Stadsmissionen.
Förra onsdagen fick Malin tio påsar med minimuffins när hon hämtade sin matleverans hos Stadsmissionen. Den senaste veckan har hon levt på dessa under tre dagar.
Sedan i somras har Malin fått hjälp av Sörmlands Stadsmission och framför allt dess verksamhet Matlaget.
– Varje onsdag får jag gå och hämta matstöd. Det är främst svinn skänkt från olika livsmedelsbutiker, men klart ätbart.
– Det är fantastiskt, men pinsamt. Jag känner mig som en tiggare och mina barn hatar att jag behöver gå dit. När jag ställer mig i kön drar jag upp huvan och stirrar ner i mobiltelefonen. Man vill liksom inte bli sedd.
Flytten till billigare boende har inneburit en stor press och den senaste månaden har Malin tappat sex kilo i vikt.
– Jag vet att jag behöver äta för att få energi, men jag förmår mig inte till att laga mat. Den biten har gått i baklås.
Trebarnsmamman Malin, som egentligen heter något annat, har levt på sjukpenning sedan 2017. Ekonomin går inte ihop och hon har bland annat fått låna pengar från släktingar. "En dag kommer det att vända. Jag vill ha ett bättre liv", säger Malin.
Malin tror att hon lider av näringsbrist och efter en genomgång av hennes matintag den senaste veckan känns det inte helt osannolikt.
– När jag hämtade på Matlaget förra onsdagen skakade jag av hunger och på kvällen åt jag en burk gulaschsoppa.
I den veckans matstöd fick hon, förutom ägg, margarin, korv och grönsaker, ett par fryspizzor och tio påsar minimuffins.
– Det blev en uppvärmd pizza på torsdag och fredag. Lördag, söndag och måndag åt jag bara muffins.
– På tisdagen swishade min storasyster till min äldsta dotter som kom hit med mat från McDonalds. I dag blir det muffins och förhoppningsvis finns det någon burksoppa med i stödet jag ska hämta ut, säger Malin på onsdagen.
Tofflorna fick Malin av en kompis förra året.
På frågan när hon kunde unna sig något senast tänker Malin länge.
– Jag har inte gått hos en frisör på nära tre år. I somras när det var sådär riktigt varmt köpte jag en billig klänning och en blus. Jag har slutat svara på sms när kompisar hör av sig och vill gå ut och ta en öl.
– Det är lätt att ta saker för givet och det är märkligt att man måste sjunka för komma ihåg hur bra man haft det.
Malin har precis flyttat till en mindre – och billigare lägenhet. Den förra kostade nästan 12 000 kronor i månaden. "Den här kostar 8 000 och det är egentligen också för dyrt för mig".
