– Hej, jag kanske stör. Men jag ville bara fråga om du vet vad som pågår här ute?
Det är en eftermiddag i februari och en kall och fuktig vind viner över vidderna vid Gunnarskäls säteri utanför Eskilstuna. Arkitekten, trädgårdsarkitekten och floristen Maria Hörnell är här för att visa runt tidningen, men när hon stöter på andra missar hon inte tillfället att opinionsbilda lite.
– Känner du till det som pågår med logistikparken?
Maria Hörnell är även en aktiv medlem i Naturskyddsföreningen. Hon bor själv i Strängnäs och är del av den lilla proteströrelse som bildats mot logistikparken som planeras där.
Men i Eskilstuna står hon i stort sett ensam på barrikaderna.
– Det är jätteknepigt att få folk engagerade här. Folk förstår inte vad som står på spel. Hade det varit i Frankrike så hade ju folk åkt in med traktorn framför kommunhuset.
Bredvid henne står Klas Turesson. Han bor på en gård strax utanför det tänkta industriområdet.
– Äh, det är ingen idé att opponera sig längre. Kommunen har redan bestämt sig, säger han.
– Jo! Det är det! Det är inte för sent än. Det är nu vi har chans att göra våra röster hörda, inskärper Maria Hörnell.
Även om deras inställning skiljer sig åt är både Maria Hörnell och Klas Turesson förenade i sitt motstånd. Det de protesterar mot är Eskilstuna kommuns initiativ att bygga en 340 hektar stor industri- och logistikpark i Gunnarskäl, ett förslag som ligger ute på samråd till och med den 8 mars.
Och båda är eniga om att det är stora värden på spel.
– Det är totalt otidsenligt att omvandla jordbruksmark på det här viset. Det är en klimatfråga men också en säkerhetsfråga eftersom vi står under krigshot, säger Maria Hörnell.
– Det är ju vår mat det handlar om, säger Klas Turesson.
Om man frågar Eskilstuna kommun ligger projektet helt rätt i tiden. Logistikparkerna i Kjula och Svista är i det närmaste fulltecknade och kombiterminalen i Folkesta är för liten.
– När vi byggde logistikparken ute i Kjula så hade vi aldrig kunnat drömma om att det skulle gå så fort att fylla den. Det har gått över förväntan, och efterfrågan är fortsatt stor. Framförallt på järnvägsnära lägen, säger Kristina Birath, fastighets- och miljödirektör.
Vad är det för verksamheter ni ser framför er i Gunnarskäl?
– Vi kommer ju att försöka attrahera företag med så mycket jobb som möjligt, och då kommer vi att möjliggöra så att de här fastighetsytorna lämpar sig för det.
Kristina Birath är tydlig med att det inte bara är logistikbolag som kommunen ser framför sig. Snarare industrier. Det som räknas är hur många personer som de vill anställa.
Så personaltunga verksamheter har företräde?
– Ja. Vår drivkraft är att få hit fler företag och låta våra företag växa och skapa jobb, eftersom arbetslösheten är så hög här. Vi försöker verkligen driva så att vi inte använder en massa mark och sedan bara får 1 000 jobb.
I kommunens samrådsförslag står det att Gunnarskäl har förutsättningar att skapa uppemot 7 000 nya arbetstillfällen, efter beräkningar och prognoser från bland annat Eskilstuna logistik och etablering. Det nämns också att målet kan bli svårt att nå om fokus enbart ligger på logistikverksamheter.
Kristina Birath säger att det alltid är svårt att sätta dylika mål.
– Vi har velat sätta ett tydligt mål, och att det ska styra vilka vi vill få hit. Men det ändras ju och utvecklas, och företagen automatiseras, säger hon.
I snålblåsten vid Gunnarskäls åkrar ger Maria Hörnell och Klas Turesson inte mycket för kommunens prognoser.
– För tio år sedan fanns det ingenting i Kjula, och om tio år till kommer det inte finnas någonting kvar där heller. De verkar ju inte ha någon som helst framtidsinsikt, säger Klas Turesson, och utvecklar med säker ton:
– Det här med stora logistikcenter kommer att fungera i några år till, och sedan kommer det att gå till på ett helt annat sätt. Om tio år finns det självkörande bilar som kör ut alla möjliga typer av varor. Och de kommer inte att utgå från Kjula, utan ifrån massor av smålager i varje kvarter.
När tidningens reporter invänder att kommunen vill se industrier snarare än logistikcenter i Gunnarskäl gör Klas Turesson en jämförelse med närliggande Volvo CE.
– Volvo är den i särklass största arbetsgivaren här, på ett jättestort område. De har 2 000 anställda. Och att det skulle vara tre och ett halvt nya Volvo som kommer hit, det tror jag inte på.
Men åter till knäckfrågan om jordbruksmarken.
Odlingsbar mark har ett starkt skydd i miljöbalken. Där står det att sådan bara ska tas i anspråk om det behövs för att tillgodose "väsentliga samhällsintressen", och om dessa intressen inte kan tillgodoses på annan mark.
Eskilstuna kommun menar att de potentiella jobb som skulle kunna skapas är just ett sådant väsentligt samhällsintresse.
Av de 340 hektaren som kommunen vill omvandla i Gunnarskäl består 143 hektar av odlingsbar mark. Det tycker Maria Hörnell är för mycket.
– Det är klart vi måste bygga någonstans, men ska man då ta den vackraste, bördigaste, mest värdefulla marken till det?, frågar hon sig.
En som borde veta vad han pratar om, och som dessutom är direkt berörd, är socialdemokraten Lars Andersson, ordförande i Eskilstuna kommunföretag och tidigare vd för Eskilstuna energi och miljö. Han bor precis utanför det inritade området och riskerar följaktligen att få industriparken inpå tomtgränsen.
Dessutom utredde han jordbrukets roll som bioenergiproducent för regeringen mellan åren 2005 och 2007.
– Jag har hela tiden värnat att man ska spara jordbruksmark så mycket det går. Vi måste vara rädda om jordbruksmarken, och det är ännu viktigare nu med de händelser som skett på senare tid, med Ryssland och Ukraina. Det är oerhört viktigt att säkra matförsörjningen, säger han.
Maria Hörnell är inne på samma spår.
– Vi är det land, eller i alla fall ett av de länder, som omvandlar mest jordbruksmark i hela Europa. Det har ju kommit nu på senare år med de här stora logistikparkerna, som växer med en enormt snabb takt.
– Man kan ju montera ner hallarna, men det går inte att återställa ett jordbruk. Bygger man på den, då är det en irreversibel åtgärd, för då har man schaktat bort matjorden.
Fastighets- och miljödirektören Kristina Birath säger att kommunen deltar i ett forskningsprojekt som finansieras av Trafikverket för att se om det skulle gå att flytta jorden och bruka den på annan plats.
– Där tittar man på om man kan använda den på andra ställen för att stärka jordbruksmarken. För det gör man i många andra länder. Bland annat i England. Nederländerna och Schweiz, säger hon.
Men det ger Maria Hörnell inte mycket för.
– Jorden har ju en struktur som har skapats av inlandsisen. Det skapas ingen ny odlingsjord på det sätt som man tror. Men det är ju inte bara jordbruksmarken. Det är ju hela landskapet, ett mosaiklandskap som är väldigt värdefullt, och som har brukats i tusentals år.
Kommunen har utrett fem andra platser med en lika lång raksträcka utmed järnvägen, och kommit fram till att Gunnarskäl bäst uppfyller kraven. Detta trots att det är det alternativ som har störst andel jordbruksmark.
Utöver att kommunen redan äger all mark och har slutit ett avtal med arrendatorn har Gunnarskäl fördelarna att det ligger nära staden, och den befintliga kombiterminalen i Folkesta. Det är även den plats där Svealandsbanan möter Sala-Oxelösundsbanan.
Näst bäst i jämförelsen kom marken som ligger på motsatta sidan om E20, mellan Folkesta och Gröndal. Men där äger kommunen bara 81 av 290 hektar och det är enligt utredaren svårt att få till en större yta som möter kraven. Dessutom ställer närheten till Gröndals motorsportsområde till det. Marken är i en process att upplåtas med tomträtt, vilket skulle hindra att den tas i anspråk. Enligt Kristina Birath finns redan en överenskommelse med motorparken.
– Det är några servitut i området som vi håller på att hantera, säger hon.
De andra fyra alternativen ligger dels utmed Svelandsbanan i skogen söder om E20 mellan Hällberga och Kjula flygplats, dels längs med samma tågbana öster om flygplatsen. Ett minus för samtliga alternativ är att mycket av godstrafiken då kommer behöva gå igenom Eskilstuna, eftersom de största flödena kommer från väst, söder och norr. Områdena består mest av skog och är obebyggda, men inget av marken ägs i nuläget av kommunen. Det skulle också krävas större kostnader för att bygga ut och förbättra vägnätet, kommunalt VA.
– Vi har ju jämfört på en massa andra ställen. Och konstaterat att det här är den bästa platsen, säger Kristina Birath sammanfattningsvis.
Varför går det inte att bara använda den befintliga kombiterminalen i Folkesta?
– Den är för liten redan nu. Vi tittar på att bygga om den och öka kapaciteten. Och då skulle vi klara oss i kanske sju, åtta år till. Men sedan skulle vi ändå behöva en mycket större, säger Kristina Birath.
Vad gör ni om länsstyrelsen säger nej till att omvandla jordbruksmarken?
– Ja, då skulle vi verkligen behöva ta oss en funderare och göra ett omtag. Vi har ju i den här processen gjort bedömningen att samhällsintresset är större än jordbruksmarken. Men sen får vi ju se hur det här går. Vårt uppdrag är ju att ta fram så bra underlag som möjligt nu, och sen ska ju processen ha sin gång, säger Kristina Birath.
Kommunens samråd pågår till den 8 mars.
Kommunens tidsplan
Mars - april: Samrådsredogörelse
April - augusti: Granskning och revidering
September: Slutjustering inför antagande
Oktober: Antagande i kommunfullmäktige
November: Överlämning och avslut
Tidsplanen är preliminär.
Källa: Eskilstuna kommun.