Bakom 80-talsvillans vita fasad gömmer sig ett hem i ständig förändring. Här bor Sofia Perneblad (30) tillsammans med sin familj – Christian Knutsen (36), Svante (8), Sixten (4), Astrid (2,5) – och så cockerpoo-valpen Nisse.
Hemmet går i jordnära och varma toner. Beige, terrakotta, senapsgult och trärena ytor sätter tonen i det stora köket som angränsar till ett vardagsrum i vinkel. Den iögonfallande terrakottaväggen ovanför diskbänken är nymålad – men inte lika färskt fixad som väggen mot hallen, som fortfarande glänser av torkande färg.
– Jag såg det nu på morgonen, att det behövde bättras på. Så jag fixade det innan du kom, säger Sofia och ler snett som för att säga "typiskt mig".
Hon bjuder på kaffe ur IKEA-muggar som ser exklusiva ut sedan hon har stänkmålat dem, vid ett stort bord som har fått nytt utseende med hjälp av hårdvaxolja. Ett modern sideboard ser ännu dyrare ut, men är byggt av 40-kronors-gjutrör från Biltema. De trärena fönsterbrädorna har hon tillverkat själv – med rundade hörn som hon måttat med kaffekoppens numera prickiga fat.
Hon är inte rädd att testa nya tekniker eller material och lär sig mycket via sociala medier och Youtube. Men ibland blir hon överväldigad – som när projektet med att lägga nytt golv i hallen också innebar att hon fick flytspackla ytan.
– Varje gång jag gör ett projekt så blir jag irriterad på mig själv att jag gör det. För att det tar för lång tid och för att jag inte har någon ro. Det är kul i början, men inte i mitten. Men efteråt så är man ju väldigt glad, säger hon och skrattar.
Det var i samband med en separation som fröet till hennes stora hobby – och kanske framtida yrke – började gro. Hon minns hur hon stängde in sig och mest ägnade sig åt att måla och bygga. I dag är det hennes kreativa utlopp och hon är halvvägs genom det treåriga programmet "Rumslig gestaltning" på Mälardalens universitet. Målet med utbildningen? Att ta reda på vad hon vill arbeta med.
– Det hade varit coolt att få jobba med att göra om kontor. Jag tycker ju att alla kontor oftast är väldigt tråkiga. Något sånt kanske jag skulle jobba med. Att se vilka väggar som ska bort och vilka färger man borde ha. Men det hinner kanske ändras innan utbildningen är slut, säger hon.
Familjen ger Sofia fria tyglar med hemmet, även om hon frågar om input. Även i övervåningens sovrum finns som en röd tråd genom inredning och renovering. Barnen har valt sina färger – rött, gult och rosa – och Sofia har hittat nyanser som alla har en skvätt svärta i sig. Ingenting känns gällt eller avigt, men ändå lekfullt och färgglatt.
För att kunna skapa och inreda så mycket som Sofia vill kunna göra använder hon framför allt återbrukat material – vilket hon också noga talar om för barnen.
– Det är lätt att de bara får känslan av att vi köper nya saker hela tiden och tänker kanske att vi har hur mycket pengar som helst.
Ett annat knep hon har är att kontakta olika företag och föreslå samarbeten inför ett projekt. Som när hon lade golv i hallen, behandlade köksbordet med hårdvaxolja eller målade om det nya skåpet som sätter stor prägel på undervåningen, med sin senapsgula kulört.
– Jag började spara tusenlappar! Det känns jätteroligt och då vill man ju också verkligen att det ska bli bra.
Historien bakom nämnda skåp är ganska typisk för hur Sofias projekt kan gå till – och hur familjen får haka på: efter intensivt annonsletande efter ett skåp modell riktigt stort hittade hon det nötta träskåpet i Söderköping. Det kostade gratis! Familjen skulle på dop i Norrköping kommande helg och för Sofia var logistiken logisk.
– Christian blev kanske inte jätteglad när jag slängde ur mig att vi skulle ta med släpet till Norrköping. Och göra en liten avstickare.
Men sagt och gjort. Barnen fick en extra stund med släkten i Norrköping, Sofia och Christian for finklädda till Söderköping och började lassa på den stora möbeln i fem delar.
– Jag hade i alla fall tänkt på att packa ner gympaskor att byta klackarna mot, säger Sofia glatt.
Hon får ofta frågan om hur hon "hinner med" och det enkla svaret är att hon inte gör det. Eller att hon prioriterar det hon får gjort.
– Det här är ju mitt stora intresse!