Fartyget HMS Ulvön, som Kajsa Söderman befinner sig på, är ett minröjningsfartyg med en besättning på 30 man.
Det dröjer några dagar innan tidningen får möjlighet att ringa upp Kajsa Söderman.
På Östersjöns vatten kan det nämligen gå ett par dygn mellan tillfällena då hon har mobiltäckning.
När vi når henne är det från ett blåsigt och gråmolnigt Strängnäs som vi ringer. Men på HMS Ulvön, där Kajsa Söderman befinner sig, ligger de just nu stilla på lugnt vatten och badar i solsken.
Besättningen på den drygt 50 meter långa minröjaren får inte avslöja exakt var de befinner sig vid en given tidpunkt. Men Kajsa Söderman kan berätta att det normalt sett är fem-tio dagar till sjöss, sen en stund i land för att vila besättningen och komplettera förråden, härnäst i en polsk hamn. Mellan hamnbesöken kan de befinna sig i princip var som helst mellan Finlands nordligaste kustlinje ner till Polens bukt.
Styrkan som Kajsa Söderman är en del av heter SNMCMG1, vilket står för Standing Nato Mine Countermeasure Group 1, som är en av fyra så kallade stående Nato-styrkor. De har som uppdrag att direkt kunna ingripa ifall världsläget går åt fel håll.
Men särskilt stillastående är de inte; det pågår i princip ständig patrullering av Baltiska havet. HMS Ulvön har en viktig roll i den operation som heter "Baltic Sentry", som är ett direkt svar på de kabelbrott som de senaste månaderna plågat länderna runt Östersjön. De fartyg och flygplan som ingår i operationen ska fungera som en avskräckande åtgärd mot de aktörer som ämnar att orsaka fler kabelincidenter.
Fartyget och dess besättning kastade loss för lite mer än en vecka sen, den 27 februari. Innan fartyget gled ut ur hamnen och hedrades med en överflygning av JAS 39 Gripen, fick minröjarens besättning säga hejdå till nära och kära.
Nästa gång de ses blir först till slutet av april.
Innan fartyget gled ut ur hamnen hedrades minröjaren och dess besättningen med en överflygning av JAS 39 Gripen. Då fick Kajsa och hennes kamrater också säga hejdå till nära och kära, som de inte kommer att få träffa på länge.
Kajsa Söderman minns känslorna från dagen då besättningen kastade loss från Karlskrona: "Man var både stolt över att man fick åka iväg på uppdraget, men samtidigt blev det också väldigt påtagligt att man skulle vara borta så länge."
Vad är det som får besättningen på HMS Ulvön att söka sig till den här typen av uppdrag? För Kajsa Södermans del säger hon att hon efter värnplikten, som hon blev klar med för två år sen, tog anställning som sjöman vid flottan.
– När jag gjorde lumpen så visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på. Men jag trivdes väldigt bra i verksamheten. När det sen blev dags för förbandspraktik så kände jag att jag trivdes väldigt bra ombord på båten.
– Redan när jag tog anställning så var det på bordet att vi skulle åka på Nato-uppdrag, det var bara inte satt exakt när, säger hon.
"Lite jobbigt att ta farväl av vänner och partner, man får tänka att man gör det av ett större syfte"
Kajsa Söderman
sonaroperatör
Kajsa Söderman är faktiskt, tillsammans med resten av besättningen på HMS Ulvön, med och skriver historia i och med deltagandet i Nato-uppdraget: Det blir det första svenska fartyget som under en längre tid kommer att ingå i en av Natos stående styrkor.
Och visst är det en ganska cool grej att vara en del, tycker Kajsa Söderman.
– Vi är vana vid att vara ute till sjöss men då är det oftast i perioder på kanske två veckor. Det blir lite jobbigt att ta farväl av vänner och partner i Karlskrona men man får tänka att man gör det för ett större syfte. Det förstår både familj och vänner.
Sverige inträdde som fullvärdig medlem i försvarsalliansen Nato den 7 mars 2024.
Det var långt ifrån självklart att det skulle bli just flottan för Kajsa Södermans del. Hon visste att hon ville göra värnplikt, men inte vad hon skulle ta sig an efter det. Eftersom hennes pappa också tjänstgjort i marinen föll det sig naturligt att även hon skulle gå samma väg.
– Jag visste inte alls att jag skulle ta anställning när jag gjorde värnplikten, säger hon.
Det är också en del i världsläget som ändrats under åren sen du gjorde värnplikt. Hur har du märkt av det och hur har det påverkat dig?
– Marinen är lite speciell då vi jobbar skarpt hela tiden. När vi kastar loss så är vi alltid redo att agera. Men det har absolut märkts. En stor del av det är ju att vi faktiskt åker iväg på det här uppdraget nu.
Marinen sticker också ut som den försvarsgren där flest kvinnor gör sin värnplikt. När Kajsa gjorde värnplikt för marinen var fördelningen män-kvinnor omkring 60-40. Enligt statistik från 2022 består Försvarsmaktens personal till 22 procent av kvinnor.
Vi sover ihop, vi äter ihop. Det är inte många kvadratmeter man har för sig själv.
Kajsa Söderman
Men ombord på HMS Ulvön ligger inte könsfördelningen riktigt på de siffrorna. Där är Kajsa en av fem kvinnor ombord, varav tre är officerare. Den totala besättningen är på 30 personer.
– Det är inga konstigheter för min del, egentligen. Marinen och Försvarsmakten ser ingen skillnad på om du är man eller kvinna. Man ser till kompetensen och inte till könet, säger Kajsa Söderman.
Tror du att flottan skulle behöva göra några ändringar för att få in fler kvinnor?
– Nej. Jag tror bara att folk måste våga söka sig till de olika förbanden. Det är inte Försvarsmakten som är problemet, snarare att många är lite rädda.
– Nu när det är allmän värnplikt så tror jag att det kommer börja ändras, att fler får en annan syn på försvaret i stort när fler och fler gör värnplikt, säger Kajsa Söderman.
Bilden är från när Natos minröjningsgrupp SNMCMG1 (Standing Nato Mine Countermeasure Group 1 – samma grupp som Kajsa Söderman ingår i) besökte Visby under sommaren 2023.
En dryg vecka in i uppdraget tycker sjöman Söderman att livet ombord fungerar bra.
– Vi i besättningen känner varandra väl. Vi vet hur man ska behandla varandra för att undvika att trampa någon annan på tårna. Man lär verkligen känna varandra på ett helt annat sätt när man jobbar så här. Vi sover ihop, vi äter ihop. Det är inte många kvadratmeter man har för sig själv.
Dagarna är uppdelade i sjok om sex timmar. Sex timmar vakttjänst, sex timmar vila. De flesta i besättningen delar sovrum med fyra-fem andra. Att få till någon form av privatliv i det kan lätt bli lite påfrestande.
Först i slutet av april kommer Kajsa Söderman att kunna återvända hem igen.
Än är det inte särskilt jobbigt, säger Kajsa Söderman, men hon är beredd på att hemlängtan kommer att bli alltmer påtaglig ju längre in i de två månaderna hon kommer. Under tiden får man försöka stävja hemlängtan med att ringa hem till nära och kära vid de tillfällen man ligger stilla i hamn och har mobiltäckning som inte försvinner stup i kvarten.
– Så länge man inte blir sjösjuk så kommer det nog att gå bra, säger Kajsa Söderman.
Hennes fartygschef – Mathias Hagberg, som överhört samtalet – flikar då in med dåliga nyheter:
– Alla blir det för eller senare. Det handlar bara om hur det uttrycker sig.
