Foto taget av städare som Gunmari tog till sonens lägenhet i boendet när Gunmari själv inte längre orkade städa sonens bostad.
Enligt LSS, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, ska den enskilde "genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor". Men Gunmari Palmqvists vuxne son, som har rätt till hjälp genom LSS, har bott i en mycket smutsig och stökig lägenhet på ett av Strängnäs kommuns boenden.
– Personalen ska hjälpa honom att städa själv men om de inte gör det så samlas så klart all smuts. Min son kan inte organisera något själv. Det är inte säkert att han diskar och personalen menar att de inte kan tvinga honom till något. Det blir ingen koll, det blir misär till slut, berättar Gunmari Palmqvist.
Hon fortsätter:
– Jag har fått höra att personalen är instruerad att i mesta möjliga mån få brukaren att göra så mycket som det går själv. Men när inte brukaren kan eller förstår vikten av till exempel städning och hygien så blir situationen ohållbar. Min son kan inte och personalen säger att de inte ska göra sådana saker.
Gunmari har själv, så ofta hon kunnat, åkt till sin son och städat, diskat och plockat i lägenheten. När hon inte längre orkade, Gunmari är själv 78 år, anlitade hon en städare för egna pengar.
– Städaren som jag tog dit för ett år sedan hittade rått- eller muslort i min sons lägenhet, berättar Gunmari.
"Han har inga önskningar, inga krav och han tar inga egna initiativ. Desto viktigare är det att de som är runt omkring honom kontrollerar att han gör det han ska", säger Gunmari Palmqvist om sin vuxna son som har autism.
Sonen har bott på ett av Strängnäs kommuns serviceboenden där han har haft en lägenhet men där det fanns personal. På kommunens hemsida står det i information om boendet: "Du får stöd utifrån dina behov".
Men enligt Gunmari har sonen inte fått stöd utifrån sina behov. Det har inte bara varit städningen som har brustit. När personal byttes på sonens boende fick nya personalen inte reda på att sonen inte kunde laga mat själv.
– Man handlade på fredagarna och frysen var full. Men personalen hade inte förstått att han behövde hjälp med att laga maten.
Gunmari misstänker att ingen lagade mat åt sonen under flera månader, vilket Gunmari fick reda på av en händelse.
– Jag ställde en fråga till min son bara för att ha något att prata om. Jag frågade "vad lagar de för mat på boendet". Han svarade "jag tror inte att de kan laga mat." Han köpte påsar med chips, popcorn och ostkrokar och åt.
Sonen har diabetes. Under tiden när ingen lagade mat åt honom kan han också ha levt på de matlådor med hemlagad mat som Gunmari brukar lämna hos sin son när hon besöker honom eller skickar med när han har varit hos henne. Gunmari har genom åren tagit hem sin son till storhelger och en vecka varje månad för att se till att han mår bra och äter ordentligt.
"Det är en väldigt ohållbar situation. Allting hänger ju på mig"
Gunmari Palmqvist, 78 år
I november 2024 hölls ett möte med kommunen om boendesituationen. Då var det egentligen inte maten som var huvudfrågan utan att sonen kände sig otrygg på boendet. I november sa Gunmari upp sonens plats på boendet då det enligt henne inte hade blivit bättre under de fem år sonen bott på boendet. Gunmari orkade inte längre ta bussen till en annan ort i kommunen tillräckligt ofta för att besöka sin son och ordna med att allt fungerade på hans boende. Hennes son bor nu i en egen lägenhet nära hennes bostad.
– Nu har jag flyttat min son hit, där jag bor, för att hålla koll på honom.
Gunmari berättar att hon tidigare, innan hon flyttade sin son från serviceboendet, har bett om att hennes son skulle få flytta till ett boende med mer stöd, men att kommunen nekat honom detta.
Nu hyr sonen en vanlig lägenhet och får hjälp av hemtjänst. Han får hjälp med städning var 14:e dag, hemtjänsten ger honom medicin, kokar gröt på morgonen och värmer mat senare på dagen. Men det är Gunmari som handlar mat åt sin son och lagar maten som hemtjänsten sedan värmer.
– Det är en väldigt ohållbar situation. Han var inte trygg på boendet men han är ju inte trygg här heller. Allting hänger ju på mig, men det gjorde det på serviceboendet också.
"Min oro för hur det ska bli för honom när jag är borta är ständigt närvarande"
Gunmari Palmqvist
– Jag har fått höra av dem som ansvarar för min sons insatser att det är helt galet att flytta honom från ett "tryggt boende" som de menar att serviceboendet var. Men när han inte får den hjälp han behöver så har det här med egen lägenhet och hemtjänst fått bli en lösning tills vidare. I alla fall så länge jag själv orkar fylla upp behoven.
Hur ska du orka?
– Jag har orkat hittills. Vad har jag för val?
– Han har inga önskningar, inga krav och han tar inga egna initiativ. Desto viktigare är det att de som är runt omkring honom kontrollerar att han gör det han ska. Jag räknade ju med att kommunens personal såg till att han fick de basala behoven tillgodosedda.
Men Gunmari berättar att hon har fått höra av kommunens personal att allting bygger på eget deltagande.
– Sa han nej till frukost på serviceboendet då blev det ingen frukost. Men jag tycker att då måste de jobba med honom. Kanske förhandla lite. Få honom att göra något om det sker på ett visst sätt. Det här är ett fall mellan stolarna i sättet att tolka LSS-lagen.
I sjätte paragrafen i LSS står att: "Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet." Men det står också i samma paragraf: "Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras."
Gunmarie tycker inte att personalen på ett boende kan strunta i städningen eller matlagningen för att omsorgstagaren inte vill städa eller laga mat.
– Jag tycker inte att kommunen får göra det så enkelt för sig. Man får hitta andra vägar. Det är så stelbent allting och kommunen har ingen flexibilitet i att få det bättre.
Gunmari berättar att hon alltid har åkt emellan sin egen bostad och sonens boende för att hålla snyggt och se till att han har det ok.
– Det är som att ha ett barn. Han blir aldrig vuxen. Jag fasar för att dö ifrån honom. Vem ska då se till att han håller sig ren, klipper naglar och klär sig rätt?
"Det är som att ha ett barn. Han blir aldrig vuxen", säger Gunmari Palmqvist om sin vuxna son som har autism.
Gunmari visar stolt upp en bild på sin son i telefonen.
– Man älskar helt klart det här barnet lika mycket som ett barn utan diagnos. Men min oro för hur det ska bli för honom när jag är borta är ständigt närvarande.
Tidningen tar kontakt med den person som Gunmari för ett år sedan anlitade för att städa hennes sons lägenhet på boendet när Gunmari själv inte längre orkade.
– Jag var chockad när jag kom in. Det var snuskigt, en sanitär olägenhet. Jag har aldrig sett något liknande. När jag gick in i lägenheten gick det knappt att ta sig in, berättar den som städade lägenheten på det kommunala boendet.
Hon berättar att det låg saker överallt. Hon plockade undan tomburkar, tomkartonger och matrester från golvet.
– Det var ingen som hade städat lägenheten på månader. Det var när jag plockat undan allt som jag såg råttlorten i hörnen.
När Gunmari kontaktade kommunen om råttlorten menade personal på kommunen att det inte var råttlort utan kattmat.
– Det var råttlort eller muslort. Jag är uppvuxen på landet, jag känner igen rått- och musspillning säger kvinnan som städade.
"Det var råttlort eller muslort", säger den person som anlitades av Gunmari att städa sonens lägenhet på boendet.
Tidningen har pratat med Carina Lundstedt som var verksamhetschef på kommunen för boende med särskild service vid den tidpunkt som intervjun med henne gjordes. Carina Lundstedt betonar att hon inte kan kommentera enskilda fall. Tidningen har därför fått ställa generella frågor.
Finns det hinder med LSS-lagen, att brukaren ska göra saker själv med stöd?
– I alla insatser utgår vi från brukarens behov av stöd och egna förutsättningar. Det är viktigt att ha med att brukarens självbestämmande är centralt för oss, och där kan det ibland vara så att brukaren har en syn på vilket behov av stöd denne vill ha som inte alltid är detsamma som exempelvis anhörig. Vi stödjer alltid brukaren i de områden som brukaren har behov av stöd i, ibland helt stöd, ibland tillsammans, men även vissa områden gör brukaren själv beroende på vilken egen förmåga som denne har, säger Carina Lundstedt.
Carina Lundstedt var verksamhetschef på kommunen för boende med särskild service vid den tidpunkt som intervjun med henne gjordes.
Har inte en brukare rätt till att få sina grundläggande behov tillgodosedda?
– Det är samma som ovan, att vi alltid utgår från det individuella behovet.
Vad finns det för rutiner vid överlämning av information om en omsorgstagare?
– Jag kan inte kommentera just en särskild händelse men vi upprättar alltid en genomförandeplan med brukaren. Där tar vi tillsammans fram vilket stöd som brukaren har behov av och på vilket sätt brukaren önskar att få stödet utformat. Genomförandeplanen revideras alltid när det sker en förändring av brukarens behov av stöd, så med andra ord är det ett levande dokument.
– Sedan är det viktigt att ha kännedom om att alla medborgare alltid kan lämna klagomål eller synpunkter till socialnämnden. Det ser vi alltid som positivt, säger Carina Lundstedt.