Så mår "Emelie" – fem år efter lärarens sexuella ofredanden

Strängnäs
Lästid cirka 8 min

Panikattacker och en havererad skolgång – så ser livet ut i dag för en av de unga tjejer som utsattes för sexuella ofredanden av sin lärare på en skola i Strängnäs kommun.
– Jag har varit väldigt deprimerad och har inte riktigt gjort något av mitt liv, säger hon.

Emelie – som egentligen heter något annat – gick i nian på en av grundskolorna i Strängnäs kommun. Den dömda mannen arbetade på skolan. Någon annan relation mellan honom och Emelie fanns inte.

– Han var min lärare. Det var inget annat än det, säger hon. 

Mannen undervisade i ett ämne och hade jobbat länge på skolan. 

– Han var vikarie först och så blev han vår lärare i högstadiet, säger hon. 

Mannen var även engagerad i en förening i kommunen som ordnade aktiviteter för barn och ungdomar efter skoltid. 

De sexuella ofredandena började med att läraren tog kontakt med Emelie.

– Han ville ha hjälp med en kurs. En självförsvarskurs speciellt för tjejer, men ironiskt nog blev det raka motsatsen, säger Emelie.

Det här är Emelies berättelse, men det var två flickor som blev utsatta och som båda är målsägare i domen mot läraren.

– Den andra tjejen var min bästa kompis och är det än i dag, säger Emelie. 

Det Emelie och hennes vän skulle hjälpa till med var planering av självförsvarskursen och en första hjälpen-kurs. 

Från början verkade arbetet med kurserna inte innebära något konstigt. 

– Jag minns inte jättemycket av hur jag kände. Men jag skulle tro att det blev värre och värre. Det ser man om man kollar igenom våra chattar.

undefined

Jag försökte säga nej flera gånger, men han fortsatte liksom att tvinga mig på något sätt.

"Emelie"

Läraren kommunicerade med flickorna via meddelandetjänster som Snapchat och Messenger och använde meddelandena till att kontrollera dem och förmå dem att göra vissa saker. Han dikterade även hur de skulle klä sig och bete sig i skolan och under kurstillfällena. 

I åtalet mot läraren la åklagaren fram 230 sidor med meddelanden som skickats mellan läraren och Emelie och hennes kompis. 

De första gångerna Emelie upplevde att läraren gick över gränsen och blev obehaglig var just i chattmeddelanden. 

– Det var när han skrev till mig att jag skulle komma i stringtrosor eller utan underkläder, att jag inte fick säga något till någon och att jag skulle kalla honom "mästare". Där tyckte jag att det blev konstigt, säger hon.

Här är ett utdrag ur en sådan chatt. Vi har gjort några modifieringar för att inte röja de inblandades identitet.

Läraren: Möte i dag efter lektionen 

Emelie: Oky

Läraren: Ska va elak du har tills kl 2100 i kväll på dig att komma med dina straff gibbi. Och vi kommer jobba med skador vid rumpan så ha stringtrosor annars måste du vara utan vid det momentet. 

Läraren: Och du får aldrig prata om mig med någon annan. Då blir det alla straff. Och du ska kalla mig mästare.  

Läraren hade introducerat en "lek" där Emelie var hans slav med namnet Gibbi och han själv "Mästaren"

Emelie tordes inte berätta det för någon. 

I stället försökte hon slippa delta i kursplaneringen genom att ljuga för läraren och säga att hennes pappa sagt att hon måste sluta för att hon behövde fokusera mer på sitt skolarbete. 

Emelie: Har dåliga nyheter.. Pappa sa att jag inte får fortsätta med att hjälpa dig, han tror att det bara distraherar mig från mitt plugg, så nu måste jag hem varje dag direkt efter skolan för att plugga… Förlåt 

Läraren: Får jag fråga vad du sagt till din far så jag inte får något skit.  

Emelie: Vi pratade om vad vi skulle göra den här vecka och så sa jag att jag skulle hjälpa på i föreningen, men då sa han att jag ska fokusera på mina betyg osv  

Läraren: Så du har inte sagt vad du hjälpt mig med ?? 

Emelie: Nope 

Läraren: Ok. Tänkte bara så inte någon missuppfattar vill ju inte få skit 

 – Jag försökte säga nej flera gånger, men han fortsatte liksom att tvinga mig på något sätt. Så då sa jag det för att han skulle sluta, men det funkade inte så jättebra. Det fortsatte tills jag gick ut nian, säger Emelie.

undefined
Åklagaren lade fram mer än två hundra sidor med chattmeddelanden mellan flickorna och deras lärare som bevisning. Bilden är arrangerad.

När Emelie hade lämnat den aktuella skolan och fått lite distans till det som skett fick hon höra att en yngre flicka hon brydde sig mycket om hade fått läraren som mentor. 

Då blev hon orolig för att även den flickan skulle utsättas för lärarens ofredanden. Det gav henne mod att berätta vad som hänt för en närstående och sedan också några kompisar. 

– De sa att det inte var okej och att vi måste anmäla det här.

Hennes närstående gjorde då en polisanmälan och ordnade ett möte med rektorn på skolan som bland annat fick ta del av lärarens meddelanden till Emelie. Läraren blev avstängd från jobbet och blev senare avskedad. 

Emelie är övertygad om att hon och hennes kompis inte är de enda tjejerna som läraren ofredat sexuellt. 

– När det här kom ut så var det några som skrev och skickade meddelanden till mig, säger Emelie. 

– Det var inte första gången han hade gjort så här. Det tidigaste var 2011, då hade han fotograferat en tjej i underkläder.

Tjejerna som kontaktade Emelie skrev att de inte vågat anmäla den skolanställda. Men att de ville att hon skulle veta att hon inte var ensam.

Här vill tidningen poängtera att mannen bara är dömd för vad han utsatte Emelie och hennes vän för. 

Dessutom är preskriptionstiden för sexuellt ofredande fem år (om brottet begicks innan målsägaren hade fyllt 18 år börjar preskriptionstiden räknas från den dag målsägaren fyller eller skulle ha fyllt 18 år).

Även om läraren nu var polisanmäld och hade fått sluta på skolan var det långt i från över för Emelie. Fortfarande nästan ett halvt decennium senare lider hon av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). 

– Jag tänker på det som hände väldigt mycket. Jag har PTSD och klarar inte av att vara i klassrum, så jag har inte kunnat avsluta mina studier. Jag har varit väldigt deprimerad och har inte riktigt gjort något av mitt liv, säger hon. 

undefined
Utredningen och rättegången dröjde, bland annat på grund av att polis och åklagare prioriterade grova våldsbrott och gängkriminalitet i Eskilstuna.

Emelie har också fått vänta i flera år på att polisutredningen skulle blir klar så att åklagaren kunde väcka åtal. 

– Det var inte så aktivt. Det var typ en gång i halvåret vi fick information om det. Men jag kan säga att jag hade ångest varje gång. 

Anledningen till att polisutredningen drog ut på tiden var att polisen prioriterade andra, grova våldsbrott och mord som ägde rum i Eskilstuna. 

"Ärenden med barn är högt prioriterade men jag har också haft fyra andra ärenden med häktade, och frihetsberövade går först. Det är resursläget som gör att utgångsläget i dag är nästan detsamma som för en månad sedan", sa Susanna Sköld, handläggare vid Sörmlandspolisens grova brott-enhet, till tidningen hösten 2022. 

Då hade det gått flera år sedan brotten mot Emelie och hennes kompis begicks. Men det skulle dröja ytterligare nästan två år innan åtal väcktes och rättegången kunde bli av. 

Lärarens stränga regler om att hon inte fick berätta påverkar fortfarande Emelie.

undefined

Speciellt innan rättegången var jag jätterädd och kunde inte sova.

"Emelie"

– Speciellt innan rättegången var jag jätterädd och kunde inte sova. Därför att vi inte skulle säga något till någon, och nu är det så många personer som vet om det. 

Emelie berättar att hennes målsägarbiträde sagt till henne att reaktionen kan bero på att läraren groomat henne.

Under rättegången var Emelie tvungen att möta läraren igen. 

– Han satt framför oss. Det kändes som att jag skulle spy hela tiden. Och sedan när vi skulle berätta vad som hade hänt stirrade han intensivt på oss. Jättejobbigt, säger Emelie. 

Läraren har hela tiden nekat till brott. Under domstolsförhandlingarna förnekade han att tjejerna skulle hemlighålla vad de varit med om och påstod att vem som helst hade kunnat delta i mötena. Han hävdade att flickorna hade missförstått och att det aldrig varit hans mening.

– Hans advokat sa att vi aldrig satte stopp, hon sa det rakt ut, att vi aldrig sa nej, vilket ändå är sjukt eftersom vi var 14-15 år – och han var vår lärare. Jag förstår också att advokaten bara gjorde sitt jobb, men det gjorde inte så att vi mådde bättre.

Domen mot läraren kom för ett par veckor sedan.  

undefined

Jag har varit väldigt deprimerad och har inte riktigt gjort något av mitt liv.

"Emelie"

Han dömdes för fem fall av sexuellt ofredande till villkorlig dom och 40 dagsböter à 100 kronor. Dessutom ska han betala skadestånd till de båda tjejerna på 10 000 kronor vardera – långt under vad de hade begärt. 

– Det var mycket han inte kunde dömas för eftersom det hade gått så lång tid. Jag tycker att det var rättssystemets fel att det tog så lång tid och att de hade kunnat göra mer. Jag tycker inte att det är tillräckligt för vad han har gjort mot oss. Än i dag måste vi leva med det han har gjort, säger Emelie.

– Jag är glad över att han i alla fall inte får jobba med barn längre. 

När vi pratar med Emelie har domen inte vunnit laga kraft. Nu är hon rädd att läraren ska överklaga, så att det drar ut ännu längre på tiden innan hon kan få någon sorts avslut. 

– Jag väntar tills dess och då får jag se om det verkligen är över eller inte.

Själv tänker hon inte överklaga. 

– Jag vill att det här ska ta slut nu. Även om det känns som att det inte är tillräckligt så orkar jag inte längre. 

Emelie tror inte att skolan eller vuxenvärlden runt flickorna i övrigt hade kunnat upptäcka vad som pågick och stoppat läraren tidigare. 

– Vi skulle ju inte säga något till någon och ingen skulle märka av det. Ingen visste om "kurserna".

Skolan har inte haft någon kontakt med Emelie efter att det hela uppdagades. 

Direkt efter nian lämnade Emelie kommunen för en större stad i Mälardalen. I dag har hon flyttat igen och bor i en annan stad i regionen. 

Emelie tycker inte att hon har fått jättemycket hjälp med att hantera konsekvenserna av de sexuella ofredandena. 

– Jag har blivit medicinerad, det är typ det. Jag har ingen att prata med om det här.

Hon berättar att hon lider av panikattacker och inte klarar av så mycket. Hennes bästa stöd är sambon.

– Han har hjälpt mig jättemycket.