Tidningen stämde träff med den tidigare Fogdöbon för att få lära oss mer om hans fritidssysselsättning och vilka problem som kan vara förenade med den.

52-åringen arbetar som psykolog i Köping.

Men han är bosatt i Eskilstuna och har kvar sina jaktmarker nära Strängnäs tätort.

Det är också där, norr om St Eskils källa, som vi sammanstrålar en grå marsmorgon.

Anledningen till mötet är att en av våra läsare, tillika markägare i kommunen, gjort oss uppmärksam på att många djur blir påkörda men att händelserna inte alltid anmäls till polisen.

– Totalt har vi cirka 500 viltolyckor årligen i Strängnäs kommun, utöver mörkertalet, säger Henrik Wiklund.

Att vissa incidenter inte kommer till polisen eller jägarnas kännedom, beror enligt honom på två faktorer:

– Många gånger är det djur som springer in i sidan på långtradare, vilket förarna inte ens känner av. Men det kan också handla om ren okunskap, att folk inte vet vad som gäller.

Det är av den anledningen han berättar den tragiska historien om älgen på Tingstuhöjden.

Annars sker väldigt många av olyckorna på riksväg 55 mellan Strängnäs och gränsen till Uppland.

– Framför allt vildsvin, men även några rådjur och älgar blir påkörda där. Självklart skulle jag önska att det fanns viltstängsel längs 55:an.

Varför har man eftersök som fritidsintresse vid sidan av sitt vanliga arbete?

– Det är en hobby, man gör samhället en tjänst, arbetar tillsammans med sin hund och förkortar skadade djurs lidande.

Hur ofta åker du ut på ett larm?

– Det kan handla om 30 gånger på ett år. Jag tar i huvudsak hand om viltolyckor som sker kring Härad och västra Strängnäs. Det är just här jag brukar jaga, och det tar ungefär 20 minuter att åka hit, säger Henrik Wiklund och gör en gest mot området öster om riksväg 55.

En utryckning kan vara i flera timmar. Henrik Wiklund är oftast i farten nattetid.

– Det gäller att ha ork eftersom ett skadat djur kan vandra i ett par mil. Ibland är vi flera hundar och jägare som hjälps åt att spåra. Det är extra viktigt att vara två om det är ett vildsvin vi söker. Sårade vildsvin kan gå till attack.

Förutom irriterade djur kan kärr eller vattendrag utgöra en stor riskfaktor för eftersöksjägarna.

– Is kan lägga sig och sedan brista. Vår säkerhet är ändå viktigast. För något år sedan hade vi en incident nära Toresunds kyrka. En eftersöksjägare klev ner i ett bottenlöst dike. Han lyckades rädda sig, men det var en traumatisk upplevelse för honom.

Under uppdragen händer det inte sällan att jägarna stöter på skadade djur som inte blivit anmälda.

Vissa vet om att de kolliderat med ett djur, men anmäler inte. Hur ser du på det?

– De kanske tänker att de är ensamma på vägen, mitt i natten, och inte riskerar att bli upptäckta.

– Men jag önskar att de kunde tänka på djuret – ett levande väsen som tillfogats skada – genom att stanna till, märka upp platsen och ringa polisen. Sedan hör polisen av sig till oss på vårt journummer. 95 procent av alla olyckor sker på kvällen, natten eller i gryningen.

Vilka saker ingår i din utrustning under eftersök?

– Ett gevär lämpligt för uppdraget, pannlampa, gevärslampa, kniv, skor, kläder, reflexer samt keps och väst från polisen.

Vad tycker familjen om ditt extraknäck?

– Ja, man får ransonera uppdragen. Jag kan inte åka ut varje natt.

Hur ser du på framtiden?

– Just nu ser jag inget slut. Jag kan hålla på i 10–15 år till. Vi behöver fler pensionärer i gruppen, folk som har möjlighet att rycka ut även på dagtid.