– Vi har åkt rutschkana, hoppat hoppborg och ätit popcorn. Man har roligt med alla och lär känna fler som bor här, säger Esther Nina, 12, som står i kön till popcornmaskinen.
Mitt i havet av barn står Annie Lindström, lokal eldsjäl och mångårig boende i kvarteret. För två år sedan bestämde hon sig, tillsammans med andra i området som tröttnat på klotter och skadegörelse, för att få till den förändring många efterfrågade.
– Vi insåg att vi behövde få ungarna att känna ansvar för området. Vi sökte projektpengar från Hyresgästföreningen och köpte in hopprep och bollar som vi delade ut. Vi pratade om att man måste vara en schysst kompis och säga ifrån när någon gör något dumt, säger hon och får en kram av en pojke i 10-årsåldern.
– Annie är "bossen", säger han allvarligt.
– Vi ville få barnen att förstå att allting kostar pengar och att det är vi som får betala. Det har de verkligen tagit till sig. Jämfört med för två år sedan är det som natt och dag. Nu har vi en helt annan gemenskap och trygghet. Man morsar, även om man inte pratar samma språk. Så var det inte förut.
Hon får medhåll av Layla Al-Wihilat som också bor i kvarteret med sin familj.
– Det är jättekul för både oss och barnen att få träffa grannarna och lära känna varandra.
Även polisen kom förbi och visade upp en av sina bussar. En som uppskattade att få inspektera alla spännande funktioner och testa sirenen var elvaårige Mohamed, även om annat slog högre.
– Hoppborgen var bäst – och popcorn!