Den låga, röda byggnaden som avgränsar Callanderska gården i västlig riktning, mot Gripsholms värdshus, är i dåligt skick. Det konstaterade länsstyrelsen och länsmuseet vid en inventering för några år sedan, då alla vinklar och vrår i den gamla stadsgården granskades. Ett underhålls- och åtgärdsprogram togs fram – och nu påbörjas arbetet utifrån det.
– Det är den här bodlängan är det mest akuta, säger Lennart Ekengren från Mariefreds hembygdsförening, som disponerar Callanderska gården sedan den donerades till föreningen 1947.
Han visar runt i det som ursprungligen användes som djurstall. I dag fungerar byggnaden som museum för gamla hantverksföremål, som användes av bland annat målare, krukmakare och kakelugnstillverkare i Mariefred. Nu är allt nedpackat i kartonger eftersom innerväggar, tak och golv måste inspekteras noga.
Arbete pågår även på utsidan. På torsdagen sattes grävskopan i marken närmast grunden, längs med Kyrkogatan, för att undersöka hur rötskadat träet är. Murkna bottenstockar ska bytas ut och tidigare reparationer göras om, för att gården ska stå stabilt i sekler framöver.
– Man har någon gång försökt bättra på med betong men det gör tvärtom skada på träet, säger byggnadsantikvarien Anton Blomgren från Sörmlands museum som är med under arbetets gång.
Det är även en arkeolog – och anledningen till uppslutningen är att det är tidigare klostermark som det grävs i. På 1490-talet uppfördes Pax Mariae, Nordens enda kartusiankloster, där kyrkan i dag ligger. Det blev en kort existens för den romersk-katolska orden då klostret drogs in av reformatorn Gustav Vasa. Klostret lät han riva, och teglet användes för att bygga Gripsholms slott.
Vid tidigare renoveringar av Gripsholms värdshus hittades klostrets murar under värdshusets källarplan. Även när hembygdsföreningen för ett par år sedan skulle ordna med fundament till ett staket stöttes muren på, berättar Lennart Ekengren.
Under torsdagens grävningar längs med Kyrkogatan hittades inget av arkeologiskt intresse, men annat kan det bli till veckan. Då ska det grävas på gårdssidan av bodlängan.
– Man skulle kunna föreställa sig att det finns en hel del i marken. Stora delar av klostret lär ha sträckt sig genom och förbi fastigheten. Det skulle kunna ge oss mer kunskaper, säger arkeologen Lars Norberg:
– Vi vet inte hur klostret såg ut, vi vet bara att kartusianermunkarna var här i cirka 30 år innan Gustav Vasa kom och drog ett streck över alltihop.
Renoveringen finansieras delvis av statliga bidrag, delvis av ett tillskott från Sparbanken Rekarne – och förhoppningsvis genom gåvor till den renoveringsfond som nyligen har startats. För pengar kommer att behövas, konstaterar Lennart Ekengren.
– Som om det inte vore nog med bodlängan så måste vi göra något åt annexet, säger han och pekar mot flygeln som sticker ut från huvudbyggnaden.
– Det sjunker två millimeter per år på grund av lermarken.
Föreningen har inget ekonomiskt överflöd. Lennart Ekengren ser fram mot utgrävningarna på gården med blandade känslor.
– Ju mer de hittar, desto dyrare blir det ju. Men vilken jackpot om de hittar murarna här under. Drömmen vore ju om vi kunde få visa upp vad som finns under marken, genom plexiglas eller så. Det är ju det som är hela vår uppgift – att levandegöra Mariefreds historia.