Vi i Centerpartiet har också slagits av att det finns många bra förslag och en vilja att lösa trygghetsproblemen (med fokus på gängkriminalitet) hos de flesta av partierna i staden. Så låt oss samlas och göra just detta, tillsammans. Visa att det är samverkan och samarbete som är vägen mot trygghet. Och ja, det finns inga enkla lösningar, ett projekt eller ett förslag ensamt kommer inte lösa problemet.
Men att som S i Eskilstuna vill, lägga ansvaret på föräldrarna till barn som agerar normbrytande är kontraproduktivt. Med all sannolikhet har alla krafter uttömts av dessa (i de flesta fall) förtvivlade mammorna. Jag har själv sett dem stilla gråtandes i tingsrätten, lyssnande på utredningar och vårdplaner som inte gett effekt och nu är det för sent. Föräldrarna behöver stöd och hjälp, inte hot och skam. Och socialtjänsten behöver mer resurser och bättre styrning för att på riktigt kunna utföra sitt uppdrag – att stötta och hjälpa de som behöver det men också jobba mycket mer förebyggande med drogberoendevård, våldsprevention, avhopparstöd med mycket mer.
Socialtjänsten ska dock inte gå runt med pekpinnar om vad kvinnor får och inte får göra med sina kroppar. Riktigt jämställdhetsarbete kommer bidra till bättre integration med fler kvinnor som blir självförsörjande och starka förebilder för kommande generation. Ett förslag kan vara att ge möjligheter att starta eget medan man upptar försörjningsstöd, och det borde vara självklart att försörjningsstöd betalas ut lika mellan de vuxna i hushållet.
Om varje skattekrona ska jobba för tryggheten, mot våldet, vad är meningen med en trygghetsberedning? Kan inte tryggheten vara en fråga på alla nämnders beredning, så att tryggheten på så sätt genomsyrar hela den kommunala verksamheten? Likt folkhälsoarbetet.
Satsningen Trygga unga baseras på modellen Orten bortom våldet. Vad är meningen med att ändra på den modellen? Satsningen borde bevaras och få löpa tiden ut (en tidshorisont på över 20 år där vi fortfarande är i första fasen). En variant med Trygga barn där vi ser till att jobba förebyggande ner i åldrarna låter bra, men gärna baserat på en modell som påvisat goda resultat genom forskning; som till exempel Rinkebymodellen.
Till detta ser vi gärna mer satsningar på skola, elevhälsoteamen, familjecentraler, mötesplatser, fler feriejobb till ungdomar och satsningar på föreningslivet. Dock kanske nya fotbollsplaner inte ger samma effekt som till exempel skobidrag till familjer som inte har råd med medlemskap, träningsavgifter och utrustning till barnen? Tillika är mer övervakning kanske bara ett sätt att flytta problematiken med brottslighet i offentlig miljö några kvarter hit och dit, om vi nu inte täcker hela kommunen med kameror och ordningsvakter… Här är vårt förslag att applicera feministisk stadsplanering för att återupprätta känslan av trygghet på gator och torg.
Det är skillnad på att säga som det är och att bidra till hårdare retorik, hårdare klimat och ökade spänningar i samhället. Detta ser vi alltför många exempel på då partierna försöker bräcka varandra med prat om hårdare tag, att människor inte ska få välja själva var man vill bo och förslag på tester av barn i utvalda geografiska områden som inte baseras på någon som helst forskning. Allt detta spär bara på ”vi och dem”-känslan i samhällsdebatten. Vi i Centerpartiet vill istället bidra med medmänsklighet och vårt budskap är att trygghet - det skapar vi tillsammans!
Malin Kruhsberg (C)
Kandidat till kommunfullmäktige i Eskilstuna