Den 14 november 2020 demonterade Bostadsrättsföreningen Tunafors i Eskilstuna (föreningen) större delen av en skorsten bestående av 14 ton trasigt tegel, torkat murbruk och sönderrostade järnbeslag. Risken var överhängande att skorstenen skulle rasa och krossa delar av den huskropp där den stod och i värsta fall skada människor i och kring fastigheten.
Stadsbyggnadskontoret ansåg att föreningen kunde ha väntat in ett svar på den ansökan om rivningstillstånd som skickats in, men läget var akut vilket föreningen har styrkt med flera byggnadstekniska underlag. Mot detta stod Stadsbyggnadskontorets och senare Länsstyrelsens uppfattning; att rivningen kunde vänta och att säkerhetsåtgärder kunde ha vidtagits i avvaktan på besked. En uppfattning de framför utan något som helst sakligt stöd eller precisering och som därför helt saknar förankring i verkligheten.
Det är inte bara så att bryggorna på Å-stråket samt gång- och bilvägar i vårt område hade behövts stängas av. De åtta lägenheter, som är belägna i fastigheten under skorstenen skulle också ha behövt utrymmas på obestämd tid.
Hade skorstenen rasat hade teglet gått genom taket på de lägenheter som ligger överst och det hade inte varit möjligt att vidta åtgärder för en säker entré till övriga lägenheter i trapphuset. Varför nämnden/förvaltningen inte stoppade rivningen, vilket man hade god tid och möjlighet till, om man nu ansåg att lämpliga säkerhetsåtgärder kunde vidtas och rivningen därmed kunde vänta, kan föreningen bara spekulera i. Om en olycka hade skett hade föreningen som fastighetsägare haft ett straffrättsligt ansvar. Nämnden/förvaltningen har inget sådant ansvar och var sannolikt inte beredda att ta på sig det heller. Föreningen undanröjde risken för en allvarlig olycka och som ett resultat av det har kommunen påfört föreningen en sanktionsavgift.
Föreningen inser att det finns preventiva skäl att inte tillåta nedmonteringen utan rivningslov, men anser också att det finns lika starka skäl att göra en annan bedömning i det här fallet. Mot bakgrund av hur ointresserad kommunen har varit av skorstenen under 60 år, och därmed inte velat lägga en enda krona på underhåll, tycker föreningen att föreläggandet om återuppbyggnad är mycket svårt att förstå.
Att föreningens 77 hushåll ska betala närmare trettiotusen vardera för att demontera en ruin, bötfällas och sedan uppföra en attrapp i nytillverkat tegel, som helt kommer att sakna industrihistoriskt intresse, är obegripligt. Vem är intresserad av en attrapp? Än mer obegripligt blir det om man jämför med den skorsten som kommunen själv, utan större diskussion, rev i kvarteret Väpnaren. Denna var, precis som vår q-märkt, men reparations- och underhållskostnaderna ansågs vara orimligt höga så den revs helt enkelt! Som medborgare är vi tacksamma för att kommunen hanterar vår gemensamma pengar så klokt, men vi vore också tacksamma om man vore lika varsam med de pengar vi får kvar efter skatt.
Det är vår förhoppning att man i kommunledningen nu visar gott omdöme och inser det orimliga i återuppförandet och häver det föreläggande som föreningen har överklagat till mark- och miljödomstolen där vi bland annat hänvisar till proportionalitetsprincipen. Även om kommunen rent juridiskt blir vinnare i den här processen finns möjligheten att med hänvisning till denna princip fatta ett sådant beslut.
Låt inte en attrapp, som ingen är intresserad av, bli en symbol för maktens arrogans och godtycke.
För styrelsen i Bostadsrättsföreningen Tunafors
Stefan Larsson
Ordförande