Svar på debattartikeln "Den gode, den onde och Strängnäs skola" i EK 14/4.

Det är glädjande att se att det finns ungdomar som är engagerade i samhällsfrågor, som företrädarna för Unga Strängnäspartister. 

Som utbildningschef i kommunen är det inte alls glädjande att läsa hur respektlöst och orättvist mina medarbetares arbete beskrivs i insändaren. Att elever inte når målen i alla ämnen betyder inte att de inte har mött lärare och andra medarbetare som gjort allt i sin makt för att stimulera, utmana och stötta dem i deras lärprocesser. Orsaksanalysen pekar på betydligt mer komplexa sammanhang, där undervisning och stöd självklart påverkar, men där andra faktorer kan ha en ännu större påverkan.

Den politiska debatten lägger jag mig inte i, däremot har jag ett uppdrag enligt skollagen att biträda den politiske huvudmannen för den kommunala skolan i Strängnäs, i sitt uppdrag. En del i uppdraget är arbetsgivarrollen. Det är politikerna som är arbetsgivaren. Inte bara majoriteten, utan också oppositionen. En bra arbetsgivare talar om sina medarbetare och chefer, om arbetsrätten och arbetsmiljölagstiftningen, på ett respektfullt sätt. Att diskutera arbetsgivaransvaret publikt stärker inte förtroendet för politiker och inte heller för era skolor. I ett läge med brist på lärare och rektorer i Sverige är det särskilt olyckligt.

I linje med kommunens vision och värdegrund träffar jag gärna Unga Strängnäspartister, möjligen tillsammans med Strängnäspartiets Lars Larsson för ett utvecklande resonemang om den kommunala skolan.