Replik på insändaren "Dags för biskopen att vakna" publicerad den 20/4.
Att beslut ska fattas så nära dem det berör som möjligt är en god grundregel. När kyrkan och staten gick skilda vägar för nu 20 år sedan förlorade biskopen sin roll som arbetsgivare för präster och diakoner. Det är sedan dess kyrkorådet, som styrelse, och kyrkoherden, som verksamhetschef, som har helhetsansvaret i den lokala församlingen.
Som biskop utövar jag tillsyn och främjar på olika sätt verksamheten i stiftets samtliga församlingar – så även i Västra Rekarnes fall. Trots att jag alltså inte har ansvar för lokala personalfrågor är jag med hjälp av medarbetare och på egen hand i kontakt med kyrkoherde, förtroendevalda och medarbetare.
Stefan Wistrand skriver i en insändare att han hoppas att biskopen vaknar och agerar, det vill säga agerar i kyrkorådets och kyrkofullmäktiges ställe. Detta är varken görligt eller lämpligt.
Men jag ser och hör det som händer. Jag upplever att många har ett starkt hjärta för församlingen – oavsett var man står i enskilda sakfrågor.
Diskussionen i media och på annat sätt kring den utveckling man önskar se för Eskilstuna pastorat engagerar många av oss både på ett personligt och professionellt plan. Det uppmuntrar jag och i det vill jag fortsatt bidra i övertygelse om att många goda krafter tillsammans håller nyckeln till framgång.