David Aronsson försöker i sin debattartikel i Ekuriren 23/7 ("Det är segregationen som är problemet") att förklara Strängnäs skolkris i vänstersocialistiska termer. Och då blir det elever, deras föräldrar och hur de väljer som är problemet. Inte skolan. Uppgivenheten han representerar, är en stor belastning för det kommunala skolsystemet som vi måste få bort. 

Aronsson gör som Strängnäsmoderaterna och Socialdemokraterna. I stället för att lägga kraften på att få fler elever godkända och förhindra att de misslyckas, fokuserar Aronsson på att problemen är friskolorna. M + S blir en del i samma trist visa, nu från socialisterna, ta bort det som är bra, så att allt blir lika dåligt! 

Strängnäspartiet vill i stället lyssna på lärare och rektorer. Vad behövs för att fler barn skall uppnå godkända betyg? I Strängnäs kommun ligger de administrativa kostnaderna högt och det ekonomiska redovisningssystemet är otransparent. Strängnäspartiet vill styra resurser ut från administration till undervisning i klassrummet, och ge lärarna de resurser som är rimliga för att klara uppdraget. 

En viktig del i arbetet är att göra det kommunala ekonomisystemet transparent för invånarna. Aronssons socialistiska väg, som innebär ständiga skattehöjningar och förakt för kvalitet och personligt engagemang, är en väg historien redan dömt ut.