Den 31 augusti skrev Magnus Stuart på insändarsidorna om trygghetsboenden. Stuarts moderater har tillsammans med Socialdemokraterna styrt kommunen länge nu. Det är bra med medborgardialog men det är lite sent att som Stuart gör att ställa frågan var trygghetsboenden ska byggas.
Behovet av fler trygghetsboenden delar vi helt. Det behövs för att motverka ensamhet och social isolering, men är som bonuseffekt också rationellt ur ett hemtjänstperspektiv.
På fullmäktige den 29 augusti la vi en motion om att kommunen ska börja utnyttja möjligheten i lagen till biståndsbedömda trygghetsboenden, samt att kommunen ska bygga egna trygghetsboenden.
Trygghetsboenden är dyra i produktion och har mindre boendeyta på grund av större gemensamhetsytor. Det ger mycket höga hyror. Flera utredningar och rapporter från myndigheter och högskolor har visat att inte ens hälften av pensionärerna har råd att flytta till trygghetsboende. De som flyttar till ett trygghetsboenden i mindre kommuner är till stor del personer som sålt villa eller bostadsrätt i en annan kommun.
Kommunens ansvar för bostadsförsörjningen gäller de egna invånarna, den privata marknaden hanterar resten. Ett kommunalt trygghetsboende behöver vara biståndsbedömt så att kostnaden för boendet blir en del av socialtjänstlagens regler kring skälig levnadsnivå. Då hindras inte kommuninvånare ekonomiskt när de behöver flytta från sin hyreslägenhet till ett trygghetsboende för att bryta ensamhet och social isolering.
Rätten till ett tryggt och värdigt liv gäller alla, oavsett plånbokens storlek.