Kommunen tycks ha ”otur” med sina ängsmarker

Balsta är inte den enda ängsmarken i kommunens ägo som misskötts, menar insändarskribenten.

Balsta är inte den enda ängsmarken i kommunens ägo som misskötts, menar insändarskribenten.

Foto: Karolin Fridell

Insändare2022-08-07 20:39
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag läser i EK 27 juli om ”fältslaget” vid Balsta våtmark där man slagit stora delar av blomsterprakten när den står i sin fagraste blomning. "

Samma sak hände 2019. Men då var förödelsen total. Jag var då i kontakt med ansvarig förvaltning och fick förklaringen att entreprenören hade kvar skötselansvaret – att det inte var kommunens fel. Det skrevs i EK då också, så kommunen borde vara medveten om att inte slå vid fel tid då det blommar för fullt.

Att man nu slår ”för att göra det lättare för de nyplanterade träden att etablera sig” är struntprat. Runt de nyplanterade träden har man satt buskar, även stolpar och nät för att hindra harar från att gnaga. Man kommer helt enkelt inte åt med de stora maskinerna att klippa nära träden.

Av ren nyfikenhet har jag åkt runt och kollat hur det ser ut med blomsterprakten vid några av de åtta ängsmarker som finns angivna på kommunens Facebooksida.

Vid Fanjunkarvägen och Rustmästarvägen i Mesta är det samma ”kalhygge” som vid Balsta. Allt är nermejat. Inte en ängsblomma så långt ögat når.

Vid Ekbacken och den lilla plätten vid Gustafsvägen-Stålbrännaregatan finns ingen blomsteräng, bara högt gräs. Ett 20-tal nyplanterade björkar gör att man inte heller kommer åt att slå med en stor maskin. Det krävs lie om man vill få detta till ängsmark.

Kommunen har en liten plätt som inte finns med på Facebooklistan. Det är en liten smal remsa mellan Ruddammsgatan och järnvägen upp mot Sveaplan. Även där lyser ängsblommorna med sin frånvaro trots informationstavlan: ”Framför dig ser du en anlagd torrmarksäng som påminner om de växter som trivs i torra miljöer längs järnvägsspår”.

Ängsmarker får man inte per automatik bara genom att ”låta gräset växa”. En gräsmatta som gödslats med gräsklipp under många år är så näringsrik att ängsblommor har svårt att hävda sig mot gräset. Därför är det viktigt att räfsa bort när det blommat färdigt och växterna fröat av sig.

Det finns många fördelar med att ”låta gräset växa” och att anlägga ängsmarker. Det är bättre för den biologiska mångfalden. Det är fint att titta på vackra blommor och studera bin, humlor, fjärilar och andra insekter.

Förmodligen är det billigare. I stället för att klippa 10–15 gånger per säsong, slår man ängen en gång. Man samlar upp gräsklippet att göra kompost av. Eller ha som vinterfoder åt djur. Kanske lägga ut i skogen till rådjur och älgar om det blir en hård vinter med djup snö.

Kommunen tycks ha ”otur” med de få och små ängsmarker man har. Jag vill önska bättre lycka framöver.