Har läst och hört att vår sjukvård har stora problem med långa väntetider, dålig vård och personal som mår dåligt och är utarbetade…. Men läste före helgen i EK en insändare som ville framföra att det inte är alls så dåligt som ryktet säger om akuten på Mälarsjukhuset i Eskilstuna.
Jag vill därför nu lyfta fram förhållandet på den nya akuten i Katrineholm, MIMA-avdelningen där och de allmänna avdelningarna på Kullbergska sjukhuset.
Det började för cirka 3 veckor sedan med att jag fick ont i bröstet, kändes inte som infarkt, jag ringde 1177, där var det kö. Till slut ringde jag Kullbergska, där man svarade direkt. Jag fick rådet att ringa 112, en trevlig man svarade efter bara några sekunder och jag berättade om mina problem. Drygt 30 minuter efter samtalet svängde en ambulans upp vid min tomt i Flen.
Två unga, glada, duktiga, kvinnliga sjuksköterskor knackade på och började genast med EKG. Jag fick beskedet att de skulle ta mig till Kullbergska. Debut för mig att åka ambulans… En av tjejerna skötte själva transporten medans den andra satt med mig och pratade och ställde frågor, samtidigt som hon var uppkopplad till akuten på Kullbergska. När vi kom fram till akuten stod då redan personal som tog emot mig och visste mitt tillstånd. Där blev det hög aktivitet resten av natten, sjuksköterskor av olika grad och ett par doktorer var inne i mitt behandlingsrum, titt som tätt och jag kände mig verkligen väl omhändertagen, även om det inte blev någon sömn den natten.
Efter ett dygn på den helt nyrenoverade akuten hamnade jag på MIMA, en vårdavdelning mellan akutvård och allmän vård. Helt nybyggt och verkligen fräscht på alla sätt och med en personal utan dess like. Helt fantastiska människor jobbar där även där, mest kvinnor men även några manliga sjuksköterskor och doktorer.
Sjukhuset är inte roligt men det är där man ska vara när man blir sjuk. Efter 2 dagar på MIMA och 2 dygn på allmän avdelning, våning 6 fick jag åka hem och det kändes då bra. Tyvärr var jag snart tillbaka på MIMA.