Sen min ingång i pensionsåldern, så har jag varit rädd, en rädsla som nu övergått i ett rent skräckscenario. Att en världsomfattande viruspandemi som nu skördar mångas liv, flest äldre och sköra, nu sätter fokus på en sen många år nedrustad och oprioriterad äldreomsorg/vård visar också på den negativa synen av äldre som tycks råda.
Det är många experter som nu yttrar sig om den stora problemkomplexiteten som nu kommer i ljuset. Problem som äldre har upplevt under lång tid och som också har varit deras vardag. Några exempel, stor personalrörlighet, okunskap, stress och tidsbrist för personalen etc. Det är inget tillfredställande utgångsläge, för ett värdigt och tryggt liv på äldre dagar, och allra helst inte i nuläget. I rådande pandemi, lever äldre människor med livet som insats. Dom styrande makthavarna mörkar, hänvisning till ledarsidan den 4/5. Artikeln "Vittnesmål inifrån, de har mörkat för oss alla" den 6/5, gör mig ilsken men inte förvånad.
Det är ett stort hån och respektlöst att tysta ner var smittan finns. Att som smittskyddsläkaren i Sörmland hävda patientsekretessen till sitt yttersta känns mer än konstigt i detta läge. Pandemin är en dödlig sjukdom och därför bör man överväga hur man ska hantera sekretesslagen. Min fråga är. Hur många av dom äldre med stort omvårdnadsbehov samt med multipla sjukdomar är införstådda med att sekretesslagen också kan utgöra ett hinder för att verka för det bästa för alla parter? Pandemin är för världen ett extraordinärt läge, sekretesslagen bör därför behandlas därefter och inte som nu, vara till synes ett hinder. Sist men inte minst, det är utmärkt att ni i media/dagspress hjälper oss äldre att bevaka hur makthavare i alla led agerar i denna svåra tid.