Replik på insändaren "Gröna bubblan blir allt starkare" publicerad den 5 april.
Först vill jag uttrycka min förvåning över att bli kallad vid öknamn, vilket inte bör förekomma i en saklig debatt. Med statistik kan man i stort bevisa vad som helst. Man plockar ut de data som bäst överensstämmer med sin egna önskemål och hänvisar till den eller den ”specialisten”.
Samma sak kan naturligtvis även de med annan uppfattning göra. Och så har förvirring uppstått. I politiken är detta mycket vanligt, tyvärr. Resultatet blir ”långbänk” och få behandlingar av aktuella problem. Utan att ge mig in på statistisk bevisföring vill jag gärna understryka att min aktuella insändare huvudsakligen riktar sig mot vindkraftens avigsidor.
Solvärme är bra men dyr och knappast ett realistiskt alternativ till kärnkraft och vatten inom överskådlig tid. På en punkt kan jag hålla med herr Stark; om man med ”bakåtsträvare” avser att jag gärna skulle vilja återföra det välstånd som vårt land hade under det förra århundradets andra hälft, så javisst. Då hade vi ett av Europas billigaste elkostnader, den svenska kronan var stark (dvs cirka 40 procent starkare än i dag) och arbetslösheten låg på runt två procent.
Men med politiska satsningar på olönsamma projekt och onödig tröghet i det politiska beslutsystemet så har vi nu kostnadsökningar på mer och mer av våra förnödenheter. El, drivmedel, mat och privata bolån. Med nuvarande subventioner av staten och kommuner åt bland annat vind- och solkraft kommer bubblor att spricka. Lika säkert som vårblommor.