Svar på debattartikeln: "Hur inkonsekvent får en kommun agera?" Publicerad den 27 oktober.

Den person från byggnadslovsavdelningen som besökte dig innan ni var tvungen att riva skorstenen på grund av säkerhetsrisken hade inte ens ”sunt bondförnuft”. Hen förstod inte att en mer än 20 meter hög, nästan 100 år gammal fabriksskorsten, som inte eldats de senaste 55 åren, som lutade en halv meter i toppen och som kommunen rivit ner en del av för 54 år sedan, inte gick att rädda på något sätt annat än att först riva den och sedan mura upp den igen. Hen kunde inte heller ha läste de två oberoende konsultbolagens intyg om att skorsten måste rivas omedelbart.

Hade hen förstått det och haft ”sunt bondförnuft” skulle hen sagt åt er, riv skorstenen omedelbart så går jag hem till kontoret och ordnar ett rivningslov åt er. 

Om skorstenen ska byggas upp igen är en helt annan fråga. Det skulle var intressant om någon ansvarig kommunal person, kommunantikvarien, stadsarkitekten eller bygglovschefen kunde förklara vitsen med att bygga upp en attrapp av en fabriksskorsten på ett bostadshus. 

En attrapp som dessutom inte har den ursprungliga höjden eftersom kommunens bolag rev en del av skorstenen 1968. Hur stor den delen var redovisades inte heller då det inte fanns något rivningslov. Kommunens bolag rev bara ner en del och fick inga böter för det. 

Vi vanliga Eskilstunabor med sunt bondförnuft förstår inte varför det ska göras, eftersom kommunen själv rivit gamla fabriksskorstenar och tillåtit andra fastighetsägare göra detsamma. Skorstenen vid Fil Öbergs revs med godkännande av kommunantikvarien trots att den var särskilt utmärkt i detaljplan att den inte fick rivas. Skorstenen var renoverad och i utmärkt skick.