Samuel Klauninger hoppas att han i framtiden ska kunna skaffa en ateljé. I dag sågar han sina skulpturer i vardagsrummet och tecknar i köket.
Samuel Klauninger är 25 år och från Torshälla och Eskilstuna. Han började sina konststudier vid Eskilstuna Folkhögskola innan han flyttade till Stockholm för att läsa bildlärarprogrammet vid Konstfack i Stockholm. Efter avslutade studier flyttade han till Malmö. Där bor han nu och arbetar som bildlärare i högstadiet. Parallellt jobbar han med sin egen konst.
– Jag är konstnär och lärare, jag har lite svårt att säga vad jag är för något, men jag håller på med konst i allafall, säger Samuel Klauninger, som trivs med det relativa lugnet i Malmö efter åren i Stockholm.
Under 2020 gjorde Samuel Klauninger flera utställningar, Konstfacks vårutställning, en grupputställning i Köpenhamn och en separatutställning i ett galleri i den tyska staden Kassel med titeln "Glödande smaragder" efter en låt av Sandro Müntzing, berättar han.
– På den utställningen visade jag nästan uteslutande måleri men också lite teckningar och någon skulptur, säger Samuel Klauninger.
Vad har du för planer för 2021?
– Nu håller jag på och förbereder mig för en utställning vid Slussen på Södermalm. Det är i ett litet, litet galleri som heter Crum Heaven. Det är jag och tre kompisar till mig som ska ställa ut där. Det kommer att äga rum i juni, är det tänkt.
– Jag är i en ganska spännande period just nu, jag känner mig för lite och jag kan gå åt vilket håll som helst, men det känns som att det kan bli lite tredimensionella grejer och kanske måleri.
Fler uppdrag och utställningar ligger i pipen för året. Bland annat ska Samuel Klauninger medverka i nummer 17 av Sci-fi for real, ett independent zine för samtida konst och science fiction.
Dessutom hoppas han att en utställning i ett galleri i Hamburg, som han skulle ha medverkat i november i fjol men som blev framflyttad på grund av coronapandemin, ska kunna bli av under 2021.
Vad driver dig att göra det du gör?
– Jag vill kasta ljus på Eskilstunakonstnären Magnus Fliesberg, som uttryckte det så himla bra på en av sina teckningar som visades i Slussen förra året. Han sa något i stil med att det handlar om en önskan om att få vara helt närvarande. Det är så få tillfällen i det vardagliga livet man är närvarande och för mig är det när jag skapar som jag känner mig helt närvarande. Det är det man söker genom konsten.
Vart ser du dig själv om fem år?
– Om fem år hoppas jag att jag har lyckats flytta ut min nyinköpta formsåg och allt mitt spåndamm från mitt vardagsrum till en ateljé. Det hade varit smidigt. I övrigt hoppas jag att livet rullar på lika skönt som det gör nu.
Under sin uppväxt var Samuel Klauninger skejtare, och tillbringade otaliga timmar med sin skateboard utanför Eskilstuna konstmuseum och andra platser i Munktellstaden.
Kan du se några trender inom konstvärlden?
– Det är lite svårt att veta med tanke på sociala mediers bubblifiering, men när jag studerade upplevde jag väldigt starkt att det är en slagsida åt undersökningsbaserad praktik. Det tror jag har präglat och fortfarande präglar de flesta konstutbildningarna i Sverige och genom det blir det en sorts akademisering av institutionerna. Det här sker på bekostnad av emotionella, privata och personliga ämnen, som jag har upplever att det finns någon slags tabu kring. Det kanske grundar sig i någon skam och äckel inför modernismen, vad vet jag? Men det känns som att konsten vill vara till så mycket nytta för samhället.
– Jag tro att vi lever i ett skifte. Jag tror känslorna kommer att göra sitt intåg i konsten i framtiden.