Skärmdump från Eskilstunas evenemangsguide. En av akterna som presenteras är en tributekonsert till Eldon John.
Det börjar bli dags att se sanningen i vitögat. Eskilstuna är inte en fantastisk musikstad eller kulturstad. Med tanke på stans storlek är utbudet av kultur- och nöje tvärtom ganska uselt. Dessutom var det många år sedan Eskilstuna producerade någon stor stjärna.
Många känner sig säkert påhoppade och trampade på nu. Musiker och andra lokala artister, arrangörer, krögare och kommunaltjänstemän. Det är inte meningen. Jag vet att ni är många som kämpar därute. Jag har träffat de flesta av er och jag vet att varken talang eller driv saknas. Inte heller råder brist på vilja att skapa härliga evenemang och göra Eskilstuna till en rolig stad att leva och verka i.
Problemet är själva klimatet för kultur- och nöjeslivet.
Det är förstås flera faktorer som samverkar, men ytterst handlar det om hur Eskilstuna kommun organiserar, finansierar och ser på befolkningens behov av att ha kul och dela upplevelser med varandra.
Det första jag tänker på är helhetsperspektivet. Ingen verkar ha det. Eskilstuna kommun ansvarar för uthyrning av arenor och bryr sig inte så mycket om programmet. Kommunala bolaget Destination Eskilstuna har ett evemangsansvar, men arrangerar inte själva, utan jobbar med att rekrytera evenemang till Eskilstuna.
För innehållet i programmet svarar huvudsakligen ideella eller strikt kommersiella aktörer, ofta utan de ekonomiska muskler som krävs för att kunna ta risken för publikfloppar eller långsiktigt bygga vana hos publiken.
Det leder till fega och/eller billiga bokningar. Säkra kort och evenemang som varken utmanar, inspirerar eller kommer med något nytt.
En titt i Eskilstunas evenemangsguide för 2024 är deprimerande läsning, i alla fall om är man är musikintresserad, ung eller kvinna.
Det som bjuds är huvudsakligen tributekonserter – anonyma hyllningar till gubbartister som Pink Floyd, Elton John, Prince och Iron Maiden.
Samt humorföreställningar med äldre, manliga komiker som Henrik Schyffert, Fredrik Lindström, Magnus Betnér och Nisse Hallberg. Inget fel på dem, men när jag tänker på att Sveriges mest hajpade humorturné i vår, "Last Night Standup" med Johanna Nordström i spetsen, åker förbi Eskilstuna blir jag besviken.
I Sverige har vi en stark och levande popscen, men det har vi inte märkt av så mycket på liveutbudet i Eskilstuna. Artister som Victor Leksell, Kerstin Ljungström, Thomas Stenström, Sarah Klang, Miriam Bryant (ja, jag såg henne i Sundbyholm 2016) eller årets braksuccéer Hooja och Bolaget, åker till andra städer. Vi har fått nöja oss med mogna herrar som GES, Gyllene Tider och Lars Winnebäck.
GES har gästat Eskilstuna flera gånger på senare år.
Senast en het popstjärna gästade oss var väl när Zara Larsson sjöng på Parkfestivalen 2015 eller Veronica Maggio giggade på Lokomotivet 2016. Drygt sju år sedan!
Ett annat problem är scenerna. Lokomotivet funkar bäst för konserter med stående publik, och Stiga Sports Arena för de större akterna. Eskilstuna teater är fin, men ofta bokad och har för låg publikkapacitet för att konserter med lite större artister ska bli lönsamma. Eskilstuna förtjänar en ändamålsenlig konsertlokal mitt i stan, där man sitter skönt, ser bra och där man kan hänga i en bar med kompisarna före eller efter evenemanget.
Lokomotivet i Eskilstuna funkar bäst för konserter med stående publik, tycker vår krönikör.
Sedan har vi känslan som många arrangörer och krögare i Eskilstuna gett uttryck för det senaste året. Man känner sig motarbetad när det gäller de lokala myndigheternas tillsyn och tillståndsgivning, en frustration som kom till ytan i samband med turerna kring festivalen Big Day som till slut fick ställas in.
Just nu hör jag att ungdomar i Eskilstuna har tråkigt. De saknar ett klubbliv och tvingas åka till andra städer om de vill se sina favoritartister live.
Sedan Biografbaren stängde under pandemin har yngre med ett starkt musikintresse inget hopp om att få se upcoming band och artister på hemmaplan. De möts istället av en tillbakablickande vuxenvärld som drömmer sig tillbaka till svunna tider när rockklubben Blå satte agendan, Kent blev Sveriges största band och Eskilstuna utsågs till Popstad av P3.
Kent inne på toaletten i rockklubben Blå, en epok i Eskilstunas historia som många drömmer sig tillbaka till.
En fantastisk tid då Eskilstuna bubblade av kreativitet och stolthet. Men det var 1998. Ett kvartssekel sedan.
Om något liknande ska uppstå igen måste en ny grund läggas. Det gör vi inte genom att fylla evenemangskalendern av tributekonserter med en fejkad Elton John.
Det är dags att Eskilstuna kommun tar ett grepp om kultur- och nöjesutbudet i stan – självklart i samarbete med privata och ideella aktörer.