Emma Gustafsson arbetar bland annat som en av Sörmlands sjukhusclowner. Här ses hon tillsammans med Lotta Lagerström, Rebecka Melin, Samuel Lindholm, Johan Johansson och Lotta Pärn.
Tänk dig att du varit och handlat.
Att du kommer ut till bilen.
Och att du ser en färsk p-bot fastklämd mot vindrutan.
Skulle du reagera med ilska? Ilska gentemot parkeringsvakterna, men kanske framför allt mot din egen klantighet? Det har iallafall Emma Gustafsson gjort. Många gånger. Så många att hon till sist tröttnade på att vara arg och valde att istället bli kreativ.
– Jag är av en tankspridd art som människa. Jag tänker på väldigt mycket saker samtidigt. Och när det kommer till det här med ordning och reda så blir det ibland fel, säger hon.
– Därför har jag drabbats av många parkeringsböter. Under en period började jag samla. Jag har tänkt på det här projektet i sju-tio år.
För att förstå Emmas projekt behöver vi zooma ut lite.
Emma Gustafsson har en bakgrund som journalist. Hon är även författare. Bland annat var hon med och skrev boken "Herrarnas kalas: och de kvinnliga musikerna i Eskilstuna" tillsammans med Marie Selander, Frida Herchenröther och Linnéa Lindbom.
Men när Emma för många år sedan gick igenom en mörk och jobbig period i livet så var det musiken som blev räddningen.
Musiken. Tramsandet. Och clownkostymen.
Emma återfann livsgnistan i att få sjunga och skoja, och arbetar idag bland annat som sjukhusclown. Men hon är även delaktig i det – som hon själv kallar det – "löst sammansatta nätverket" KKEN, som står för Kvinnliga Komiker Eskilstuna-Nätverket.
– Vi ska ha en show i april. Jag tänkte att den här klänningen... Kanske inte kommer att vara klar tills dess... Men att jag ska ha på mig någon sorts utkast till klänningen som en del av föreställningen.
Men vänta. Du måste utveckla det här. Varför tror du att du reagerar med kreativitet istället för ilska när du får en p-bot?
– Som de flesta gjort så har jag stött på ganska mycket motgångar. Det har hänt saker i mitt liv som inte varit så kul. Och då är det så här jag reagerar. Först blir jag ledsen och arg. Känner självhat. Och för att ta mig bort från de obehagliga känslorna behöver jag liksom bara göra någonting.
Emma berättar att hon hoppas att klänningen ska bestå av hundratals p-böter.
Men det låter dyrt om alla ska komma från dig. Kan man säga att du vill ha folks p-böter nu?
– Ja, gud ja! Jag ska göra en turné där jag åker runt till alla som kontaktat mig för att hämta upp deras böter. Och så är det förstås folk som skickar dem, också. Jag har en som ska skicka från England. Den vet jag inte vad den kommer ha för färg. Men jag vill jättegärna uppmana alla som läser det här att skicka sina p-böter till mig!
Parkeringsplatsen vid Willys är ökänd för sina böter. Kommer du göra ett performance där när klänningen är klar?
– Det skulle jag verkligen vilja göra. Jag läste Malins krönika och om hur hon retade upp så jävla många gubbar. Det var jätteroligt. Och klänningens ena ärm ska faktiskt bestå enbart av p-böter från Willysparkeringen, säger Emma Gustafsson och fortsätter:
– Låt oss säga såhär. Om jag får ihop 100 p-böter från Willysparkeringen så kommer jag dit och gör ett clownperformance.
Om någon vill skicka sina gamla p-böter till Emma Gustafsson så tar hon emot mejl på emma@emmasskrivmaskin.se.
Förtydligande: det handlar inte om att Emma vill betala någons p-böter. Enbart om att hon vill använda de faktiska lapparna i kreativt syfte.