Asiatisk råbiff, 145:-
Krogrecension
Det är en ruggig, kall och jämngrå kväll i februari – av den typ som förmodligen givit Jocke Berg mycket inspiration till sina lugubra låttexter – när Krogpatrullen i isande motvind kämpar upp för Drottninggatan mot den plats där Meze lounge fram till nyligen huserade.
Vi kommer fram till Drottninggatan 9, ruskar av oss snön, öppnar dörren och... Äntligen.
I kontrast till det bistra vädret breder en varm och vacker oas ut sig framför oss. Belysningen är dämpad, musiken är chill och överallt står tända ljus. Från baren hörs skakandet av cocktailbägare – Vinäger har en gedigen drinklista – och vi blir visade till ett mysigt bord med sköna stolar.
Menyn är indelad i snacks, mellanrätter och större rätter. Matsedeln innehåller flera internationellt inspirerade anrättningar, men den tydligaste röda tråden kommer ändå från det asiatiska köket.
Vi börjar kvällen med friterade jordärtskockor (105:-), asiatisk råbiff (145:-) och burrata med pistagepesto och mortadella (125:-).
När vår mycket kunnige servitör försvinner iväg för att knappa in ordern är vi något nervösa. Kommer maten göra oss lika missnöjda som sist?
Svaret är nej.
Köket har – som kidsen säger – steppat upp sitt game rejält.
Den asiatiska råbiffen är en fräsch och nymalen historia med fin, djupröd färg och pigga smaker. Burratans krämiga och milda innanmäte får smakstöd av peston och skön textur av det grillade brödet.
Bäst är jordärtskockorna.
De kan enklast beskrivas med ett ord: Wow!
Friterade jordärtskockor, 105:-
Deras krispiga yttre möter ett saftigt inre, med fin sälta från sojaemulsionen och parmesanen samt en komplett genial och nästan julig smak av hasselnötter från det brynta smöret. Det här är en rätt vi kommer återkomma för flera gånger. Gärna med ett glas riesling (125:-), vars busiga syra bryter av fint mot de smöriga skockorna.
Och köket ska komma att fortsätta imponera oss med varmrätterna.
Asiatisk fläsksida, 265:-
Den asiatiska fläsksidan (265:-) är himmelskt saftig och får oss att smacka och himla med ögonen – särskilt som vi sköljer ner det med ett glas stramt beaujolais (122:-).
Vi vet inte vilka ingredienser som ingår i köttets "sticky glaze", men vår enda önskan är att den hade serverats i något större mängd – de friterade potatisarna och den grillade pak choyen är klanderfritt tillagade, men blir lite torra till följd av den minimala såsmängden (när vi läser om menyn i bilen på vägen hem upptäcker vi att rätten skulle ha serverats med den mycket goda sojaemulsionen, men detta måste kocken ha glömt bort på just vår tallrik).
Bättre är det med Mälargösen (305:-) – en elegant bit fisk serverad med fin sandefjordssås, syrlig fänkål och en potatispuré som är så dekadent att vi skulle kunna sleva i oss en hel tunna med sked. Snyggt.
När vår trevlige servitör burit ut disken drar vi en suck av lättnad över att den sköna stämningen som restaurangen gav oss vid första anblick överensstämmer med njutningen som samtliga rätter givit våra smaklökar under middagens gång.
Vi avrundar med en perfekt knäckig crème brûlée (95:-) och ger oss återigen ut i den råa februarinatten – som efter denna fullträff till restaurangbesök plötsligt känns lite mindre ohygglig.