Bandmedlemmarna var påtagligt rörda över den energi som Nyköpingspubliken tagit med sig.
Konsert
Vad: Sabaton
Var: Rosvalla, Nyköping
Publik: 1800+ (fullsatt)
När jag recenserade en Sabatonkonsert för första gången hade jag inte lyssnat värst mycket på deras musik.
I dag är läget annorlunda – deras låtar har letat sig in i mina spellistor.
Det var därför med stor förväntan som jag begav mig till Rosvalla Arena för att få se dem live för andra gången.
En trend som vi på kultur- och nöjesredaktionen har märkt av är att våra mest lästa artiklar mer och mer sällan handlar om musik, konst och finkultur. Istället handlar de mest populära texterna allt oftare om reality-tv, krogliv och kändisar.
Dessutom är en oroväckande trend att de flesta av de kulturevenemang som vi bevakar på plats oftast bara är halvfulla, och mycket sällan slutsålda. Men inne på Rosvalla i torsdags var så verkligen inte fallet. Nej, varje rockentusiast i Nyköping (och deras morsa, brorsa och dotter) var där.
Hur som helst så skedde mitt första möte med Sabaton på Lokomotivet i Eskilstuna för ungefär åtta månader sedan.
Förutom deras grymma låtar tyckte jag det var piggt och uppfriskande att de hade en sådan teatralisk scenshow.
...Och under torsdagens konsert på Rosvalla var den ännu bättre.
Först och främst: konserten var rent musikaliskt en käftsmäll från första sekund. Särskilt efter uppvärmningen av Hulkoff – förlåt, men fan vad bra de är!
Även om alla Sabatons låtar är tillräckligt bra för att underhålla nästan 2000 pers precis som de är blir helheten än bättre av bandets alla klädbyten, språkbyten, positionsbyten – ibland kliver sångaren av scenen för att låta gitarristen göra jobbet – och sättet de interagerar med varandra från början till slut.
Man blir helt enkelt trygg i bandets närvaro – det här är långt från deras första gig, och det märks.
Nästan 2000 pers – så många kom för att se Sabaton uppträda i Nyköping.
En rolig detalj med torsdagens spelning är dessutom att det visar sig vara första gången som Sabaton uppträder i Nyköping, något som bandets basist berättar från scenen.
Trots det så är det väldigt många som vrålar när bandet frågar om det är någon på plats som har sett dem förut. Fast det kanske är lite fler som vrålar när de frågar vilka som är här för första gången.
Det är svårt att välja en favoritstund från konserten. Men "Soldier of heaven" sticker ut i låtlistan, och "En livstid i krig" startar en allsång som är riktigt mäktig.
Det bästa med konserten på Rosvalla är dock hur det framåt slutet gång på gång blivit uppenbart att detta mycket erfarna band blivit påtagligt rörda över den energi som Nyköpingspubliken tagit med sig.
Det syns i deras ögon att de på riktigt tycker att det är kul att möta en sådan kärleksfull publik.
Eh, ja? Självklart, tänker i nu?
Men nej, under Sabatonkonserten mindes jag hur jag för första gången såg Lars Winnerbäck (en av mina hjältar) uppträda i Stockholm 2012 – och hur oerhört icke närvarande och försöker-spela-cool han var.
Det skapade en enorm distans mellan honom och publiken, och en besvikelse i mig.
Under Sabatonkonserten skedde inget sånt.
Tvärtom.
Deras spelglädje och kärlek smittade av sig och skapade en sluten loop av energi som både band och publik kunde hämta lycka ur.
När de på ett bjussigt och jäkligt roligt sätt bjöd på en humoristisk tolkning av "Thunderstruck" som sedan gled över till tonerna av "Swedish pagans" var det kanske det fetaste jag sett på en scen i Nyköping.