I ekonomiskt svåra tider är det viktigt att ansvariga politikerna kan prioritera.
Ibland är det svårt. När man har två till synes lika angelägna ärenden att fatta beslut om, men bara resurser att bekosta en av dem. Men i uppdraget som politiker ingår det att kunna hantera målkonflikter. Att kunna motivera för väljarna varför man väljer den ena verksamheten framför den andra.
Men det är som tur inte alltid lika svårt att välja. Uppgifter som inte hör till kommunens kärnuppgifter som skulle kunna bekostas av någon annan borde vara enkla att stryka – åtminstone i väntan på bättre tider.
Men att det just nu är viktigt att fundera på varje utgift verkar inte ha slagit kommunens två högsta politiker i Eskilstuna: kommunfullmäktiges ordförande Ann-Sofie Wågström (S) och kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S).
Wågström som även titulerar sig ”nyårsgeneral” har beslutat att det även i år blir ett stort fyrverkeri när det nya året ska firas in. Fakturan betalas av kommunen.
Hon berättar själv hur det gick till i en artikel i tidningen: Jag gick in till Jimmy Jansson och sa att "jag kör i år igen" och han svarade "gör det".
Kostnaden för fyrverkeriet uppgår till cirka 150 000 kronor. Wågström motiverar utgiften med att kommunen gjort en upphandling och att kostnaden för raketerna är lika hög som förra året.
Varken Wågström eller Jansson verkar i sin iver att fira nyår ha funderat på vad pengarna kunde ha använts till i stället. Särskilt om de och andra beslutsfattare i kommunen även väljer att drar in på andra liknande onödiga utgifter.
Skulle man då ha råd att anställa en lärare till? Eller skulle man under hela året kunna sätta lite extra guldkant på tillvaron för de boende i kommunens äldreboenden?
Det är frågor som vi inte kommer att få något svar på. Inte heller om någon annan än kommunen, exempelvis ett företag, skulle kunna tänka sig att sponsra nyårsfyrverkeriet.
Det som går att slå fast är att nästan alla andra kommuner redan upphört med egna fyrverkerier av ekonomiska eller miljömässiga skäl. Förra året avstod 282 av landets 290 kommuner.
”Nyårsgeneralen” i dessa kommuner kunde med andra ord inte gå in till kommunstyrelsens ordförande och besluta om en fortsättning.