Kommunalrådet Jari Puustinen (M) beskriver sin studieresa på Facebook.
Kommunstyrelsens andre vice ordförande och kommunalrådet Jari Puustinen (M) har varit på studieresa. Han skriver själv om resan i sociala medier, bland annat. i en reel på Facebook: ”Avslutat en riktigt intressant och bra studieresa tillsammans med näringsliv, politik och akademi. Vi besökte Milano och fick en stad som utvecklas i snabb takt. Många bra föredrag hann vi med under några dagar. Sveriges ambassadör Jan Björklund var också med under delar av dagarna […].”
Det är inte helt lätt att förstå vad det är som är behållningen från resan i Mälardalsrådets regi. Bortsett då från att Jan Björklund medverkade.
Åsa Tallroth, ledamot i styrelsen för partiet Medborglig samlings distrikt Södermanland, har heller inte fattat nyttan. I en insändare skriver hon bland annat: ”I ljuset av den ekonomiskt prekära situationen i kommunen så hajade jag till.” Hon kallar resan för ”en skamlös illustration av arrogans och politiskt missbruk av medborgarnas förtroende.” Tallroth avslutar sin insändare med ett råd: ”Det vore klädsamt om Puustinen som predikar om återhållsamhet med skattemedel även började leva som han lär.
Men att leva som man lär verkar vara svårt för många politiker.
Det är inte första gången som Mälardalsrådets studieresa till Milano diskuteras i spalterna. I slutet av förra året framkom det att även regionpolitikerna Christoffer Öqvist (M), Anton Berglund (SD) och Monica Johansson (S) beslutat sig för att åka på samma resa, trots att regionen beslutat att spara in på utbildningar och konferenser för den övriga personalen.
På programmet i Milano fanns punkter som ”Lombardiet som knutpunkt för godstransporter och över 750 000 dagliga tågresor i norra Italien”. ”Stadsutveckling i nära dialog med akademi och näringsliv genom Public Private Partnership (PPP)” och ”Näringslivet som ledande kraft i den gröna och digitala omställningen”.
Med andra ord en rad programpunkter med begränsad nytta för kommun- och regionpolitiker. Det går exempelvis att fråga sig varför man lärde sig mer om PPP. För vem skulle våga sig på ett nytt projekt efter nya Karolinska katastrofala PPP-avtal?
Det är klart att politiker, precis som andra yrkesgrupper, behöver kompetensutveckling. Men när ekonomin är ansträngd behöver de går kurser och andra utbildningar som ger verkligt nytta.
I vår kommer exempelvis Österåkers kommun att ge en kurs för andra kommuner i hur man kunnat sänka skatten genom att få kontroll över ekonomin. I dag har Österåker Sveriges lägsta kommunalskatt. Skatten har sänkts i omgångar utan att det har lagts effektiviseringskrav i kärnverksamheten. Österåker har också valt att satsa på högre löner till exempelvis lärare och socionomer, samtidigt som man ger de anställda mandat att påverka och utveckla verksamheten
Enligt kommunen har man under samma tid även förbättrat skolresultaten och ökat kvaliteten i äldreomsorgen samtidigt som alla är mer kostnadsmedvetna. I jämförelse med andra kommuner kostar kärnverksamheten 20 procent mindre än den ”borde” utifrån förutsättningarna. (DS 2/2).
Det låter kanske för bra för att vara sant. Och bilden är naturligtvis inte svartvit. Österåker toppstyrs utifrån en ekonomisk tioårsplan där alla utgifter granskas och alla prognoser ifrågasätts. Till Dagens samhälle säger kommunstyrelseordföranden Michaela Fletcher (M) att hon säkert framstår som ”en surkärring som håller hårt i pengarna”. ”
Men konstaterar Fletcher: "Det är inte bling bling att vara kommunpolitiker.” Hon påminner om att det är kommuninvånarna som betalar för verksamheten.
Det behöver politiker påminna sig om, om och om igen.
Att vara politiker är att vara förtroendevald. Det borde därför vara självklart att man lever som man lär. Att man inte försämrar villkoren för de anställda eller drar in på samhällsservicen för invånarna samtidigt som man själv inte berörs av någon försämring. Att man noga tänker igenom vilket budskap man skickar till de anställda och skattebetalarna när man väljer att åka på studieresa till Milano.
Puustinen, och andra politiker, som åker på en studieresa eller går en kurs för skattemedel måste kunna förklara nyttan med dem. Annars får de helt enkelt avstå.