Utan miljöskatter på klimatskadliga utsläpp – och utan en handel med utsläppsrätter som höjer priset och trycker ner fossilförbränningen – kan ingen klimatpolitik göra tillräckligt snabba framsteg. Dessutom behövs ett sätt att hantera varor som importeras eller exporteras, efter tillverkningsprocesser som på en del håll är mer eller mindre fossilfria men på andra håll drar stora mängder fossil energi.
Så det var inga små frågor som i stora delar fick klartecken i EU-parlamentet i tisdags, efter att ha stoppats och skickats tillbaka till utskotten för ett par veckor sedan. Då hade det skurit sig mellan några partigrupper. Det gav tillfälle för den yttre högern (där svenska SD ingår) att för en tid stoppa hela det stora paketet – genom att taktikrösta för ett avslagsyrkande från socialdemokrater och gröna, som ansåg att utskottet inte varit tillräckligt ambitiöst.
Som understrukits här på ledarsidan var det nu nödvändigt för konservativa, socialdemokrater och liberaler att enas och inte ge sabotagepartier, EU-motståndare, Putinmedlöpare och klimatförnekare en chans att hejda klimatpolitiken i EU. När EU-parlamentet röstade igen hade man resonerat ihop sig. Den yttre högern (även nu med svenska SD) blev i stort sett isolerad i sitt motstånd mot främst mer kraftfulla regler för utsläppsrätter. Gratistilldelningen av sådana till en del företag föreslås bli avvecklad från 2027 till 2032.
En andra del i paketet – som nu ska behandlas vidare av medlemsländerna i ministerrådet – är en "social klimatfond". Den är tänkt att från EU-nivå ge stöd till mer utsatta medlemsländer för energisparande – i byggnader, elsystem och kommunikationer. Som en andra uppgift för fonden ses stöd för särskilt utsatta hushåll när bränslen blir dyrare. Där gäller det att se upp. Stöden bör riktas så att de inte främjar förbrukningen av just de miljöfarliga bränslen som den övriga politiken ska hålla tillbaka.
Den tredje delen är förmodligen det viktigaste nya. Den kommer som åtskilligt annat från den franske presidenten Macron. För ett antal energitunga varor ska gränsjusteringsavgifter – inte tullar, som det ofta felaktigt sägs – tas ut som motsvarar skillnaden mellan miljöskatter eller utsläppshandel i landet där varorna tillverkats och nivån på dessa styrmedel inom EU. Länder utanför EU får därmed starka skäl att själva ta ut miljöskatter på klimatskadliga produktionsmetoder. För i så fall slipper de betala EU-avgifterna.
Detta är i praktiken en förutsättning för den teknikutveckling inom bland annat stålindustrin som nu pågår i Sverige och några andra länder. Uppslutningen blev även här bred, utom i den yttre högern, som dock inte var enig. Delar av den, bland annat från Italien, lade ner rösterna.
En hård kärna, med det polska regeringspartiet i spetsen, och med svenska SD som deltagare, röstade dock för avslag. Det antyder hur Polen kan tänkas försöka sabotera i EU:s ministerråd. Det är också avslöjande för vad SD håller på med – i det sällskap av extremister där de trivs bäst.