Ledare: Blunda inte när det kan bli långt värre än på Rhodos

Bland det som ligger nära till att skadas svårt av klimatförskjutning finns även viktigare saker än behagligheten i flygsemestrar till grekiska öar. På flera håll i världen kan livsmedelsförsörjningen störas – eller i värre fall omöjliggöras. Återverkningarna av sådant blir både tragiska och omfattande.

Attityden att avfärda, eller till och med förneka, fossileldningens växande klimatkonsekvenser är fortfarande alltför vanlig. Men liksom de omfattande översvämningarna och skogsbränderna för två år sedan – i Kina, Tyskland och Nordamerika – borde det som skett den här sommaren kunna bidra till mer klartänkthet.

Nu som då har katastrofala väderhändelser råkat träffa en del ställen där det förekommit särskilt hårdnackat motstånd mot mer klimatvänlig politik

I USA har en långt mer än vanligt svåruthärdlig värmebölja legat vecka efter vecka över stora delar av de sydstater där stödet varit stort för Donald Trumps och fossilförsvararnas hånfulla avfärdande av vetenskap och klimatpolitik. 

Men torsdagens redovisning av kolförbrukningen i världen 2022, från IEA – det internationella samarbetsorganet i energifrågor – belyser hur det ännu kan gå åt fel håll. Eldningen av sten- och brunkol fortsatte visserligen att minska i Europa, Japan och USA.

Sammantaget ökade den globala koleldningen ändå något, till en ny rekordnivå. Tre fjärdedelar sker i Kina, Indien, Indonesien och några av deras grannländer.

Kina, Indien och andra har klart mer än tidigare börjat med en del klimat- och miljöomställning. Men ännu räcker det inte för att trycka ned det mest klimatskadliga av alla bränslen. De skadar även sig själva. Dessa länder hör till de där levnadsförhållanden och livsmedelsförsörjning kan bli mycket svårt hotade. 

Beslutssituationen – även i länder med helt andra förhållanden – har i grunden flera likheter med den vi har i Nordeuropa. Det gäller att vara effektiv i att byta energislag, investera och ta ny teknik i bruk. I väntan på det är det bra att, i det privata livet, i företag och i offentliga åtgärder, försöka hålla tillbaka mindre nödvändig förbrukning av sådant som ger klimatskadliga utsläpp.

Centralt är att investeringsklimatet kan hållas gott och stabilt, så att det undviks att såväl statliga som privata satsningar undergrävs av politiska konflikter där det ena främjas och det andra motarbetas.

Det har också avgörande betydelse att priset på klimatskadliga utsläpp hålls uppe – och att de som berörs särskilt hårt av kostnadsökningar stöds med andra slags skatte- eller bidragsändringar – men inte genom att priset på utsläppen trycks ned. Utsläppshandeln inom EU, liksom dess utvidgning till flygsektorn, är något att slå vakt om och vidareutveckla.

Även förra årets valrörelse i Sverige påminde om en kortsiktig, men också kortsynt, frestelse: Att, som skett i många länder, försöka slå mynt av stundens omedelbara obehag med pris- och teknikförändringar. Därmed riskeras att det blir långt mer obehagligt längre fram.

En sådan sak som att semestra i extremhetta och brandrök på Rhodos är en småsak jämfört med annat som kan inträffa i hela världen om det bara får rulla vidare som tidigare.