För första gången på två årtionden har ungas valdeltagande i Sverige sjunkit.
Det slår Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) fast i en färsk rapport. Mellan 2002 och 2018 ökade ungas valdeltagandet i Sveriges riksdagsval stadigt. Andelen röstande unga i åldern 18–24 har ökat från 71 till 86 procent. En liknande utveckling har vi sett till kommun- och regionfullmäktige – från 66 procent till 80 respektive 81 procent. Men 2022 avviker mot denna positiva utveckling. "Under 2022 minskade valdeltagandet bland unga till 83 procent i val till riksdagen och 76 procent i val till kommunfullmäktige respektive regionfullmäktige" skriver myndigheten i rapporten.
Vissa förändringar i väljares deltagande i demokratiska val är naturliga. Rösträtten är en grundmurad del av ett demokratiskt fungerande samhälle och varje medborgare har ett moraliskt ansvar att nyttja den för att påverka. Samtidigt heter det inte röstplikt – människor får avstå att rösta. Men att den positiva utvecklingen ny bryts är oroande. Risken finns att det inte bara är ett hack i kurvan utan en ny trend på ingång.
Förändringen slår inte ut lika bland ungdomarna. När myndigheten benar ut siffrorna och jämför med 2018 blir det tydligt att nedgången i valdeltagandet varierar bland de unga. Bland tjejer med svensk bakgrund har deltagandet i riksdagsvalet sjunkit med enbart 0,7 procentenheter. Killar med svensk bakgrund ökar däremot med 0,6 procentenheter. Andelen unga med utländsk bakgrund som röstade i riksdagsvalet har däremot minskat med 10 procentenheter i jämförelse med 2018. Det är verkligt oroande.
Internationellt sett är valdeltagandet bland unga i Sverige fortsatt förhållandevis högt, konstaterar MUCF. Samtidigt är det en nedgång som behöver vändas – inte förminskas. Frågan är om samma negativa utveckling kommer synas också i det val vi har runt hörnet – till Europaparlamentet.
Samtidigt är det inte helt oväntat. MUCF drar liknande slutsatser som Ungdomsbarometern gjorde nyligen: samhällsengagamanget bland unga personer verkar ha minskat. Deras tilltro till demokratin och att politik kan lösa olika samhällsproblem är svagare nu än tidigare.
De konflikter, ekonomiska och globala problem som dessa unga människor i olika grad vuxit upp med kan ha bidragit till att forma deras samhällssyn. Nu senast har det varit en dödlig pandemi följt av krig i Europa och ekonomisk kris. Ovanpå det ser vi en demokratisk tillbakagång på flera håll i världen. Det är lätt att bli nedstämd.
Politiker, både lokal och nationell nivå, har i detta ett stort ansvar. Inte för att alla problem kan lösas av dem. Vissa saker bör inte kommun eller stat styra över utan kan och ska hanteras av närings- och föreningslivet. Samtidigt behöver politiker bli bättre på att erbjuda och förklara hur de tänker förbättra människors liv, och varför just deras lösning är bästa alternativet. På så vis skulle de kunna visa att politiken inte står svarslöst eller är tondöv.
Dessutom: Politiker som målar över verklighetens nyanser av grått med mörka färger spär på känslan av hopplöshet. De behöver därför fundera noggrant på hur de beskriver samhällets olika problem.