Det finns bättre sätt att minska elevers droganvändande

Användandet av narkotika bland unga måste bekämpas med kraft. Men det finns andra och bättre metoder än slumpmässiga drogtester i skolan, som det ansvariga kommunalrådet Josefine Helleday (S) förespråkar.

Användandet av narkotika bland unga måste bekämpas med kraft. Men det finns andra och bättre metoder än slumpmässiga drogtester i skolan, som det ansvariga kommunalrådet Josefine Helleday (S) förespråkar.

Foto: Maria Lindblom, Joakim Serrander

Ledare2023-09-13 18:54
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Det är höst och skördetid. Äpplen plockas ned från träden och läggs i lådor och korgar. Men det räcker med att ett äpple är ruttet för att rötan ska sprida sig till de andra äpplena. 

På samma sätt fungerar det i politiken. Man kan ha en korg full med utmärkta förslag, men det räcker att ett udda förslag hamnar i korgen för att andra politiker, media och väljare enbart ska rikta all sin uppmärksamhet på det. 

Som politiker är det ibland vara svårt att förstå detta. Det är inte sällan man får höra att det förslag som uppmärksammas bara är ett av många – och så är det naturligtvis. Men samtidigt finns det en anledning att förslag som sticker ut finns med. Det är ett sätt att få uppmärksamhet och profilera sig.

Det blir en del av det politiska spelet att försöka hitta förslag som sticker ut lagom mycket så att de blir draglok snarare än sänken för den övriga förslagen. 

Ibland går spelet hem, ibland som med majoriteten i Eskilstunas förslag att drogtesta elever i högstadiet och gymnasiet, att det förloras. Få bryr sig om vad som övrigt står i det förslag på en ANDTS-plan – arbetet mot alkohol, narkotika, doping, tobak och spel om pengar – som kommunstyrelsen har skickat ut på remiss. 

Förslaget att drogtesta skolelever har bland annat lett till kritik från Liberalerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Även Liberalernas ungdomsförbund, Luf hör till kritikerna.

Det ansvariga kommunalrådet Josefine Helleday (S) slår ifrån sig kritiken och säger bland annat att det finns en uppfattning att politiker måste vara statliga utredare för att få tycka någonting.

Hon pekar även på att andra kommuner har infört testerna och att det finns en tydlig praxis. Den bygger på att eleverna frivilligt går med på att testas utan att känna någon form av tvång – varje gång eleven testas. 

Men man behöver inte vara en statlig utredare för att inse att det finns problem med metoden. Det räcker att kunna googla för att inse att det finns flera och uppenbara dilemman, inte minst att skolorna ska kunna säkerställa att testerna, som utgör ett undantag från grundlagens skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp, utförs frivilligt varje gång.

Det finns också andra invändningar.

Det första handlar om testprocessen. För att säkerställa att eleven lämnar sin egen och inte någon annans urin måste någon titta på personen när den kissar – inte sällan skolsköterskan. 

Att kissa när någon annan tittar på är integritetskränkande.

Det andra är kostnaden. I dag finns det två sorters prov. Den enklare och billigare varianten består av en sticka som doppas i urin. Problemet med dessa test är att de har en hög felmarginal. Risken är alltså stor att elever blir felaktigt utpekade att ha använt narkotika. Den andra varianten är tester som skickas till ett laboratorium. De har bra precision, men är också väsentligt dyrare. 

Det tredje är effekten. Det finns inte något stöd i forskningen att drogtester har en avkylande effekt på droganvändningen i skolan. Det finns dock en avsevärd risk för att eleverna för att undvika att åka fast i ett test går ut på nätet i jakt efter droger, som inte är narkotikaklassade. Inte sällan är dessa droger livsfarliga och det går att koppla många dödsfall till dem. 

Det här handlar inte på något sätt om att förringa problemet med droger. De måste bekämpas med kraft. Men det finns andra vägar och metoder att göra det. 

En handlar om tillit. Det är inte alla 13-, 15- eller 17-åringar som börjar få problem med droger som känner att de kan prata med sina föräldrar. Det är ofta enklare att prata med kompisarna, men kompisar i samma ålder kan sällan komma med goda råd om hur man ska hantera ett problematiskt droganvändande. 

I skolan finns dock ofta flera vuxna människor som elever kan ha tillit till. Det kan handla om en lärare, en skolsköterska eller en skolkurator. Men om det är just dessa personer som på olika sätt hanterar slumpmässiga drogtester minskar chansen att det är någon av dem som eleven anförtror sig åt.

I stället för att kasta massa pengar på tester skulle man kunna satsa på att förbättra skolpersonalens kunskaper om ANDTS i kombination med en utbyggd elevhälsa. Arbetet mot droger skulle effektiviseras samtidigt som intrånget i elevernas integritet minimeras.

Det är ett förslag som inte sticker ut så mycket. Men det skymmer heller inte andra förslag som syftar till att minska användandet och missbruket av narkotika i Eskilstuna.